Min lilla bebis håller på att utvecklas, det är läskigt som bara den men samtidigt... Ja, samtidigt rätt ballt och helt underbart!

Osse-osse-mammas gosse har vuxit och okej, bilderna gör honom inte rättvisa då jag faktiskt fotat med mobilen (det fanns en mamma som glömde köpa batterier till kameran) så ni får ta det för vad det är. ;)

Kan hålla huvudet stadigt när jag ligger på mage - dock blir jag förbannad när jag inte kommer fram nog fort!

Sitter.... Hmmmm... Nästan, här sitter han iofs själv.

Syskonkärlek. Mina gullungar tillsammans måste man nog lägga in ändå. ;)

Mammas älsklingsungar.   

Ja, det är nästan vad man kan tro i alla fall. ;)

När vi kommer till Klinten är hundarna överlyckliga, det innebär att man är ute en hel del och att det där som vanligtvis finns med ibilden är ett minne blott, det jag pratar om är såklart koppel! Inga snören, inga begränsningar - nästan. Hundarna får röra sig på ett helt annat sätt för det finns som ingen man kan störa och att få busa på stora ytor direkt utanför ytterdörren är vi ju inte bortskämda med, här hemma måste man ju gå säkert 200meter tills det blir öppna fält som man kan busa och brottas på. :P

Hur som helst fångar den här bilden Häxa i ett nötskal, i synnerhet när vi är i Klinten. :)

Är det någon som tror att hon blir sex år nu i april?

Ja, nu vet jag inte var jag ska börja. Men jag börjar i fredags (tror det var sista gången jag skrev någonting), det blev en snabb packning av alla saker, uppstädning av både stora och små, så var vi iväg. Handling på vägen så vi skulle ha mat. Katten pratade i buren - som vanligt - barnen sov som små stockar heeela vägen (lugnt och skönt) och hundarna snarkade tills vi kom fram.

Släppa ut jyckarna så de fick springa av sig medan vi bar in och gjorde iordning. Värmen i huset spred sig så sakterliga och vi bänkade oss inrullade i filtar för att se Let's Dance som vanligt. Återigen måste jag säga att rätt människa åkte UT med baken först, inte för att jag har någonting emot människan i sig egentligen men för att han helt enkelt inte är någon dundersucce som dansare. Svårare än så behöver det inte vara. Däremot lockar Willy fortfarande till skratt, jag och Toria sitter (eller egentligen ligger) dubbelvikta i soffan och tokskrattar, egentligen inte för den bristfälliga dansen utan snarare för den toksköna attityd människan har. Okej, jag är värdelös på det här men jag har gett mig fan på att ha KUL ändå! Fram för fler sånna saker!

I lördags anslöt svärföräldrarna och det blev både skoteråkande och en smärre krasch med snowracern för dottern (lite skrap på kinden men det gick ju det oxå). Gott åt vi och så bänkade vi oss för melodifestivalen... Men herre jösses! Att man kan uppbringa så många, så usla låtar! Hejbara! Visst den som gick vidare var väl rätt okej för sammanhanget men sedan... Om man säger så det skulle inte varit mina förstaval rörande vad som ska snurra i cd-spelaren i sommar, men vi får nog dessvärre leva med att de går om och om och om och om igen på radio och fullständigt kontaminerar etern.

Söndagen då.. Ja det bjöds på strålande vackert väder så redan med tuppen var jag och hundarna uppe och ute (mer om det i separat blogginlägg). Vi åkte såklart mer skoter och var ute i snön. Mitt vackra norrland! Det finns de som funderar på att åka utomlands när snön ligger djup men själv kan jag inte tänka mig någonting dummare, det är ju här och det är helt underbart och när då solen tittar fram så blir det bara världens vackraste plats!

Idag är vi åter hemma igen och vardagen har kommit igång men ändå kan man leva länge, länge på att ha haft en helg av bara lugn, snö och glada känslor.

Idag har varit rätt jobbig, men mestadels var natten en pärs. Nu har vi kommit hem från barn och Oskar mår mycket bättre, febern har försvunit och han verkar betydligt mer "med". Skönt för alla inblandade!

Toria har fått en möjlighet att umgås lite med sin far iom att han hämtade henne på skolan. Nu närmast väntar en hel del vila och förhoppningen är att Osses förkylning ska släppa honom ur sitt grepp.

Kanske kan man säga att det händer alltid saker på en gång, idag har varit en sådan. Osse har varit sjuk och klängig, Toria har varit dålig och hundarna fick som ingenting vettigt alls att göra. Själv fick jag huvudvärk av modell XL (så pass att jag kräktes trots alvedon) jätteläckert! Jag tror det kan ha att göra med sömnbristen som drabbade mig inatt. Dock, vi gick faktiskt och la oss ett par timmar på dagen jag och barnen för det var verkligen bara att ge upp.

