Eller en nostalgitripp i vart fall.

Jag har ju nu varit gift i 9 år och förlovad ännu längre (jösses vad tiden går) men med tanke på dagens kärleksfulla yra tänkte jag visa upp ett par bilder som visar upp lite av mina kärleksfullare ögonblick. ;)

Om inte annat kanske det inte är som de allra flesta ser på mig. ;) Först ut såklart mamman den dag jag gifte mig med min gubbe på midsommarafton 2001.

Himmel och pannkaka vad UNGA vi var då!! Men men två barn och ett antal flyttar senare ser man inte ut så. ;)

Min STORA lilla kärlek såklart till höger i bild. Mattes lillkille och min överlägsna stjärna genom tiderna Claudden. ;) Till vänster i bild och orsaken till att jag valde just den bilden Malou - hunden som lärde mig stava till ödmjukhet för svårare än så har ingen varit! Men å andra sidan jag har nog aldrig lärt mig mer heller! Året är 2003.

Mammas Trollunge - Toria som 7 månaders bebis. ;) Självklart!

Osse och Ossepappan mammans sötnos Osseboss. ;) Vem annars.

Det var allt på kärleksfronten för idag. ;) Nu ska vi försöka natta kudden med lite tur fast mammans Osse ser inte alls ut som ovan utan snarare som en galen sprattelmask. :S

Så lyckas mamman med blundern att skicka två likadana inlägg på raken. Livet suger! Men men så blev det. :S

Jag tänker till fullo skylla det på Osse som passade på att anfalla tangentbordet och försöka gnaga på pekmojjen. :S

Nu har jag suttit och sett i stort sett hela giftandet av kronsessan. Pust! Alltså jag tycker att det är rätt kul med kungligheter och den biten men helv* nu håller tillåmed jag på att vara "mätt" på det hela.

Visst vi har varit ute och gått en sväng med förhoppning om att söva sonen men icket att det gick då. Däremot sover han nu andra gången den här dagen och det får ju ses som fullt godkänt med tanke på att han inte sovit ordentligt inatt.

Jag har även en förhoppning om att hinna motionera snabeldraken idag för jag vet inte vad men jyckarna har hittat på att de ska fälla nu och då är det väl så... En svart matta av päls har infunnit sig trots att jag dammsög OCH torkade golv igår. :S Känns sådär.

Den som känner sig manad får gärna komma förbi och hålla Ossen sällskap när jag dammsuger för grabben har vissa livsfarliga saker för sig - jakt på dammsugarsladd är en härlig sport hävdar grabben.. :S

Nu är det bara lite väl mycket i mitt liv känns det som. :S Igår åkte jag in med Osse igen. Mot barnmottagningen! Klockrent, efter att ha blivit omkringslussade hit och dit och överallt så konstaterades det - Ossen har öroninflammation igen (eller om han öht har varit frisk), Toria käkar vidare sin antibiotikakur och ja... Gurra är i Stockholm. FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN!

Jag vet inte men det känns inte så himmelens kul att vara hemma själv med två sjuka barn och i synnerhet när den minsta måste smärtlindras ordentligt för att öht klara av att sova. Då pratar vi inte direkt om att han sover som han brukar utan han är helt sonika frågan om att han sover en timme eller en halv i stöten. Arme pojk!

Toria som kommit längre i behandlingen verkar iaf inte ha lika ont men har istället feber, så hon behandlas också som brorsan med febernedsättande.

Ibland känns det som att det är lika bra att ge upp alltihopa.