Nu pratar jag i första hand om den där känslan av att det är du och jag mot världen, att man är ett team och att man litar på varandra i alla lägen och i alla väder.. Min Magoo är en sån kille. En sånn där hund som man kan vara bäng säker på som inte gör någonting som man inte kunnat räkna ut i förväg. Han är en mattegrabb av stora mått och min ögonsten. Undrans vad det är med mig och mina hanar? Grabbarna har fått en speciell plats i mitt hjärta på gott och ont.

Börjar man från början så var det Bimbo - själva roten till att jag har flat överhuvudtaget, en svart hane som var min bästa kompis när jag var barn. Vi testade alla möjliga dumma saker tillsammans. Att hoppa på klippblock eller att upptäcka skogen och sjön var helt enormt att få möjligheten och egentligen ynnesten att få göra tillsammans med en underbar och trygg grabb vid sin sida. Bimbo har jag mängder att tacka för i efterhand.

Sedan kom ett par år med tikar och visst Fame älskade jag högt och eftersom att hon var min första egna hund lärde jag mig massor med henne, hon var min vapendragare under många år och vi hade hur kul som helst tillsammans - vi flyttade bland annat hemmifrån tillsammans och vi blev med katt tillsammans, vi gjorde Luleå osäkert som studenter osv... Mallan som jag utökade med senare var även hon en läropeng av stora mått.

Så slog den "stora drömmen in" jag fick min svarta hane - CLAUDIUS, ingen kommer förmodligen att kunna peta ner honom från tronen som mattes grabb nummer ett, Claudden var i det närmaste allt jag kunde drömma om hos en hund, han var mitt hjärta och kungen i hemmet - helt orubbad i alla lägen.

Ytterligare ett gäng tikar - för mina tjejjer ska inte underskattas jag både har och uppskattar dem väldigt högt och de ÄR onekligen så att det är den hund jag jobbar med som jag teamar mest med just då. Häxa - mitt yrväder och min fantastiska spårhund, alltid mattes gullegris. Dina - min gamla tant och allas gosepropp och så ska vi inte förglömma Dinas lillasyster Pytte som inte längre finns med oss men som var en helt outstanding markör och som var ruskigt lättjobbad och kanske också den av tikarna sedan Fame som varit mest "min" hund. Ville husse gå ut med henne var det till att hämta henne för aldrig i livet att hon skulle följt med honom om matte fanns inne frivilligt! Efter tre tikar återintroducerades så ytterligare en ungtupp (som i skrivandets stund inte längre är så ung) i flocken och prinsen kom hit. Magoo mattes lilla prins, han är min härliga grabb och onekligen, han ÄR mattes ögonsten... Även fast jag gillar tikarna också så idag när jag har löptik så får man skämma bort honom lite extra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Åh så behövligt, min kropp har verkligen behövt det här! Den som tror att jag har tränat så nej, jag har ägnat mig helt och fullt åt att bara pyssla om mig själv. Det enda som känns lite dumt var att jag glömde att ta med mig en bok att läsa. För fak...

Då var det slut på friden och fritidssysselsättningarna för barnen har dragit igång, med galen förväntan hoppar de två yngsta vitbältade i sina karatedräkter och börjar uppladdningen inför årets första träning. Den äldre som numera gått in som trän...

Julen är inte riktigt min grej så nu håller julen på att avrustas så det blev dags att hänga mina nya gardiner, i vanliga fall brukar jag stryka och fixa- nu nä men jag hängde upp dem ändå! Jättehärligt blågröna kappor som jag och flickorna var och k...

Nu får vän av ordning gå in och säga att nä jag åkte inga skidor utan det var Losingen som stod för bedriften att skida runt på gården. Har man snö så har man & då måste man göra sitt bästa för att ha kul i den! ...

Alltså allt blir som magiskt när man har rätt människor på plats. Igår kycklingbonanza vilket i praktiken innebar kycklinglår grillade i ugn, kycklinggryta med röd thaicurry & ris. Som förrätt focaccia (stavning??) & tzatziki. Lättsamt och glatt runt...