Ibland är vänner bra att ha - ibland är de ännu bättre!

Jag kom på att jag har faktiskt en vän som vanligtvis inte jobbar på dagarna utan liksom jag tillhör de som jobbar mest kvällar och nätter. Passade på att ringa henne och mycket rikigt hon hade möjlighet att hämta Toria på skolan så nu får jag gå och lägga mig i fåtöljen en stund innan Toria kommer hem. Sååååååååååååååå skönt!

Ett jättestort tack till Hea!

Kan vara så enkelt men jag vet inte. Hur som helst så har jag feber och kräks... Sitter uppe korta stunder och snart är det dags att hämta barn på skolan. TUR! Planen är hittills att gå för OM jag då måste kräkas kan jag ju spy i diket - mindre charmigt om jag sitter på bussen. Hur höfterna tar den saken återstår att se.

I morse gick det rätt bra förutom att Toria var på sitt "bästa" arg och skrika humör... Blev bussen med Häxa som fick en chans att vara bara med matte en stund - vilket hon uppskattade. SötHäxan! Gick spikrakt förbi alla andra människor på bussen och la sig längst bak som hon är lärd - ibland kan hon den lilla busen. Mattes gullegris!

Hmmm... Inget annat pysslar jag med idag för det går inte - att röra sig innebär att man börjar må illa igen.

Ja herre jösses! Inatt har inte gått av för hackor måste jag nog erkänna. Det började lite lagom till att jag gick och la mig med de vanliga sammandragningarna och knölandet från ninjan i magen - helt okej kände jag att det här går att leva med. Vid 10 bytte det hela skepnad och skarpa smärtor drog genom magen (inte sånna som jag vanligtvis har iom sammandragningarna utan det kändes annars). Det höll på i en halvtimme ungefär och jag låg "dubbelvikt" - ja så gott det nu går med stormagen ivägen - och kved. Men det gick ju över så jag hoppas att det bara var en protest mot att jag varit ute och luftat mig igår.

Senare under natten återkom det och gjorde riktigt ont, men slutade efter typ tio minuter så jag lät det vara. Enda nackdelen med det här är att jag har sovit både hackigt och inte alls bra de stunder jag har sovit. Hoppas att jag hinner vila en stund på dagen annars kommer den här dagen att bli riktigt groteskt jobbig!

I vanliga fall studsar Toria upp ur sängen och om än aningen motvilligt så klär hon på sig och gör morgonrutin... Idag däremot var ALLT fel!! *suck*  Kläderna var fel, det som var packat i jympapåsen var fel, frukosten var fel, sylten var fel, hårsnodden som hon preciiiiiiiiiiiiis hade tänkt ut till håret var försvunnen... osv... osv...

Mammans fogar mådde inte så lysande heller kan jag erkänna och tröttheten från igårkväll fortsatte.

Planen var att vi skulle gått till skolan - men då måste man gå halv åtta för att hinna, 20 i åtta satt vi fortfarande vid köksbordet och förbannade havregrynsgröten. *suck* 5 i åtta då bussen går om man har tänkt att hinna i tid stod någon en trappa upp och vrålade att hårsnodden var försvunnen - med andra ord i panik fick vi springa till bussen som gick två över åtta (varvid barnet blev en aning sen). Väl hemma igen ska jag försöka få lite lugn i kroppen men det återstår att se hur det går med den saken.

Jag hoppas dock innerligt att dottern är på ett lite bättre humör när jag ska hämta henne - annars säger jag upp mig!

Alltså i morse var livet rätt trevligt att leva så stursk som jag var drog jag med mig dottern till IKSU och badade när hon slutat skolan för dagen. 1 timme i plurret och så bastu på det, klockrent kändes det ända tills vi skulle gå till bussen, då slog stora tröttheten och foglossningshelv* till med full kraft. Kvällen går i sängens tecken för huja vad jag blev spak av det här och vad jag har ONT!

Mental note - mår man bra får man ta det försiktigt annars går allt åt skogen!

Ooookej, det här är skumt som bara den får jag nog erkänna. Tidigare i graviditeten har jag ju haft så ont att jag knappt har kunnat röra mig alls, inte ens på förmiddagarna har det varit helt okej. Nu har jag förvisso sammandragningar från helv* och på kvällarna har jag gräsligt ont i höfterna - MEN på dagarna har det varit bättre (inte så jag överväger att springa en mara men ändå hanterbart!).  I morse kände jag mig direkt jättepeppig och "skuttade" eller ja... Rullade ur sängen är kanske närmare sanningen för jag är ju inte så snabb. Hur som helst vid gott mod och kände mig helt okej. *skönt* Ner och fixa frukost till barn och hundar, passade även på att diska undan och städa upp lite i köket när jag ändå var på gång. Käkade frukost själv och städade undan efter det, snett därefter tog jag och dottern en promenad till skolan i det härliga höstvädret. Gick hem igen och nu börjar jag faktiskt känna av fogarna lite men inte värre än att jag klarar av det. Det känns SÅ bra!!

Gårdagen gick åt till shopping, vi har beställt ett babyskydd till bilen - blir jättefint och jag hittade en modell som jag tyckte vägde lite lagom mycket (maken kanske kan kånka omkring på femhundra kilo + bebis, men jag vill INTE göra det). Vi passade även på att köpa ett skötunderlägg (en sånn där skumgummigrej som man lägger på skötbordet) och döm om min förvåning när jag konstaterade att de allra flesta hade någon modell av tygöverdrag (!) i vart fall jag lägger inte torra och rena bebisar på skötbord utan det brukar snarare vara när det liksom redan har hänt en olycka som de hamnar där. När man har bebisar på skötbord vill man gärna kunna städa av det hela så lätt som möjligt - onekligen - LÄTTSTÄDAT trodde i vart fall jag var en grundförutsättning. Tur som det var hittade jag ändå en modell som jag tror kommer att funka (okej, den var dubbelt så dyr som alla andra men det kan det vara värt.

