Alltså visst de flesta som känner mig har nog insett att jag kan hitta på nära  på vad som helst, idag var en sådan där dag då saker och ting inte direkt gick enligt planerna. Jag tänkte att jag skulle ha mina tights på mig tillsammans med stövlar och en rätt lång tröja. Kanon! Borde funka var min tanke...

Det jag INTE räknat med var att jag har gått ner lite mer i vikt än vad jag planerat.. *mutter* Tightsen, inte så tighta som jag tänkt mig men det gick att modda så att det funkade, stövlarna funkade och tröjan funkade - tyckte i vart fall jag..

In på ICA för att köpa ett par bananer och lite drickyoghurt... Där inne lyckades tydligen jag och Jenny skrämma ihjäl en medelålders man. BRA IDA!!

Iväg på sminkprovning och den biten, käkade på Max på vägen hem.. Utstirrad igen. WTF!?! Ser jag så hemsk ut?? Tydligen, får nog försöka gå ner lite till så kanske jag kommer undan med saker och ting, eller är det månne så enkelt att jag är åt helvete för gammal för att ha på mig sådana saker? Jag vet inte men nu närmast tänker jag nog sminka av mig och gömma mig under täcket hela tiden tills imorron då jag banne mig ska gå iförd läskigt korta shorts, stövletter och midjekort linne så kan jag säkert chocka skiten ur Ersbodaborna! :D

På önskelistan från dottern står en sak just nu högst upp, eller sak och sak, men hon vill verkligen ha en lite mindre hund som hon kan hantera. Visst flattarna är snälla och gulliga men de är rätt stora och även om det inte är någonting ont i dem och de verkligen gillar henne så är de ändå för stora för henne.

Toria har under många år velat ha en cockerspaniel (till pappans stora förtret!) och jag kan väl hålla med om att det är lite lämpligare storlek för henne att pyssla med, samtidigt är jag inte så jättepigg på att dra på mig en hund som kräver den mängden pälsvård. Jag var lite inne på att en papilon eller en phalene skulle vara trevligt MEN då kommer jag ju på en gång fram till att det krävs inte mer än en tass på fel ställe för att någon av flattarna faktiskt skulle kunna göra den lilla illa. :S Alltså måste jycken vara så pass tålig att den inte går sönder OM en lycklig Magoo på drygt 40 kg råkar sätta en tass på den... Vi får se hur det går med den saken, eller så väntar man tills dess att barnen är lite större och så får hon en hund som jag själv vill ha. En flat till! ;)

Hmm, ja. Det här kanske kräver lite mer utvecklande.

Jag tänkte faktiskt ta en diskussion kring det här med plastikoperationer, med föranledning av det man pratat om en sväng i the Vioce nu på morgonen.. Där pratar man om det som en tragedi och det kan jag förvisso hålla med om till viss del. Unga tjejer (för det mesta) som får för sig att allt skulle bli så mycket bättre om tuttarna blev lite större, näsan lite mindre och tänderna lite vitare eller vad 17 det nu må vara. Samtidigt är jag aningen fåfäng själv så jag borde egentligen inte öppna käften alls. Min fåfänga består i att jag färgar håret och har så gjort i många år, jag tror det faktiskt ärligt talat var början på 90-talet jag sist hade min ordinarie hårfärg.. Vilket kanske borde få återgå till det normala, MEN det är samtidigt så gräsligt fult när det är en 20cm utväxt.

Unga tjejjer däremot som mår dåligt kommer knappast att märka av någon större förändring invändigt BARA genom att de lägger sig under kniven, däremot om man verkligen ger sig f*n på att lösa problemet kan psykologhjälp onekligen ge en en känga i rätt riktning för de allra flesta är faktiskt rent fantastiskt söta precis som de är.

Å andra sidan, genom att man genomför ett stort antal kosmetiska plastikoperationer sjunker priset på medicinskt underbyggda plastikoperationer som är till för att återställa människor efter olyckor eller personer som har defekter (ja, man kan ha defekter som är rent plågsamma). Alltså mitt förhållande till plastikoperationer är väldigt tudelat, å ena sidan är det en fantastisk möjlighet för de som verkligen behöver det ur ett medicinskt syfte men samtidigt är det väldigt lätt att det blir en fix idée hos människor som opererar sig för att få ett bättre självförtroende men som istället opererar, opererar och åter opererar utan att självkänslan för den saken ökar.

Samtidigt är det faktiskt minst en plastikkirrurg som sytt i min kropp, när jag opererade handleden var det en plastikkirrurg som sydde ihop där man öppnat för att laga och helt seriöst det blev fantastiskt SNYGGT och det syns inte mycket, vet man inte om det är det nog knappast någon som lägger märke till att jag har ett 10 cm långt ärr längs med hela vänstra handleden.