Nu har jag ätit lite men det är ändå klart tveksamt om jag kommer att klara av nattpasset om jag inte får sova snart så jag ska nog tacka för mig och gå och lägga mig och hoppas innerligt på att bota huvudvärken.

Vissa dagar är onekligen av modellen, jag skulle aldrig ha gått med på att kliva ur sängen. Idag känns som en sådan. Efter en månsterstrulig natt med Oskar som har käkat i det närmaste konstant och legat nära, nära mig för han är faktiskt ordentligt förkyld den grabben konstaterar jag att han har feber. Visst han hade lite igår på förmiddagen också men nu ser han rent sjuk ut pojken. Bara att konstatera att han inte har det så lätt men att han säkert står ut med att bli skjutsad i vagnen till och från skolan. Några större utsvävningar än så utomhus känns inte helt klockrena. Jag ger de mina frukost, dottern och hundarna, alla käkar och ser ut hyfsat som vanligt - dock klagar lillan på växtverk men inte mer än så. När vi då är klara för att gå till skolan råkar jag av "misstag" pussa dottern på pannan för att inse att jösses hon är ju varm ungen! Jahapp bara att tempa och så är det konstaterat att båda mina gullungar har feber, även om det är av olika orsaker. *suck*

Mina små hundar tycker att det är PEST att det inte blir som vanligt långprommisarna är helt plötsligt indragna och får vänta tills i kväll när maken kommer hem. FAN! Jag som hade en plan för vad jag skulle göra idag. :S Som vanligt med andra ord, man ska verkligen inte göra upp planer längre fram än samma dag som det kan inträffa, då går det konsekvent åt skogen! Fördelen är att jag får nöta lite mer moment innomhus även om det inte är det jag skulle behöva göra just nu så får det bli så den här gången..

Men lilla räkan min, Osse, osse mammas gosse är sjuk, han har feber och är inte alls på gång. Gnällig och dan är han, såklart!

Att mamman skulle få cykla idag var inte ett alternativ enligt grabben som skulle bo i mammas famn, så vi har bara varit ute och gått idag, 2,5 timmar blev det och så åkte vi buss när vi skulle tvärhandla på willys på eftermiddagen. Det där med buss brukar Oskar gilla, men inte idag - han skrek rakt ut som en liten siren hela vägen från det att vi klev på tills dess att vi klev av. :S Stackars Åskegrabben (och även synd om de som blev tvingade att höra på honom och inte ens var hans mamma).

Men nu verkar han ha somnat en liten stund. Själv känner jag mig aldeles för mör för att kunna finna någon geist till att ta tag i cykeln nu. Men jag har bakat bröd och gjort grönsakssoppa till middag och det var faktiskt gott (tyckte iaf jag och Toria, maken däremot var som vanligt klart skeptisk).. Ändå hade jag gjort till mig och haft i pasta i soppan (muta till maken) men det föll ändå inte i god jord. :/ Mao får jag numera varken göra soppa eller fisk för han ogillar det, jag överväger själv starkt att göra en bouliabaise (stavning?!?) till honom igen som ren hämnd!

I övrigt har vi tränat lite nya moment idag på dagen och även för vissa blev det putsning på befintliga, exempelvis positionsträning kan man nog aldrig göra för mycket av tror jag. Magoo älskar det iaf. Däremot måste jag nöta mer på vissa moment och det får vi fortsätta med även framledes - min lilla grabb som varit väldigt noga med var han är och som har gått jättefint har under graviditeten fått för sig att han ska vara en halvmeter längre fram än vad han egentligen ska... Undrans om det var en acklimatisering till tjockmatte? Hur som haver så ska vi få bort svävandet så att han står klar för provsäsongen när den drar igång igen. :) Planen är att få till minst en tvåa (helst såklart en etta i nkl under året) och att om andan faller på damma av den gamla tanten också lite lagom till höstens jakt..?

Ja, ni har säkert sett den på nätet..? Idag har jag reflekterat över hur man säger saker till sin hund - igen! En av de saker man ofta hör är märkliga namn hundar har. Jag har uppfattat det som att det är tre som är mest poppulära häromkring, de är Hit, Sitt och Tyst. Jag vet inte men det är det som de flesta säger till sina jyckar när man möter dem, gärna i följd så att hunden helt plötsligt heter sitt-sitt-sitt-sitt-sitt-sitt, hundstackaren ser mest frågande ut, så därför misstänker jag att jycken inte alls heter sitt utan någonting helt annat.

Däremot har vi även mött hundar som går under namnet Godis, de verkar mer benägna att följa med sina ägare och även att koncentrera sig på andra saker än att göra utfall mot den svarta ligan..

Hoppas era jyckar har kul namn. :) Mina går allmännt under samlingsnamnet "lägg av", men om man ska vara ärlig heter de ju inte ens det...