Tills nästa gång säger jag tjingeling!

I morse gjorde vi oss iordning som vanligt, allt var precis som om Toria skulle gått till skolan med ett undantag. Väskan packades med fika och badkläder istället för de obligatoriska torra vantarna och sockorna. Idag har Toria åkt med en av mina kamrater, hennes ex, en polare och hennes dotter till paradisbadet i Ö-vik. Gissa om Toria har varit spänd och om det var svårt att somna igårkväll? Självklart! Men nu har de i vart fall åkt iväg och jag misstänker att de har ungefär hur kul som helst!

Maken är ute på andra aktiviteter så kvar hemma är jag, hundarna och katten. Med andra ord det är som upplagt för en slappardag av rang! Egentligen b-o-r-d-e jag ta tag i storstädning och den biten men ärligt talat, inte idag! Idag ska jag faktiskt bara bry mig om mig själv och att verkligen försöka ta det lugnt (även om det kliar i fingrarna över att hitta på någonting). Jag har gjort en krans att hänga på dörren men jag vill nästan få den torr innan den får hänga utomhus.

Hösten är här med full kraft och det känns faktiskt riktigt mysigt - i synnerhet när man är inne.

Jag har passat på att träna lite ställande med Magoo och Häxa, det var KUL och det gick så bra! Dina däremot passade jag bara på att träna lite stående med för jag har ännu inte riktigt beslutat om jag kanske ändå inte ska göra ett försök och visa henne till våren... Hon är ju riktigt fin min gamla tant till hund.

Förutom det händer inte mycket här hemma, nu ska jag nog försöka lägga mig och se en film i soffan tillsammans med den svarta ligan och har vi riktigt tur kommer även den där blå/creme/vitspräckliga typen och kurrar in sig hos oss.

Som vissa kanske sett har Magoo fått ögondiagnos - det är frågan om retinopati och främre Y-sömskatarakt. Retinopatin har gjort mig nervös och jag har pratat med ett antal personer om det, då det är en diagnos jag själv har haft väldigt dålig koll på. Då känner jag att jag vill veta vad det är frågan om. Både för min egen del och även för att få veta hur det kan komma att påverka min härliga grabb!

Jag kan tänka mig att för en del så verkar frågorna förvirrande och kanske lite dumma, men för mig är det viktigt att få veta så mycket som möjligt om det hela.

- Kommer han att bli blind (vilket det INTE verkar tyda på)?

- Vad kan jag göra för att underlätta för honom i såväl vardag som träningsmässigt?

Förhoppningen är ju att jag ska få ha honom hos mig så länge som möjligt för det är onekligen en helt fenomenalt trevlig hund både på hemmaplan och träningsmässigt!

Med tanke på det som blivit (retinopatin) kommer det att skickas blodprov på honom till SLU. Där kommer hans DNA att vara en del i den genbank som kommer att ligga till grund för DNA-test för ögonsjukdomar på rasen. Även om Magoo friskförklaras så behövs blod även från friska hundar som referensmaterial.

Utöver blodprovet vill man även ha beskrivningar av hundens utfodring, vardag, träning och sjukdomshistorik.

Personligen tycker jag att det verkar både logiskt och kan förhoppningsvis kan det leda till att man i framtiden kan undvika vissa problem med ögonsjukdomar.

Det som jag däremot vill ha sagt är att Magoo har varken PRA eller RD utan retinopati (som är en annan diagnos, enligt nyaste ögonlysningsprotokollet - förra gången som var 080102 var han Ua!).

Tanken har även funnits om det är någonting JAG har gjort som har påverkat honom. Vad skulle det i så fall kunna vara som gjort honom sjuk? Har jag tränat fel? Har jag gett honom fel foder? Har han inte fått tillräckligt av någonting? Eller ja... Tankarna har varit rätt röriga och har tagit sin stund att reda ut kan jag erkänna. Men det är några av orsakerna till att jag har haft en önskan om att söka så mycket information som diagnosen i fråga.

Magoo kommer att lysas om. För att verkligen vara säker på diagnosen kommer jag att söka efter en annan veterinär som kan göra det. Absolut inte för att jag misstror den veterinär som ögonlyste honom sist utan för att få ytterligare ett utlåtande. Ögondiagnoser är en bedömningssak och alla har olika erfarenheter därför tror jag att det här kan vara ett bra sätt.

Jag hoppas såklart på att Magoo kommer att friskförklaras (eller att den är av icke ärftlig modell) - att påstå någonting annat vore att vara lögnaktig. Jag vill så gärna att han ska vara frisk för han är min lilla grabb - mattes favoritkille och en av de trevligaste hundana jag jobbat med.

Jag vill inte peka ut någon "bov", det är definitivt inte min mening. Är det så att någon känner sig utpekad - ta gärna kontakt med mig. Är det däremot så att man vill hitta fel så är det förmodligen mitt av den enkla anledningen att jag ser Magoo dagligen, jag lever med honom och det är jag som skulle sett det tidigare. Jag är ingen veterinär jag är bara en helt vanlig hundägare, jag gör mitt bästa men det räcker inte alltid - dessvärre! Tanken för framtiden är dock precis som tidigare att träna och om det går så bra som jag hoppas komma ut på prov under nästa år med honom, i mina ögon är han ändå min duktiga och dugliga grabb!