Inatt hade Osse en natt då han inte alls var på bra humör. Han brukar vanligtvis sova som en liten griskulting hela natten, men inte inatt. Ändå fast han bökade och stökade en hel del så kan inte mamman annat än att förundras över hur mycket man ändå älskar de små krypen. Okej, de spyr helt ogernerat över alla kläder man har - helst när man precis bytt om och ska iväg, de skiter ner sig när det passar som absolut sämst - har man dessutom riktigt, riktigt tur lyckas blöjan läka och man har en större insats att se fram emot, de nyps, de rivs (jodå, de där små nävarna är försedda med riktiga klor!) och när de är inne i den här åldern håller de kvar i bröstet samtidigt som de vänder på huvudet med god hastighet! Det gör hur ont som helst och man svär att aldrig, aldrig mer ha med bebisar att göra... Det håller i ungefär sisådär 10 sekunder, för sedan - då LER han och räcker ut tungan åt en och mammahjärtat smälter på en gång.

Nu har gOssen även börjat snacka en hel del eller börjat, han har pysslat med det ett par veckor nu börjar det mer och mer som att han försöker forma ljuden - från början kom det lite som det ville. Men när han hojtar mammmamammmmamammm då kommer såklart mamman ilande i högsta hastighet för mammas lillkille är ändå en helt underbar liten grabb. Mammas älskling..

I synnerhet är han rent gräsligt söt när han sover!