I vanliga fall brukar jag kunna hålla hormoner och känslor i styr, men nu på morgonen fick jag det bevisat för mig att min lilla tjej håller på att bli en stor tjej.. När vi nästan hunnit till skolan och hon skuttat bredvid vagnen en lång stund säger hon den där lilla tjejjen som jag helst av allt skulle bara gömma för världens hemskheter att "Mamma, jag kan gå själv nu till skolan"... Okej, det var kanske 200meter kvar så det var inte långt och hon behöver inte passera någon väg men det känns ändå i mammahjärtat när lillan har blivit så stor att hon utan problem klarar sig själv. Visst det är BRA att hon är trygg i sig själv och så men jag vet inte, samtidigt vill man inte släppa henne för mycket heller.

Nu är det många barn som går samtidigt så hon känner alltid någon som antingen passerar eller som vi passerar på vägen och idag fick hon gå själv sista biten.. Sista dagen innan lovet men måndag efter lovet - då är det jag som följer henne hela vägen igen! Då har vi dessutom förhoppningsvis inte löp i hemmet så den arme grabben (Magoo) inte blir så terroriserad av sin syster (Dina) som är rent av vedervärdig just nu såhär sista dagarna i löpet.

I eftermiddag ska vi åka ner på stan och ta en fika tillsammans med en fd jobbarkompis till mig och det ska verkligen bli jättekul! Det märks att det håller på att bli vår även om termometern sa -12 i morse så blir det varmt på dagen så att man känner hur alla människor tinar fram efter vinterdvalan. ;)