Efter många om och men tänkte jag ändå skriva en tråd om hur det gick till när mammas lilla Visa kom till oss.. Det hela började med att jag skulle fasta och göra mig klar kvällen innan så vi börjar nog där. (den här gången i bloggen har jag plockat den direkt och oredigerat från ett forum jag besöker ibland), det jag kan säga är att gillar du inte tanken på snitt - SLUTA läsa omgående!!!

Efter midnatt skulle jag inte få äta eller dricka, det hade man sagt innan och visst jag skulle ta tabletter och duschas, jomen tjena att jag fixade det - jag somnade och sov till klockan var närmare två på natten så det var bara att kliva upp och pyssla i sig tabletter samt ta en lång dusch, sedan kunde jag såklart inte somna om utan var vaken resten av natten - hungrig som en varg.. Hur som helst, vid halv sju lämnade vi av sonen hos farmor och farfar - dottern hade vi lämnat kvällen innan så hon fick sova klart sedan begav vi oss mot BB.
Vi kommer in och blir inhysta i ett rum sedan händer det inte mycket så vi får vänta, man sätter kateter och överväger att sätta nål i armen på mig men det får vänta tills dess att jag är på operation säger man för att de törs inte sticka mig. Nähäpps så väntar vi ett par timmar till.

Sedan går det helt plötsligt fort man har fått okej från operation och fem minuter senare rullas jag in på salen där det ska ske. Narkossyrran sätter droppnålen och man sätter sensorerna som ska mäta mina värden. Sedan bryter helv* lös. Man ska sätta en spinalbedövning och här går det bara inte planenligt. Det tar drygt en halvtimme och hela tiden hör jag hur narkosläkaren morrar och muttrar att det inte går - jag är under taket ungefär för det är verkligen allt annat än betryggande när jag vet att människan ska sätta en nål i ryggen på mig och om han fuckar upp så kan han verkligen göra illa mig ordentligt. Slutligen sitter spinalbedövningen och man riggar för operation, nu går det både fort och "smärtfritt" alltså operationen går bra och lilla Visan kommer ut med ett huääääää, man torkar av henne det värsta och jag får se henne - ÄNTLIGEN!! Maken och dottern går iväg för att klippa navelsträng och få på sig lite mer filtar för det är inte jättevarmt där inne sedan kommer de tillbaka och får sitta hos mig en stund medan snittläkarna jobbar på att tråckla ihop min mage.

Slutligen går man och dotter ner på BB för att vänta medan jag blir färdigsydd, jag får frossa och är helt övertygad om att jag pga att jag skakar så gräsligt inte kommer att gå att sy ihop klart - vilket såklart inte är fallet utan det är mest bara upptill jag hackar tänder och har stora frossan. När operationen var klar fick jag en extrafilt på mig för att jag bara hackade tänder och skakade därefter fick jag åka ner på BB och träffa lillungen igen, hon äter och smackar på en gång så hon verkade fungera som tänkt på en gång. Mammas lilla Visa och sedan har hon varit sådan hon äter, sover och skiter precis som bebisar ska.

Mamman själv däremot har haft bekymmer med huvudvärk efter spinalbedövningen och onekligen jag blev också inlaggd en dygn för att de skulle få en chans att kolla upp hur det egentligen var med mig, nu med en hiskerlig massa vätska och koffeintabletter går det oftast hanterbart men emellanåt ser jag fortfarande stjärnor och planeter. Magen läker enligt planen så den biten känner jag mig inte så oroad över men så gick det till för oss.

Tillägg från orginaltexten, jag låg nästan 3 veckor med spinalhuvudvärk och tråden som skulle vara självupplösande kom ut ur såret, jag har haft skitont och mått ungefär som om någon kört över mig med en asfaltvält MEN trots det har jag den sötaste lilla Visan man kan ha.

Ja, idag har varit en dag ganska precis som alla andra. Det händer väldigt lite här som inte är som det brukar. ;)

Dagen började med att jag startade en tvätt, gav Toria och Osse frukost samtidigt som jag packade ihop oss inför utgång och ammade Visan. Bytte på småttisarna och kastade mig ut  med hundarna en sväng. Så iväg mot simhallen, en timme senare anlände vi där och lämnade av Toria som skulle på simskola, så tog jag och småttisarna sikte på lekparken där vi parkerade en timme (såklart med tankning av lilla Visan) och så var det att åka hem igen. Idag fick maken rycka in och skjutsa hem oss för bussen var rent olidligt varm - vilket påverkar Visan mer än jag egentligen vill erkänna. :/ Väl hemma igen satte vi såklart igång med de saker vi gör varenda dag, lunch (idag lasagne) och det följdes upp med disk, fortsatt tvätt och städning av hemmet - som alla dagar. Hundarna fick sitt och Osse vägrade sova... *morr*

På eftermiddagen kom Jenny förbi och det var som vanligt trevligt. :) När jag inte var ensam hemma passade jag även på att klippa Osse så han blev lite mindre tussig. Skönt att ha det gjort inför den kommande semestern med maken. Ja vad gjorde vi mer jo Osse hamnade i plurret en sväng och så var det dags att börja med middagen.

