Ja, när jag blir enväldig härskare över hela världen (hybris???) ska jag förbjuda motorcyklar, mopeder, traktorer, lastbilar och egentligen allt som rullar att köra just när jag ska söva Osse i vagn. ;) Orsak - killen kan inte sova för då blir det föööööööööööööööör spännande! Han flyger upp som en liten gubbe i lådan och ilhojtar och pekar vilt på det som ska inspekteras. Mammas Osseboss. Sötungen min.

Förutom det är Osse en väldans trevlig kille som faktiskt har lärt sig ett nytt ord veckan till ära - kaka! För man får nog erkänna - Osse är en gottegris! Vilken tur att mamman gillar att baka. ;)

Jahapps igår var det alltså dags för första körlektionen.. *suck* Den som tror att jag ALLTID är en lugn människa kan jag berätta att så är inte fallet, natten innan sov jag 1½ timme - resten av tiden pysslade jag med allt annat för det gick bara inte att sova. Jag konstaterade att okej - så länge jag inte kör ihjäl någon annan eller mig själv får jag se det som ett fall i rätt riktning...

Fem var jag uppe och fixade mig själv för dagen, rastade hundar, matade och klädde på ungar - det gick faktiskt över förväntan måste jag säga. Ingen grät och alla lyckades hitta till mammsen. Maken fick ställa upp som barnpassare när den vid det laget i det närmaste hysteriska morsan intog körskolan...

Jaja, det skulle säkert lösa sig tänkte jag - i helv* heller! Om vi säger så det första jag ser på parkeringen - en mörk saab (för de som inte känner mig så kan jag säga att det är min totala mardröm i bilväg!), bara att kliva in och försöka göra sitt bästa - mamman svettades ymnigt!

Jag tog mig i vart fall frammåt och ehhh, jo det blev ett par tvärstopp men onekligen alla överlevde och det var liksom målet. :) Målet för fredagens körlektion måste jag erkänna - att inte ta ihjäl någon då heller! ;)

Det är väl vad jubileum handlar om? Så då är det ju dags att göra "bokslut" av de gångna åren som gift... Onekligen tio år jag inte skulle velat vara utan men som på sätt och vis har förändrats i en riktning jag aldrig skulle ha gissat.

2001 - året jag gifte mig delade jag mitt hem med maken, borzoien Malou och Claudden - min drömhund... Året då Fame gick ur tiden och då jag gifte mig och bytte namn.

Sedan dess har ett antal hundar kommit till och av olika orsaker lämnat mig, jag har fått mina tre helt underbara barn (som jag faktiskt inte alls hade räknat med att få alls) och två kissekatter - av en modell jag förr faktiskt ansåg vara gräsligt fula. Vi har flyttat från tvåan vi bodde i till en 2½:a och sedan vidare dit där vi bor nu. Jag har bytt arbete och trivs riktigt bra där jag är nu (kanske ska tillägga att jag trivs där jag är arbetsmässigt när jag inte är mammaledig också). Min lilla sessa har blivit stor - nu fyller hon snart åtta år mammas lilla Toritroll...

Ibland känns det som om åren bara rinner iväg men andra gånger kan man inte annat än önska att tiden skulle röra sig någon gång.

MEN skulle någon sagt åt mig för tio år sedan att jag skulle vara morsa till tre trollungar, bara ha två hundar och inte ställa ut samt det mest chockerande av allt - inte jobba med det jag är utbildad, då skulle jag nog sagt att människan var galen... Men det är väl så livet är - föränderligt och underbart och knasigt och ja... rätt så rubbat egentligen!

Ja, på det stora hela måste jag nog säga att det är vad det är i mitt hem ändå. Såhär på kvällskvisten känner mamman lugnet, tvätten är på gång, ungarna sover, Gurra sitter och hör på en bok och själv ligger man i bingen i väntan på nästa omgång roligheter. Jag vet inte men det är stunder som de här när alla är lugna och fina och hundarna har varit ute och gått långprommis man känner sig osedvanligt trevlig och faktiskt i ärlighetens namn tillfreds. Det kanske inte är så dummt att vara morsa, mamma och lite andra roligheter ändå?

