Jag kom på att jag har förvisso gnällt en del om hur ont jag hade i snittet och hur det har jäklats för mig i största allmännhet, det jag däremot inte har gjort är att jag har ju inte sagt att från juldagen och frammåt har det faktiskt fungerat riktigt bra. Visst det tvärbränner till ibland och så men å andra sidan det verkar ju rätt logiskt att nervändarna behöver lite tid på sig att finna igen varandra igen men på det stora hela har det faktiskt nästan gett upp och jag kan tillåmed gå en del. Förvisso har jag ju maken hemma nu så det blir inget flängande på bussen och så men det blir ändå en del gått... Tja, jag vet inte det kanske bara är inbillning?

Dessutom idag är min miniÅskan fem hela veckor gammal. Lillgubben min.

Det fortsatte förvisso snöa, den stig maken skottat upp från altanen har nästan täppts igen och hundarna påminner starkt om u-båtar när de försöker skutta i djupsnön... MEN det har ändå varit en riktigt okej dag. :)

Först frukostade vi och hundarna fick komma ut och ja... Ni vet så där att det var morgon i största allmänhet men sedan på eftermiddagen åkte jag och familjen ner på stan, dessvärre visade det sig att det var skivsignering av "idolerna" - jag var inte så jätteimponerad men dottern var desto mer nyfiken så vi gick tillräckligt nära så att hon skulle få se. Dessvärre verkar vuxet folk inte riktigt hålla koll på sina egna extremiteter så en kvinna armbågade Toria i skallen - vi avvek från platsen eftersom att det gjorde ONT att vara för nära.. Upp på H&M och hittade en superfin tröja till Oskar som han kan ha när han ska vara lite snygg framöver (han växer ju grabben). Till Toria hittade vi dessvärre inte så mycket men å andra sidan har hon rätt mycket kläder.

Träffade en fd arbetskompis på stan och det var ju trevligt - nackdelen var att vi var lite stressade så vi blev tvungna att springa vidare. Från stan åkte vi hem och rastade djur en sväng sedan blev det en vända till goda vänner som flyttat till en by strax utanför stan. Där träffade vi även en kamrat till så helt plötsligt var det tre småttisar och så Toria men det gick bra ändå. Toria är duktig och snäll som få och klarade av även en himla massa bebisar. :) Trevligt att träffa människor igen och man uppskattar onekligen att få möta sina vänner ibland. :) Dessutom har min kamrat riktigt bra fika! ;)

Väl hemma så gjorde jag hemmalagad pizza så vi åt alla tre så att vi nästan blev illamående. Nu ligger jag och Oskar i sängen och maken har monterat ihop Oskars mobil till sängen så den ska få komma upp idag - det känns helt okej. :)

Hopps till en annan dag. :)

Det här med bebisar, ibland gör de rätt äckliga saker, eller äckliga är kanske inte rätt uttryck, utan kanske snarare mindre mysiga saker. Oskar är onekligen världens underbaraste och snuttegulligaste grabb - MEN ibland leker han gejser när han kräks. Nu är det inte länge sedan, han ligger i sin säng och jag sitter bredvid inte ont anande, helt plötsligt hör man ett svagt hulkande och man hinner inte riktigt fram - men nästan... Så spyr han med BRA tryck en halvmeter upp i luften och allt landar såklart över honom själv och hela hans lilla säng. *great*

Bara att börja saneringen, sängen, ungen och så torka lite spya från sängramen som också blev kontaminerad... Visst det luktar inte så mycket men det är inte någonting jag vill att han ska ligga i hela natten iaf. Det blir kallt och blött!

Dock aningen imponerande är det att en så pass liten knådd kan få ur sig så pass intensivt mycket på så kort tid!