Ibland vet man att folk mår dåligt, ibland vill man helst inte blanda sig i - kanske för att man inte vill trampa samma människor på tårna allt för mycket. I synnerhet om man tycker om människan i fråga kan det vara lite lurigt att komma på hur man "borde" hantera saker och ting..

Vissa kan man säga "ryck upp dig" till, andra är utanför den biten och behöver hjälp, nu pratar jag inte om hjälp från polare och släkt utan rent från sjukvården. Dock, för att orka skaffa sig hjälp själv måste man vara tjurskallig som en oxe och ha samma tjocka skinn som en flodhäst.. Mao inte den lättaste saken att uppnå. Ska man därutöver försöka få hjälp ekonomiskt från exempelvis fk - ja då krävs det att man är nog frisk för att orka slåss för sin rätt. ELLER att man har någon som orkar och kan kriga för den enskilda personens rätt till hjälp både hos sjukvården OCH ekonomiskt... Jag hoppas att alla hade vänner eller familj som kan gå in och styra när det behövs, dessvärre är så inte fallet alla gånger och det är onekligen synd och skam. Å andra sidan är det direkt pinsammt att man i "välfärdens Sverige" idag inte kan räkna med att få den hjälp man behöver från "systemet" och dessutom egentligen är berättigad till om man blir krasslig från sitt arbete.

Jag försöker att inte kliva på allt för många tår men ibland går saker och ting åt helv* och jag trallar rakt över de jag egentligen borde vara aktsammare om men jag hoppas samtidigt att mina nära vet att jag brukar ställa upp på folk så långt jag har möjlighet - dock, ibland måste folk slå mig i skallen för att jag ska märka att de mår pest, bara att erkänna ibland är jag inte den snabbaste att ta hintar (undrans om jag var karl i mitt tidigare liv??).

Ja, det är väl ungefär vad jag levt sedan sist jag bloggade. ;)

Igårkväll gick vi i väg till farmor och farfar för påskpyssel, Toria och farmor ritade påskbilder och satte upp dem, jag, Osse och farfar passade på att softa framför tv:n tills Ossen blev en vissen kille och vägrade sitta still..

Middag igår, färsbiffar med potatismos - kanongott! Tack farmor!

Väl hemma igen kraschade vi faktiskt i sängen och vid 9 sov alla sött i sina sängar. Gurra kom hem ungefär i den vevan och jag tror inte det var någon som lyckades med konststycket att hålla sig vaken efter 10.. ;)

Nu på morgonen har jag varit som duktig, tvättat och hängt tvätt, promenerat till skolan med Toria och hundarna samt en extrasväng som vanligt. Nu väntar egentligen mer tvätt men jag känner mig klart motspänstig. Det där känns som en enda "never ending story"..

Sådärja, nu har jag kokat revben som vi ska grilla antingen imorgon eller på torsdag. Egentligen ruskigt smidigt att man gör klart de bitarna i förväg så att man när man väl har lyckats skotta fram grillen kan slänga i kol och bara grilla klart det för nu jäklar måste väl grillningssäsongen vara nära?

Hur som haver har vi haft besök av Jenny som var gullig nog att hämta Toria på skolan. Hur snällt som helst! Väl här hemma så fick jag hjälp med Osse medan jag då passade på att göra iordning inför grillande. Någon som känner sig sugen?

Ja, alltså nej jag har inte stulit någonting utan bara snott en kul tanke som iofs har snurrat runt på nätet ett tag. ;)

Passar dessutom att flagga lite för Heas blogg. ;)

3 saker..

Sådärja, nu har mammas gOsse blivit 4 månader, han kan ungefär de saker han ska, han äter och växer så det knakar i fogarna. ;) Okej, inte riktigt men nära på. Osse är onekligen en enkel kille. Mamman gillar det! Nu ligger prinspojken och sover och jag kan inte annat än förundras över hur lättsam han är. Mammas lillgrabb!

Toria får hämtning av Jenny idag så snart har jag huset fullt igen, mao preciiiis som jag vill ha det. :D

Igår lyckades jag och de mina med en sak jag dragit mig för allt för länge... Att plantera om ALLA blommor i hemmet. Det tog större delen av kvällen även fast vi var flera. Jag tömmde krukor och petade bort all jord, maken skurade krukor och vår bästaste Jenny höll barnen nöjda och glada (Osse var stundtals lite svårflirtad) samt tillåmed gick en promenad med barnen en stund så Osseliten fick sova en stund. Kanonbra! Jättetack Jenny för hjälpen!

När alla blommor fått sig ny jord och återerövrat sina respektive platser åkte maken iväg och handlade fulmat, för helt seriöst vi skulle nog inte fått någon middag alls i annat fall, mamman var helt slut!

Redan vid 9 kraschade alla i sina respektive sängar (Toria före iofs men det var rent löjligt vad vi var trötta). Ossegrabben käkade vid 3 men i övrigt var det bara jag som råkade kliva upp för att "farma" en sväng under natten och när då väckarklockorna ljöd här vid halv sju skuttade samtliga ur sina sängar för jösses vad man är utsövd då.

Toria ropade på farfar i lördags när vi höll på och la in nytt hyllpapper i skafferiet.

Toria: Faaaaaaarfar, kan du komma?!?

Farmor: Nä, det går inte vi har lagt honom i skafferiet!

Toria kommer inrusande och ser helt förtvivlad ut. Hon trodde onekligen att vi hade lagt in honom men det var bara det att han hade längst armar och ska man mecka långt in i ett skåp måste man ligga INNE i skafferiet. :P

Under 7-mila stannar en karl till en aning just där vi satt och fikade vid spåret och frågar om han inte kan få sig en bulle, absolut säger farfar och kastar en bulle mot skidåkaren.. Bullen faller iofs i spåret men den nådde sin destination och skidåkaren blev en bulle rikare. ;) När jag som satt på andra sidan skidspåret med Magoo efterfrågar en bulle blir givetvis kommentaren att farfar kan få kasta den en bit så kan Magoo få apportera den resterande biten... Ehhh, NÄ! Då kom det kommentarer om att jag inte hade tillräckligt hög tilltro till min hund och på sätt och vis stämmer det samtidigt som det verkligen inte stämmer. Jag har fullständigt INGEN tilltro till att jag får får bullen, däremot har jag fullständig tilltro till att min hund skulle blivit en bulle rikare i magen. ;) :P

Nu på morgonen har jag varit ute och gått med mina sötsaker och jag måste säga att de är ena riktigta gullepluttar - jag försöker säga det många, många gånger, i synnerhet nu när asfalten håller på att tina fram och de skitar ner någonting rent enormt i hemmet. :S Moppen och jag - vi är bästa vänner!

Ja, alltså båda mina smågrabbar har jag haft med mig idag och jag måste säga det igen, det är någonting speciellt med mina hanhundar. Mattes gullegrabb!

Löptikar eller inte, han är lillkillen hela dagen. Man blir aldeles glad och varm i hjärteroten när man ser hur han är gullig med barnen. Så till lillgrabb nummer två, eller ett beroende på hur man ser på saken. Två långa sovpass på dagen när vi var ute och såg på 7-mila (skidåkare) och hejjade allt vi orkade. Vi fick se mängder med killar och tjejjer som kämpade hårt och klart imponerande hastighet som man fick se att folk ändå hade 6 mil in i loppet och även om vissa såg aningen tagna ut så var de verkligen duktiga! Osse då, ja han sov så gott ute. Väl inne igen så var han även om han var lite kylig nöjd och gullig.

Nu efter ett bad och lite "tankning" sover gossen gott bredvid mig. :) Man fylls av kärlek till sin busunge.