I morgon (när jag vaknar) är det dags för mig att ta småttisarna till BVC - ska bli spännande att se hur mycket Visan och Osse har vuxit sedan sist. Osse har inte varit dit på ett halvår och Visan är det länge sedan också. Jag återkommer med uppgifterna. :P

Förutom det kommer det nog att bli en intensiv dag - med andra ord precis som vanligt. Fast jag inte egentligen känner det som om jag gör någonting.

Ja, dagens ehhh... spännande upplevelse när jag skulle lämna Toria på simhallen för dagens simskola var om inte annat så produktiv.

Det hela började när jag skulle byta buss från åttan till femman (som s-ä-g-s ska vara anslutningsbuss) jomen det gick ju kanonbra, eller så inte!  Bussfan (!) åkte lite lagom till att vi var framme vid den och *poff* var den borta, då var klockan fem över nio (simskolan börjar tio) och eftersom att femman bara går en gång i timmen var det bara att kalla in förstärkningen - maken, som tur var skulle grannen som också går i samma simskola också åka med bussarna så Toria fick åka med dem. *snällt* Mamman skulle åka nästa åtta ner på stan och promenera därifrån. I helv*! När jag suttit och väntat i en halvtimme fick jag inte åka med bussen för att det redan var två vagnar på den bussen. *mutter* Jaja, jag gick och väntade på femman igen ytterligare en halvtimme så då hade jag med Osse och Visan stått och väntat på bussen en timme när den kom fram. Men KUL! Så klev en rullstol på före mig (de hade kommit efter mig) och först "såg" busschaffisen ut som om hon inte alls tänkte låta mig åka med (hon tyckte vi kunde vänta på nästa...) men enligt uppgift (assis till den rullstolsbundna så blixtrade mina ögon lite mer än chaffis tordes reta) så vi fick åka med fast vi inte rymdes egentligen... Snällt på sätt och vis men det känns inte kul att man ska måsta vara nära på galen för att få åka med när man har väntat en timme på bussen.

Väl nere på badhuset så hämtades Trollungen och allt gick löjligt enkelt på hemvägen, okej vi fick skynda oss lite för att hinna med femman men sedan gick det otippat smidigt att ta åttan hem till mitt eget lilla krypin. Dock hann jag inte riktigt lugna ner mig innan jag var hemma så det första jag gör är att jag ringer trafikskolan och bokar tid för körlektioner så på måndag morgon ska ni som huserar i Umeå bara hålla i er för då kan mamman råka finnas någonstanns... I bil! Fifan! Men nu MÅSTE mamman bara fixa körkort för det här verkar inte fungera längre, det är omöjligt!! Att brottas med alla människor, bussar, tidtabeller (inkl bussar som inte går på sommaren!) och alla busschaffisar som onekligen inte har något annat sätt att visa sin makt på än att köra ifrån folk som står på hållplatsen och väntar/är ända framme vid dörren - jag orkar inte längre!

Det komiska är att man från kommunledningen har ett mål att vi ska bli ohyggligt många fler innan "kulturhuvudstadsåret" 2014 och dessutom ska vi åka kollektivt... Jamen FIXA BUSSARNA DÅ ERA PUCKON!!! Dugligt svårt att åka kollektivt om det inte går bussar måste jag säga!

och han nös och han frös stackars tomten hade snuva... Eller så var det mamman!

Jösses amalia vad jag nyser och fnyser, fast fryser gör jag ju inte. ;)

Idag har verkligen ingenting hänt här hemma för jag har inte varit på topp och är mamman inte på topp händer ganska precis inte ett enda vitten. Så är det, fördel Osse har sovit KANONBRA på dagen och Visan verkar må som en liten sessa. Torias fot verkar ha lagat sig så hon har spelat boll i kväll. Nice!

