Nu misstänker jag att jag inte kommer hinna blogga mer det här året, jag har hela dagen haft en väldigt klängig Åska runt kroppen. Bär mig, amma mig annars SKRIKER jag!! Åskans pappa försökte bära honom, i helsicke sa Åskan, du är fet, ful och luktar illa... Nä, kanske inte riktigt men många fula ord skulle säkert kommit ur den rara munnen om han hade haft vokabuläret för jösses vad han skrek. 10 sekunder från mamman och den arma grabben vrålade som en stucken gris.

På tal om gris, varmrätten idag var grisytterfilé med potatisgratäng och bearnaisesås. Gott om jag får säga det själv. Till förrätt blev det västerbottensost och championjontoast - inte heller helt fel. Efterrätten är lime och sockerkokta päron med vispgrädde, är inte det här en 70-tals inspirerad meny så säg. :P

Nu säger vi från oss alla till er alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

//Ida, Toria och Åskan med Dina, Häxa, Magoo & så CopyKatten

Här kommer min och många andras vädjan inför det kommande slaget (nu pratar jag om fyrverkerierna) kan man om möjligt låta bli att skicka upp en massa skrot i luften - tänk miljömässigt det är en hel massa skit i fyrverkeripjäserna som lämnas kvar i "naturen" (ja, jag skriver med " eftersom att det ibland är frågan om tätbebyggt område) plocka i vart fall upp pjäserna när de ramlar ner så att de inte ser så illa ut. Tänk även på alla de flyktingar vi har i landet som kommer från krigsdrabbade områden, efter att ha sett en pappa trycka ner hela sin familj bakom en stor blomkruka i cement och slänga sig själv överst vid ett fyrverkerifirande i Umeås innerstad (där man sköt fyrverkerier mitt i sommaren - ehhh vi har LJUST då så ingenting syntes men det LÄT desto mer!!) kan man onekligen säga att vissa med stor sannolikhet mår dåligt av att höra fyrverkerier. För handen på hjärtat ibland låter det som om tredje världskriget har brutit ut när det "firas" som allra intensivast.

För det tredje, hur många djur är det inte som mår enormt dåligt under fyrverkerihögtiderna? Jag har själv delat hemmet med en hund som mådde rent ut sagt s-k-i-t de dagar det var frågan om för det är ju inte direkt så att det bara är frågan om just nyårsafton utan det är både före och efter. Att vara tvungen att ge höga doser av lugnande varje högtid är inte nyttigt och som matte till en hund som mår dåligt innebär det att man faktiskt mår riktigt skunk själv också även om det självklart är värst för hunden.

Så min vädjan till er alla är att tänk er för, finns det någon som mår dåligt över att DU väljer att fyra av en fyrverkeripjäs - låt bli och känn lugnet. :)

Nu har vi varit in en snabbis till Robertsfors och onekligen möter vi inte plogbilen, jajjomännsan! Det som inte var fullt lika charmigt var att bakomvarande bil körde fort så ända in i helv* och nära på parkerade i skuffen våran där hundarna satt... *suck* Är underlaget klart tveksammt, en massa snörök och det är en från start inte helt kanonhärlig väg - men SÄNK FARTEN!! Hur svårt kan det vara???

Min förhoppning är att galenpannan inte tar med sig någon fler NÄR den kör ihjäl sig, mao det är inte frågan om huruvida den kommer att köra ihjäl sig utan det är bara en tidsfråga. Så ta det lugnt i helgtrafiken så behöver det inte bli en allt för svart nyårshelg.

Nu på morgonkvisten (från halv sex till tio) har Åskan haft det jättejobbigt i magen, han har velat äta så det har han fått - nackdelen är att han även har spytt en hel del och knorrat.. Lilla gubben har haft det jättejobbigt i magen. Stackars liten, nu sover han en stund och jag hoppas att han faktiskt får slappna av.