Kvällens meny blev kanske inte helt figurvänlig men ack det gick ner. ;)

Förrätt: Toast med västerbottenost och räkor

Varmrätt: Helstekt fläskfilé med pommes och bea-sås

Efterrätt: Jordgubbspaj

Ja så gjorde jag innan jag städade undan och gick isäng med lilla Visan.

Idag har jag varit på körskolan, inte bara en gång utan två (!!) det känns faktiskt förvisso nödvändigt och välbehövligt men... ja, nä, det känns faktiskt som om jag var där lite för mycket idag. Först min körlektion - vilket var klart produktivt om jag får säga det själv. Jag körde tillåmed om en maskin på gamla "blå vägen" (jo, jag är faktiskt lite kaxig över det) och körde i en rondell gjorde jag och jag ehhh, jo jag fick visst ett litet gulligt motorstopp också... :P Men - he bju ja på!

Så var vi på handledarutbildning och onekligen även eleven skulle närvara på den... Praktiskt! Så jag maken, svärfadern (den arme och numera hårt prövade mannen), jag och såklart även Visan (för henne kan jag inte lämna ifrån mig ännu iom att hon inte har provat flaska), Osse och Toria lämnades i den mycket ansatta farmoderns (stackars kvinna!) ömma vård. Så skulle man skicka in att jo nu har vi gått den där och vad upptäcker man då - jo handläggningstiderna på transportstyrelsen är typ två månader (!!!) wtf! Hur är det ens möjligt? Så vi får se om jag hinner övningsköra ngt med någon annan än körskolan öht för attan i gatan nu ska mamman se till att få sig ett körkort! Så "enkelt" är det för jag vill, jag vill, jag vill, jag vill... Nädå - jag är bara lite obstinat men nog f*n ska det gå vägen!

Ja, det är väl så det är? Jag gör saker som bara jag gör... Mer eller mindre.

Hur som helst, idag (läs igår iom att klockan slagit över tolv) har jag varit med Toria på simmingen och sedan promenad ner på stan för att köpa inbjudningskort till fredagens kalas samt ytterligare ett bandage till Torias lilla fot. Fint, tid för detta? Gissa!! Promenaden till stan från simhallen kanske är 1½km ungefär skulle jag tro, vi for hemmifrån 9 och var hemma igen snett efter halv två. *suck* Så snabbt att skriva ihop alla kort och lämna i respektive postlådor... Vid det laget var klockan närmare fyra men en fördel - hundarna fick sig en promenad iaf eftersom att de följde med på den svängen... Osse i upplösningstillstånd för den som tror att prinsen hade passat på att sova gissar fel! Däremot hade jag med jämna mellanrum avbrott för matning av liten Visa som ska upp i vikt... INTE lätt!!

Väl hemma var det dags att kasta in en tvätt i maskinen och dammsuga av hemmet som såg ut som jag vet inte vad, för att toppa det en aning tyckte jag att det luktade kattpink i vardagsrummet - jomen tjena, icket att det var i möblerna det satt utan den lilla kattens svans!! Kattbad!

Liten väldigt arg Lol och dessutom blöt dito!

Nu är katten iaf tvättad, vi har ätit och sedan åkte vi iväg en sväng på lekparken för att busa av Osse det sista. Nu sover såklart mina småttisar sött även om Visan hävdar att hon sover bäst på mamman... Söt!

Direkt på morgonen bär det av ner på körskolan för lektion tre så håll er inne om ni inte MÅSTE ner på stan under morgondagen där vid åttasnåret. ;) Men efter det ska jag på något sätt, kanske, med lite tur fixa undan och städa snyggt i hemmet - någon som tror att vi kommer att lyckas med det? Jag hoppas iaf. ;) :P

Ja, ni som känner mig vet att jag inte direkt är överförtjust över att vara stereotyp och normer är inte direkt min grej... Men testa googla på valfritt årtal och pojke eller flicka - jag garanterar, de saker man menar på att flickor vill ha är samtliga (!!) skrämmande nog "rosa" (klassiskt - flickor vill vara rosa och sitta stilla och leka försiktigt) medan pojkar helst ska vara svarta med "flames"...

Okej, gillar ungen traktorer (som Osse) så måste ju ungen ha en traktor att gosa med på natten (ehhhh -  jo det förekommer att prinsen ligger och kramar en plasttraktor när han sover) och råkar ungen vara av modell ska ha hela sängen full med gosedjur - ja då får den väl ha det då. MEN varför känner man ett stort behov av att styra in det på en bana som inte alltid är den korrekta? Jag menar, hur många tjejjer älskar inte sina traktorer och hur många grabbar skulle egentligen vilja ha en rosa klänning på dagis? Det vet man inte för det är "fel"... *mutter*

Men vad i hela friden ska vi hitta på till Toria nu när det inte gick att köpa den present vi tänkt ut (studsmatta till en tjej som går på kryckor större delen av sommaren känns inte helt hundra)... Mamman får nog vända hjärnan ut och in under morgondagen då min lilla trollunge blir åtta år! Mammas Toritroll! <3

Ett år sedan, men tänk, nu är hon en STOR tjej!