Hur hittar man en komplimang egentligen? Okej, saker som vilka snygga skor du har eller sådanna saker, men i övrigt.. Är vi kanske rent gräsliga på att ge varandra spontana positiva kommentarer?

Jag erkänner mig klart skyldig till det, jag borde onekligen bli bättre på det och jag har en förhoppning om att faktiskt bli det! Målsättning ett fastslagen. Jag måste bli bättre på att "belöna" min omgivning för de positiva saker de gör.

Det andra är att ta emot komplimanger eller överhuvudtaget beröm - hur svarar man på vänliga saker omgivningen (mot förmodan) säger om en? Ingen orsak, det var så lite eller tycker du verkligen det? Alltså man möter det med en stor portion skepcis och inte så liten omgång av självförringande - vad hände med varsågod, självklart, jag rockar eller någonting annat lika lysande?

Här kan jag nog inte ställa upp med en snygg målsättning men det får bli på sikt.

Sedan finns det modellen bakvända komplimanger som är rätt märkliga - för att förtydliga drar jag ett exempel - du ser inte så illa ut! Nähä? Vad förväntade du dig?!? Eller varför inte  - Det var inte dåligt? Alltså blir det som om man förväntat sig någonting uselt och att det i vart fall inte var en fullständig katastrof. Märkligt!

Hmmm... Av rent uppenbara orsaker kanske man ska säga att neeeeej, jag är inte intresserad av pojkar som är sisådär 10 år yngre än mig - har iaf inte förekommit hittills. No, no, no!

Oh my god! Här har man bara förmedlat ett telefonnummer, så blir man anklagad för allsköns märkliga saker. :S Läskigt! För att inte tala om den arme grabben i fråga. Huuuuuuuuuuuuuuuuuu! I don't swing that way!

Inte för att det är något större fel på personen i fråga men nej, nej, nej!

Så fick jag höra att han fått sms från sina polare när han klev på bussen med Jenny att han skulle vara ngn modell av milf-hunter. Huuuäääääääääää!

Igår tog jag och Jenny andan ur  Umeå stad. Eller tja, vi gjorde vårt bästa för att lyckas i vart fall. Först blev det personalfest med jobbet för min del på TC, sedan kom Jenny och vi fortsatte vårt (i mitt fall tämligen försiktiga) festande. Okej, bara att erkänna det blev ett par öl för min del. MEN jag var långt från värst och jag var knappt onykter utan lyckades rätt bra faktiskt.

Jenny hade ju en karl som hon tittat lite väl långt efter, till ja. Jösses! Vad ska man säga om honom, tatueringar för närvarande skäggstubb och ändå ett glatt humör... Hmmm... Okej, hur som helst blev en sväng på subway för att "hämta upp" karln i fråga - Jenny TOKNÖJD! Så drog vi på "Lottas" för att inta lite mer cola (för min del) och cider/öl för andra människors del.

Snett före tre kom vi hemsnubblandes och allt hade gått bra för maken som hade hand om barnen. Jenny - jodå, hon fick med sig "bonus" hem.. Märkligt! Å andra sidan hon är väl myndig tror jag. ;) :P

Nu softande framför elitloppet.