När barnen har ont eller mår illa känner man sig onekligen väldigt maktlös, det finns som inte mycket man kan göra och innebär det att han har det aningen mindre jobbigt om han ammar så då får han faktiskt göra det även om det sliter en del på mig...

Gott nytt år på er önskar jag

Nu  har vi landat i Klinten, Toria har öppnat sin julklapp som hon fick av en av mina vänner idag (Tack Lalla!) hon är jättenöjd och har spelat flera gånger. :)

Oskar är som Oskar är mest - har käkat, rapat och sover som den lilla sötnos han är. ;) Hundarna är som lyckligast när de är på landet, de får springa massor och i köket har de ett eget hörn med en stor wetbed som de ligger i en enda stor svart hög på. :)

Maken har fått upp ved-värmen i huset och jag får nog erkänna - det var fantastiskt nice att bonden den sötnosen hade startat elvärmen innan vi kom och hade dessutom skottat gårdsplanen - hur underbart som helst!

Middagen har vi fått i oss spaghetti och bacon med ost och broccoli. :) Familjen var överlycklig och själv lyckades jag ju behärska mig. På pasta blir man inte fet om man är jag för det är faktiskt inte ens gott.. :S

Ibland är min grabb världens bästa för att inte tala om dottern! Jag vet inte men jösses vilka snälla barn mamman hade nu på morgonen. Jag har fått sova till elva!!! När gjorde jag det sist? Ingen aning men Oskar vaknade för påfyllning ett par gånger men sedan har han faktiskt sovit som en liten stock  bredvid mig. Skööööööööönt och onekligen behövligt!

Mer än så har jag faktiskt inte gjort nu på morgonen, förutom att jag bytt på grabben så har jag inte hunnit längre ibland behöver man faktiskt bara få vara och ta det lugnt - idag var en typisk sådan morgon.

Alltså, nu har förvisso i det närmaste alla människor jag känner ett konto på facebook, oavsett ålder! Men de jag framförallt tänker på är de som är aningen yngre än mig själv. Idag fick jag höra en sak som onekligen höll på att få mig att fullständigt  tappa fattningen. En av mina kamrater har blivit DUMPAD på facebookchatten (!!!) vem fan är elak och samtidigt så fantastiskt feg att man dumpar sin flickvän via chatten på fb??? Är det ett fanomen eller är det kanske bara en utvecklig på det vi började tassa mot redan när jag gick på mellanstadiet (någon gång i mitten av stenåldern) att man om man var en riktig fegis gjorde slut på telefon (nej, inte via sms utan sådan där fast telefon som verkar vara ett utdöende fenomen numera).. Sedan när mobiltelefonerna kom gjordes det säkert slut via sådan och när mailandet blev mer frekvent finns det säkert de som blivit dumpade den vägen och även via sms. Dock jag vidmakthåller - det finns bara ett sätt att avsluta ett förhållande om man har någon som helst ryggrad och det är ansikte mot ansikte med den personen det berör, allt annat är för fegisar och snorungar!

Karlar som inte kan stå för det de känner och tycker - de lämnar onekligen tämligen mycket kvar att önska. Å andra sidan, jag är gammal nog att komma ihåg när man väntade på brev från sin brevvän vid postlådan, eller varför inte när man fick kärleksfulla brev med posten från älsklingen som gjorde lumpen...

Jag kom på att jag har förvisso gnällt en del om hur ont jag hade i snittet och hur det har jäklats för mig i största allmännhet, det jag däremot inte har gjort är att jag har ju inte sagt att från juldagen och frammåt har det faktiskt fungerat riktigt bra. Visst det tvärbränner till ibland och så men å andra sidan det verkar ju rätt logiskt att nervändarna behöver lite tid på sig att finna igen varandra igen men på det stora hela har det faktiskt nästan gett upp och jag kan tillåmed gå en del. Förvisso har jag ju maken hemma nu så det blir inget flängande på bussen och så men det blir ändå en del gått... Tja, jag vet inte det kanske bara är inbillning?

Dessutom idag är min miniÅskan fem hela veckor gammal. Lillgubben min.