Toria ropade på farfar i lördags när vi höll på och la in nytt hyllpapper i skafferiet.

Toria: Faaaaaaarfar, kan du komma?!?

Farmor: Nä, det går inte vi har lagt honom i skafferiet!

Toria kommer inrusande och ser helt förtvivlad ut. Hon trodde onekligen att vi hade lagt in honom men det var bara det att han hade längst armar och ska man mecka långt in i ett skåp måste man ligga INNE i skafferiet. :P

Under 7-mila stannar en karl till en aning just där vi satt och fikade vid spåret och frågar om han inte kan få sig en bulle, absolut säger farfar och kastar en bulle mot skidåkaren.. Bullen faller iofs i spåret men den nådde sin destination och skidåkaren blev en bulle rikare. ;) När jag som satt på andra sidan skidspåret med Magoo efterfrågar en bulle blir givetvis kommentaren att farfar kan få kasta den en bit så kan Magoo få apportera den resterande biten... Ehhh, NÄ! Då kom det kommentarer om att jag inte hade tillräckligt hög tilltro till min hund och på sätt och vis stämmer det samtidigt som det verkligen inte stämmer. Jag har fullständigt INGEN tilltro till att jag får får bullen, däremot har jag fullständig tilltro till att min hund skulle blivit en bulle rikare i magen. ;) :P

Nu på morgonen har jag varit ute och gått med mina sötsaker och jag måste säga att de är ena riktigta gullepluttar - jag försöker säga det många, många gånger, i synnerhet nu när asfalten håller på att tina fram och de skitar ner någonting rent enormt i hemmet. :S Moppen och jag - vi är bästa vänner!