Att ta sig ur sängen utan att kräkas på golvet är en sak som numera kräver en del planering, tjurskallighet och inte minst snabbhet. Man ligger först och laddar, sedan tänker man att "det MÅSTE gå!", snett därefter är det dags att göra en tokrusning de fem meter det är frågan om och lyckas stanna i tid, att hinna få upp toalettlocket är en ren bonus.

Jag har nu hittat en sak som fungerar hjälpligt att dricka - bravo jos, så det tänker jag helt enkelt leva på den närmsta tiden, hur det ska gå ikväll på personalmötet då jag ska grädda våflor är en gåta som jag inte knäckt ännu. Ett förslag jag fått av maken är att försöka få tag i en skyddsmask - mestadels är jag skeptisk till var man hittar en dylik innan fyra idag..

Rennie fungerar, jodå hjälpligt men inte fullt ut. Jag har övervägt gaviscon som borde göra att jag i vart fall får behålla någonting i slutet på dagen, eller? Annars händer inte så mycket här, jag jobbar och pysslar hemma.

Ja, vad ska man säga... Det händer inte direkt jättemycket här hemma. Jag har pysslat med precis sånna där knäppa grejjer jag gjorde när första barnet låg i magen - mao jag har verkligen storstädat kylskåpet (och tillika kräkts fem gånger på kuppen). Coca-Cola som i vanliga fall är den överlägsna favoriten smakar nu som en dålig variant av kombinationen batterisyra och XL-cola (om nu någon kommer ihåg den drickan?).

Teet som jag vanligtvis intar med stor förnöjdsamhet kom givetvis i retur och ja... Sist jag åt någonting som fick stanna i magen någon längre stund var onekligen för ett par veckor sedan. *suck*

Vad mer? Jo, jag har eftersom att det är en trevlig dag i största allmännhet mitt barn hemma hos mig idag och snart ska vi åka ner på stan och göra den osäker (mao inhandla tätslutande förpackningar till ALLT som innehåller mjölk i kylen). ;)

Höres en annan dag.

Då ska vi starta upp en ny blogg, för varje liten typ måste ju ha en sånn numera...

Här kommer så småningom att synas vem jag är och kanske också vem den lilla busen som finns innuti mig blir... Nummertva är alltså egentligen bara ett arbetsnamn men vad kallar man annars det som finns i magen och förhoppningsvis är barn nummer två?

Jaaaa... Ännu är det så tidigt i grav att det inte finns mer än ett par celler, men samtidigt tänkte jag att eftersom att jag missade hela den där väntan som folk pratar om förra gången skulle jag ta igen det nu och börja på med en blogg redan samma dag som jag upptäckte vad som hade hänt.

Mina nära och kära har såklart ingen aning om vad som händer förutom att jag mår ILLA, riktigt ILLA konstant är det liksom bara en helt vanlig hormondrake jag är. ;)

Ses en annan dag.