Jahapp då drar det ihop sig till årets största omgång galenskaper, mao raketerna runt firandet av det nya kommande året. Kanon! Förvisso väldigt vackert men jag har som slutat se poängen med det hela.

Orsakerna till det hela är två till antalet:

- Miljöpåverkan!

- Alla människor och djur som försätts i panik.

Miljöpåverkan:

Ja, betänk vilka mängder tungmetaller som sprids i naturen även vattenfestivalen i Stockholm valde efter många år att sluta ha fyrverkerier då det innebar en allt för stor miljöpåverkan på vattendragen.. I Danmark har man insett att det förekommer samma ämnen i vissa av fyrverkeripjäserna som man använder sig av vid cellgiftsbehandlingar av svårt cansersjuka..

Det känns klockrent att kasta ut flera ton skit i naturen bara för att man ska få se lite små prickar... Eller så inte!

Alla som mår dåligt:

Ja, på hundsidan har vi sett att många hundar mår rent ut sagt pest och pina av fyrverkeripjäser, på hästsidan förekommer det absolut djur som blir ordentligt påverkade.

Inte att förglömma alla de flyktingar som kommer till Sverige för att undkomma krig, har man någon gång sett en människa skydda sin familj från helt omotiverat smällande så glömmer man det inte - i vart fall inte jag!

Så istället för att göra som många andra (svenskarna skulle tydligen göra av med närmare en kvarts MILJARD!! på raketer iår) och öka nedsmutsningen, köp dig en gosig filt och mys med din familj eller varför inte en flaska pommac. :)

Jag tror nämligen att det är vad jag misstänker att bebisen pysslar med för tillfället. Om det är möjligt ligger den rakt ut från ryggraden och med skallen rakt ut i höjd med min arma navel..

Förutom det har vi varit duktiga och varit till återvinningen med den gamla tv:n och micron. Nackdelen var att den arme maken förmodligen sträckte sig i ryggen när han skulle baxa ut monsterstora tjocktv:n från bilen till platsen för där den skulle vara.

Jag har även passat på att köra tvättrace, städrace och faktiskt till middag lyckats svänga ihop lite tacos till familjen. Nu - sängen för den där förb* högerhöften har nog tänkt dräpa mig innan det här är över.

Eller ja, nått åt det hållet i vart fall. Jag har varit ut på "luftning" på den så kallade mellandagsrean idag.. Vad ska man säga? Knökfullt med folk överallt och jag tror nära på hälften var "lantisar" utan någon som helst uppfattning om hur en svängdörr eller för den delen rulltrappa fungerar. *suck* Hur som haver, jag hittade lite kläder till barnen och inte att förglömma, för första gången på länge hittade jag faktiskt en tröja till mig själv också - amningsmodell för jag kommer nog snart att hamna i det läget igen om jag inte fullständigt har glömt bort hur det var sist. :P

Igår började jag fundera om det här med att den här ungen också ska komma ut och en sak jag inte riktigt har kommit på hur jag ska lösa är tiden då jag är ensam med Toria, Osse och den nya bebisen i kombination med att jag är nysnittad... Men det lär ju fungera det också för det finns inte så många alternativ till att det fungerar, det bara MÅSTE gå! Förutom det ja, jag pysslar och grejjar men nu har ena höften fullständigt gett upp så några större saker är inte på planeten att jag lyckas med numera. OM det inte vänder igen. Man kan ju hoppas iaf. ;)

Jahapps. Då var man hemma igen. Julen var firad och ungarna har badat (!) i paketöppnande i dagarna tre... Läskigt! Men å andra sidan vi har haft det till största delen ritigt nice!Jul vore som bäst om den bara var i lugn och ro och man knappt behövde tänka alls. Men så funkar det såklart inte men hur som helst vi har ätit gott, träffat släkten och ja, vi har helt enkelt gjort jul ordentligt.Nu när man väl har landat på hemmaplan igen känns det som att man kanske borde ta sig samman så pass att man med lite tur inte behövde jobba ihjäl sig med tvätten under morgondagen, men.. Hur är det man säger? Imorgon är en annan dag. ;)

Jo, nu börjar det kännas så. Lång dräktighet är väl bara förnamnet, men å andra sidan det kan ha att göra med att det är andra barnet på kort tid också...

Så till det tragiska, jag har hittat en knöl även på min lilla Häxa, i magen så jag kommer inte att göra några ingrepp för att söka vad det är - risken för canser är uppenbar då hon trots allt blir sju år nu till våren. Mattes lilla virrpanna... Jag hoppas dock att jag får ha henne hos mig ett par år till, för roligare än Häxan blir nog svårt att hitta.

Ja alltså, nu efter tre dagar i ensamhet med hundar och ungar har jag onekligen börjat fundera ordentligt på hur 17 folk som är ensamstående men ändå har hundar och ungar klarar av det? Okej, jag må göra rätt mycket hemma oavsett om jag har maken hemma eller inte, MEN bara det att man inte är själv hela tiden - man kan gå med soporna eller pinka hundar eller vad det nu må vara ett par minuter om dagen utan att känna att man måste välja.

