Min lilla bebis håller på att utvecklas, det är läskigt som bara den men samtidigt... Ja, samtidigt rätt ballt och helt underbart!

Osse-osse-mammas gosse har vuxit och okej, bilderna gör honom inte rättvisa då jag faktiskt fotat med mobilen (det fanns en mamma som glömde köpa batterier till kameran) så ni får ta det för vad det är. ;)

Kan hålla huvudet stadigt när jag ligger på mage - dock blir jag förbannad när jag inte kommer fram nog fort!

Sitter.... Hmmmm... Nästan, här sitter han iofs själv.

Syskonkärlek. Mina gullungar tillsammans måste man nog lägga in ändå. ;)

Mammas älsklingsungar.   

Ja, det är nästan vad man kan tro i alla fall. ;)

När vi kommer till Klinten är hundarna överlyckliga, det innebär att man är ute en hel del och att det där som vanligtvis finns med ibilden är ett minne blott, det jag pratar om är såklart koppel! Inga snören, inga begränsningar - nästan. Hundarna får röra sig på ett helt annat sätt för det finns som ingen man kan störa och att få busa på stora ytor direkt utanför ytterdörren är vi ju inte bortskämda med, här hemma måste man ju gå säkert 200meter tills det blir öppna fält som man kan busa och brottas på. :P

Hur som helst fångar den här bilden Häxa i ett nötskal, i synnerhet när vi är i Klinten. :)

Är det någon som tror att hon blir sex år nu i april?

Ja, nu vet jag inte var jag ska börja. Men jag börjar i fredags (tror det var sista gången jag skrev någonting), det blev en snabb packning av alla saker, uppstädning av både stora och små, så var vi iväg. Handling på vägen så vi skulle ha mat. Katten pratade i buren - som vanligt - barnen sov som små stockar heeela vägen (lugnt och skönt) och hundarna snarkade tills vi kom fram.

Släppa ut jyckarna så de fick springa av sig medan vi bar in och gjorde iordning. Värmen i huset spred sig så sakterliga och vi bänkade oss inrullade i filtar för att se Let's Dance som vanligt. Återigen måste jag säga att rätt människa åkte UT med baken först, inte för att jag har någonting emot människan i sig egentligen men för att han helt enkelt inte är någon dundersucce som dansare. Svårare än så behöver det inte vara. Däremot lockar Willy fortfarande till skratt, jag och Toria sitter (eller egentligen ligger) dubbelvikta i soffan och tokskrattar, egentligen inte för den bristfälliga dansen utan snarare för den toksköna attityd människan har. Okej, jag är värdelös på det här men jag har gett mig fan på att ha KUL ändå! Fram för fler sånna saker!

I lördags anslöt svärföräldrarna och det blev både skoteråkande och en smärre krasch med snowracern för dottern (lite skrap på kinden men det gick ju det oxå). Gott åt vi och så bänkade vi oss för melodifestivalen... Men herre jösses! Att man kan uppbringa så många, så usla låtar! Hejbara! Visst den som gick vidare var väl rätt okej för sammanhanget men sedan... Om man säger så det skulle inte varit mina förstaval rörande vad som ska snurra i cd-spelaren i sommar, men vi får nog dessvärre leva med att de går om och om och om och om igen på radio och fullständigt kontaminerar etern.

Söndagen då.. Ja det bjöds på strålande vackert väder så redan med tuppen var jag och hundarna uppe och ute (mer om det i separat blogginlägg). Vi åkte såklart mer skoter och var ute i snön. Mitt vackra norrland! Det finns de som funderar på att åka utomlands när snön ligger djup men själv kan jag inte tänka mig någonting dummare, det är ju här och det är helt underbart och när då solen tittar fram så blir det bara världens vackraste plats!

Idag är vi åter hemma igen och vardagen har kommit igång men ändå kan man leva länge, länge på att ha haft en helg av bara lugn, snö och glada känslor.