Vi har även passat på att handla tapeterna vi ska hänga upp i vårt sovrum i Klinten så då är det bara att fixa det så fort som möjligt för det känns onekligen som ett fall i rätt riktning. :) Hur det blir med6 den saken i helgen återstår att se för det beror helt och hållet på vädret var vi ska husera under helgen. :P Däremot är det inte säkert om det är vid bra väder vi är hemma eller borta- med andra ord, vi har ingen som helst ordning på den fronten heller. ;)

I morgon skolavslutning! :D

Ja, för en gångs skull är alla ungarna friska och det är inte stekhett eller ja, någonting annat som jäklas i största allmännhet, vad händer???

Jodå, som ett brev på posten, mamman får dunderont i halsen, det halsonda toppas för att få det hela lite mysigare med rejäl feber och frossa på dagen. Klockrent! varför känns det bara så jag?

Under morgondagen måste bara rösten ha kommit i ordning igen för jag har tokmånga saker att göra och har jag då ingen röst - då går det käpprätt åt skogen! Men nu ligger jag i sängen och hoppas intensivt på att pigga på mig innan morgondagen, tänk positivt, tänk positivt, tänk positivt - imorgon är jag frisk!! :D

Igår var jag ute och shoppade en liten stackars sväng (för att hitta kortbyxor åt Ossemannen) och hittade dessutom en läskigt rolig inflyttningspresent till vår bästaste Hea. ;) Men det får jag nog skriva mer om senare när det är överlämnat - det kan sägas, det är kllockrent. :D

Ja det är liksom frågan, när man kommer på saker mitt i nätterna är det då för att man är ovanligt klok eller för att man helt sonika är en helt vanlig galenpanna?  Hur som helst min senaste fundering rör färger eller kanske snarare perceptionen av färg. Nu kanske jag måste utveckla det hela en aning, jag tänker snarast på färger i frågan om djur.

Exempelvis färgen brun, ja mer eller mindre brun kan en hund eller katt vara den kan vara sandfärgad, leverbrun, chocklad, rödbrun, röd (vissa modeller av röd kan onekligen se brunaktiga ut i visst ljus). Det samma med färgen röd, ljust cremefärgat till djupt rött - ändå använder man samma samlingsnamn eller så försöker man specifisera men då stöter man alltid förr eller senare på faktumet att i vissa raser benämns en färg alltid som X medan i en annan ras anses det vara y. Tricolor, sköldpaddsfärgad med vitt, svart/vit/tan mycket snarlika färger men kallar du en hund sköldpaddsfärgad blir man troligtvis lynchad osv. Det finns säkert hundratals exempel som min trötta hjärna inte hänger med på inatt.

Går det inte att kalla alla bruna för bruna och alla röda för röda och alla blå för blå men vad är då en blå hund? Stålgrå kan man kanske kalla det för den är onekligen inte samma blåfärg som återfinns i flaggan vad jag vet - om ngn har en hund av den färgen som inte är färgad - ring mig! Men å andra sidan en blå pudel är inte samma blåfärg som säg en grandis. Jag kan onekligen utan problem förstå att människor som inte aktivt pysslar med just det djurslag man diskuterar ser ut som levande frågetecken för helt seriöst färgerna kan vara ett mindre meckel. På så sätt gillar jag flattarna som bara finns i tre färger (varav två godkända) det finns svarta, bruna och gula - rakt av, inga konstigheter och framförallt inga graderingar i det hela (vän av ordning säger nu att jodå, det finns avblekta bruna som är gula i pälsen men inte korrekt gula - sant men det är ytterst ovanligt och kallar du den gul lär ingen höja på ögonbrynen).

Det fins å andra sidan ännu enklare raser - de som bara finns i en enda färg som exempelvis malteser - den finns att få i vilken färg som helst så länge den är vit. :P