Nu har det dessutom varit rent ut sagt skitkallt ute så att ta sig ut kräver påklädning av alla inblandade, båda barnen måste få på sig ytterkläder, man själv ska få på sig vintermunderingen och man ska komma ihåg att ta på jyckarna snören (det sistnämnda förekommer att jag glömmer tills jag öppnat dörren... så då får man som "börja om"). Så är det här. :P

Ja ikväll kommer Gurra hem och då är planen att jag ska ta ut den svarta ligan (förutsatt att jag inte har för ont) och hitta på hyss på kvällskröken, annars får det helt enkelt bli pyssel i hundrummet för våran del.. Ytterligare en tanke är att man kanske, kanske skulle ta sig samman och göra snyggt och prydligt, men hur det går återstår att se. ;)

Jahapps, då ska man till att summera dagen.

Natten var käpprätt åt helv* så det blev totalt tre timmars sömn för mamman, Ossemannen har inte sovit så bra men skam den som ger sig. Upp och gosa in honom på magen, lägga tillbaka honom i bingen, svimma, gnäll och gnöl, upp med ungen och gosa ihop honom, lägga tillbaka i sängen om och om och om och om igen... Många, många, många gånger blev det.

Så hur som helst jag var fullständigt genomtrött när klockan ringde i morse så jag fick sparka igång dagen fast jag i sanning inte var det minsta sugen.

När jag då hade tagit mig samman tillräckligt mycket för att jag skulle dra mig ner på stan skulle självklart den svarta ligan rastas innan jag for och tro fan att det gick bra. Jag står där inte ont anande och plockade upp efter en hund när en av de andra (jag nämner inga namn men om jag säger att det var en viss hanhund inblandat kanske ni kan gissa vem det var) fick för sig att det var en jättegosig fläck som ABSOLUT skulle luktas på... Jodå, han drar liiiite mer och töjer sig liiiiiiiite mer och PLOFF för mammamatten en dundervurpa med fötterna högst, armarna vilt flaxande och med ett jättebrak landar jag på ändalykten i snödrivan!! En inte ont anande pappa med barnvagn gav mig stående applåder (jag förstår honom fullt ut för jag bara MÅSTE ha sett ut som tagen ur en komedi från 1930-talet).. Hundarnas snören tappade jag såklart och fick borsta snön från kroppen innan jag plockade upp snoddarna. En viss hanhund fick onekligen veta att jag inte uppskattade hans upptåg, själv såg han ut som att "men jag bara luuuuuuuuuktade lite". :S

Jaja, jag tog mig till stan, lyckades köpa wet-wipes till unge herrn (som helt praktiskt hade konsumerat betydligt mer än någon kunnat ana under de dagar jag varit ensam med ungarna) så nu får han sk*ta i frid och ro utan att mamman får spader.

Middag har vi lyckats pilla i oss, pytt-i-panna för mamman kändes onekligen tämligen lat, men ja... Då ser jag på facebook hur en av mina kamrater bakat tekakor så vad gör jag?? Jo, men självklart! Jag ställer mig och bakar en omgång till kvällsfika så nu blev det det också för en gång skull. Gott, japps men kanske inte helt supernyttigt.

Nu ska här pillas ikull småungar och hundarna ska få komma ut och pinkelura en sväng men då jäklar om någon försöker med minsta lilla dumhet - då brinner huvudsäkringen!

Idag åkte Gurra och jag är "ensam" hemma med barn och hundar samt katta. Det har gått riktigt bra och jag har varit ute på långprommis i kylan med flattemaffian för att hämta hem trollungen från skolan, fy tusan vad vi frös!!

Förutom det har vi pysslat, städat, diskat, tvättat och ja... Vi har gjort det vi gör i det närmaste varenda dag. ;) Flattarna fick sig ett godissök i snön för i ärlighetens namn - vi ville inte pyssla med så många saker utomhus när det kryper närmare 20 grader kallt. Stackars Dina fick ha täcke på sig för hon har ju en tendens till att bli mer frusen än nöden kräver.

Nu ligger ungarna i sina sängar och sover så det är snart dags för världens snabbaste kissvända för de svarta - ut och in på mindre än 2 minuter (samt att jag har mobilen med mig - så att jag kan ringa hemmifrån och höra precis vad som händer den minut jag är utomhus). Sedan ska även mamman ta och göra natt för onekligen jag tror jag behöver det jag också. :P

Jag ska dock säga en sak jag saknar med att inte ha maken hemma - att jag inte kan gå isäng vid 7 och vila fogarna för det behövs faktiskt när man har så pass ont som jag har. :S Men alvedon är ju en möjlighet om man vet att det bara är ett par dagar...