Barnet hämtat - gick rätt okej även om jag mådde gräsligt illa både innan och när jag hämtade hem henne. Vad är det här för en himla nyordning? Ska man prompt måsta må illa från tio till ett varenda dag??? Onödigt säger jag!

Har iaf hunnit med lite av det jag tänkte göra idag, vikt tvätt och plockat in delar av krukorna från altanen - okej jag är inte klar men jag har påbörjat det och gått ut med återvinningen till soprummet. Nu har dottern landat i badkaret och ska tvätta upp sig så hon blir snygg inför helgen. Alltid skönt att börja helgen med att vara nybadad och ren.

Blir jag riktigt seriös ska jag faktiskt ta och sätta mig med symaskinen idag och sy byxor åt Toria som behöver mer mjukisbyxor och hittar man ingenting man vill ha finns det bara ett alternativ - hitta tyg och sy upp det man ska ha! Det kräver dock att man har ett par minuter över och att dottern hjälper till med att prova ut dem... I det att jag ska sy byxor så ingår även dessvärre att jag ska sy upp lite gardiner till vardagsrummet som blev lite för långa när jag köpte dem. Men det borde inte ta många minuter om jag bara får ändan ur vagnen och sätter igång. Kanske någonting för morgondagen? Det återstår att se.

Igår var onekligen en dag från helv* även fast det visade sig inte vara magsjuka så var det istället sammandragningar som kommit igång ordentligt och gjorde att jag både fick feber och mådde illa - senare på dagen hamnade jag i ett varmt bad där jag låg för att få sd att ge sig så pass att jag kunde andas ordentligt.

Natten spenderades på soffan på bottenvåningen för att jag orkade bara inte gå upp för trappen - jamen hur jäkla lat får man bli kändes det som men höfterna sa blanknej och vägrade ta mig uppför. *morr* Nu på morgonen har jag iaf tagit mig hit upp och hoppas innerligt att höfterna har tänkt att fortsätta uppföra sig som "folk". Buss till skolan på morgonen och det kändes ju skönt att det finns som alternativ.

Vad mer? Nää, det HÄNDER liksom ingenting här känns det som. Jag gör ingenting och jag stönar mest en ruskig massa. Tur att man har rellativt snälla hundar, man och dotter annars skulle det nog bli ogörligt. En sak är dock säker - det här är SISTA gången jag är gravid!! Min kropp är inte byggd för det här!!!