Ja, alltså när man inte har barn eller har ett stort barn (typ en sexåring) så finns det vissa saker man tar för givet och onekligen man glömmer aldeles för fort! Det jag tänker på i första hand är såna där små saker som att få ta en dusch i lugn och ro utan att någon illhojtar på en att skynda sig för att mjölkbaren eftersöks...

Ikväll blev det TROTS bebis en hel halvtimme som bara var min tid - nymatad och nybytt (samt nyspydd) överlämnades en väldigt nöjd och sovande Oskar över till makens vård och jag gick och låste in mig i badrummet. Sååååååååååååå skönt!

Man lär sig onekligen att uppskatta de små sakerna här i livet men att i lugn och ro få ta en dusch och tvätta håret helt ensam - det är ren och skär vardagslyx i mina ögon!

Imorgon är det pysseldag och luciafirande för Torias klass... Allt frid och fröjd, förutom att det är tänkt att alla föräldrar/syskon osv ska vara på plats. Jag vet inte men det känns inte helt okej att ta med sig Oskar dit med tanke på den hyfsat stora smittorisk som ändå finns i ett klassrum fyllt av sexåringar. Inte för att jag misstror andra föräldrar rent generellt men han är ändå pytteliten och jag är ändå aningen oroad för influensor (det är liksom inte bara gissjukan som går utan även den "vanliga" säsongsinfluensan går ju paralellt med övriga vanliga förkylningar och magsjukor)...

Hur gör man egentligen? Just nu känns det som att man sitter i en häcksax och kan inte komma lös, går jag inte dit sviker jag min sexåring som verkligen sett fram emot det hela och går jag dit riskerar jag att Åskan blir sjuk... Fan! Hur än jag gör så måste jag sabba för ett av mina barn.

Maken sitter fast i möten hela dagen så att skicka honom vilket var min grundtanke är inte en möjlighet. Ibland kör det liksom bara ihop sig hysteriskt mycket känner jag.

Ja, alltså jag var tänkt att jag skulle operera ut en visdomstand om  ett tag framöver och tandläkaren hade fått ett återbud imorgon men ja... Med en liten bebis i hemmet som ammas så blev det ingenting av med det hela. Dels kan man behöva smärtlindring och dels kan man behöva antibiotika - båda övergår i mjölken och för Oskars skull är ju det onödigt att man inte ska kunna amma på den tid det tar att äta det + den tid det tar för skiten att gå ur kroppen.

Mao jag fick istället se fram emot det hela om sisådär ett år eller någonting liknande när jag inte har en mjölkhuligan hängandes i kroppen på mig längre.

Alltså, inte så att det är någon fara för honom... Däremot är det inte helt mysigt för mig som måste hålla mig vaken när lilleman är vaken. På kvällarna vill lilleman amma - inte lite utan mest konstant och på dagarna sover han så sött att det är nästan läskigt.

Praktiskt så tillvida att han sover så man hinner med saker - nackdelen är att mamman är konstant dödstrött. Fördelen är att jag har jobbat natt förr och har en aning om hur man kan göra för att maximera sömnen på dagen och om man inte har möjlighet till sömn har jag ett antal trix för att hålla mig vaken - här kommer STORA mängder cola in i bilden. Utan cola håller jag mig inte vaken.