Alla inlägg under november 2009

Av Ida - 8 november 2009 13:55

Alltså det är nu när man har sjukt barn som man verkligen "hinner ikapp" med sitt tv-tittande. Jag ser ALLA stora serier, idol blev det nu på förmiddagen.. De bästa låtarna genom tiderna eller någonting i den stilen och jag måste nog hålla med en av de som sjöng (däremot vad människan hette har jag såklart inte en susning om) att Elvis "in the ghetto" kan vara en av de som aspirerar på titeln - kanske inte den "största" och mest kända av Elvis låtar men den har onekligen ett budskap som man inte kan annat än känna med.


För er som inte vet vilken låt det är kommer här en länk (bland fler) där Lisa Marie sjunger och där man klippt in Elvis själv så det har blivit till en duett... http://www.youtube.com/watch?v=yWg2vLEyRZc&feature=fvw


Ytterligare en stark låt kom med men den känns väldigt logisk och kanske inte så revolutionerande att det var någon som kom att tänka på den, stark - absolut! - men samtidigt lite väl förutsägbar. Låten jag tänker på är (Freddie Mercurys) Queens "Show must go on" - http://www.youtube.com/watch?v=lSkx34M3XtY

Visst den har sina poänger men samtidigt lite väl övertydlig och uppenbar. Däremot en lite mindre känd queenlåt som jag vill tipsa om är Innuendo - http://www.youtube.com/watch?v=ZrJngCioc4o

Om inte annat till så minne av den vackra borzoidam med samma namn som gick bort i slutet av förra året.



Vad ska vi mer säga, jo att dottern blir allt friskare och att min tamiflu fortsätter att knapras. Det händer verkligen inte mycket här hemma idag.

Av Ida - 7 november 2009 08:54

Jahapps, Toria blev sjuk i förrgår och låg hela dagen med ca 39 grader, igår var vi uppe i drygt 40 och toppnoterade på 40,4 grader. Jättekul!! Eller så inte! Skrikandes


En jättesjuk unge i kombination med att jag själv började få feber så det var bara att ta kontakt med sjukvården och försöka komma på vad man skulle göra eftersom att jag vaccinerades i måndags. Skydd har man inte före 2-3 veckor senare vilket jag var medveten om, alltså var det "bara" att börja äta tamiflu (för er som är intresserade så kan jag nämna att fass.se har jättebra info om läkemedel!).


Jag vet inte men just nu är jag rätt irriterad på informationsflödet, visst har man läst att det finns men ingenting om hur det ser ut i stan där man bor - en karta över inrapporterade fall vore kul! Enda närmare kontakten med folk vi har haft är att Toria har varit på skolan... Känns klockrent, nu ringde jag till skolan när jag fick höra att hon uppvisar alla tecken på gissjukan och sa hur det är med min lilla om inte annat så kan det ju vara fiffigt om skolpersonalen har en aning om vad som händer...


Med andra ord här händer det inte många saker öht nu håller vi bara tummarna att maken som vaccinerades en vecka före mig kommer att klara sig för blir ALLA utslagna kommer det här inte att bli kul alls. Obestämd


Idag går vi fortsatt på febernedsättande och då kan hon vara uppe iaf hjälpligt men det kommer nog att bli måååååååååånga filmer innan det här är klart.

Av Ida - 6 november 2009 09:02

Nu har jag alltså vaknat än en gång med "the voice" och suttit och tittat lite slappt över frukosten. Allt gick rätt bra ända tills den lille Paul inte kan hålla sig i skinnet utan ger sig på Sverker från (ett av iofs väldigt få svt-program som faktiskt håller en viss kvalitet) Plus. Inte okej!


Att ha Sverker i stan har bidragit till många positiva spilleffekter kan jag säga, för egen del har jag aldirg haft bekymmer med återlämnande av felaktiga varor (tänker framförallt på gången då karln stog bakom mig i kön på lantmännen) - inga bekymmer bara att byta fodersäck... osv..


Man pratade om den klassiska soptunnan och det är just dit paul lyckades förpassa sig själv nu på morgonen - ner i bingen med dig!

Av Ida - 5 november 2009 14:20

Jag har idag suttit hemma eftersom den stackars lilla Toria är sjuk (feber och hosta) och att jag då hamnar framför datorn är ju inte direkt någon ovanlighet. ;) Jag satt och läste på ett forum om hur folk träffade sina partners och de som är förlovade hur de gjorde när det skulle till... Då kom jag och tänka på den där gången för jättelänge sedan - för det håller på att vara nära stenåldern som jag och maken förlovade oss.


Vi hade diskuterat igenom det och gått väldigt rationellt till väga, käkade en god middag - inte för förlovningens skull utan för att det var midsommarafton med kamrater. Trevligt måste jag nog säga i efterhand men nu kom jag att tänka på det i kontexten av att folk verkar ha haft väldigt utsvävande grejjer för sig när de förlovat sig. Någonting jag själv måste ställa mig lite frågande till. Alltså visst det kan säkert vara ett kul minne i efterhand och tanken är väl att man inte gör det allt för ofta men varför inte satsa mer på vardagen än sånna här specialtillfällen?


Till alla hjärtansdag ska man "fira" - de som inte har partner ska helst hålla sig undan och försvinna - någonting jag har svårt för på så många plan! Varför ska det behöva komma en dag/år då man prompt ska uppvakta sin partner? Jag greppar det bara inte, är det inte roligare om man råkar vara spontan för en gång skull och gå emot de stora kedjornas övertalningskampanjer, det är morsdag, farsdag, menlösa barns dag ( wtf?) och jag vet inte allt... Här innefattas absolut julen eller midvinterblot (beroende på vad man vill kalla det), midsommarafton osv.. Man ska hysteriskt försöka tänka ut någonting fiffigt och smart - dessutom om man då råkar vara på mottagarsidan ska man se ÖVERASKAD ut...? Va?!? Nähä? Har du köpt en julklapp åt mig... Ehhhh... Sedan ska man vara tacksam - inte alltid så lätt men det brukar funka.


Åter till romantiken, min söta och väldigt uppskattade man har en gång kommit med blommor till mig på de nu snart femton år vi haft ihop det och ärligt talat - jag blev både chockad och förvånad. Dock det var ett praktgräl som utlöst det hela så det var för att be om ursäkt (själv hade jag lagat en god middag som botgöring så vi skämdes ganska rejält bägge två). Skulle han mot förmodan komma hem med en bukett blommor till mig helt spontant finns ju risken att jag skulle bli tvärförbannad som en bekants fru blev när hennes make helt plötsligt efter typ 25år kom hem med blommor på alla hjärtansdag... Första tanken blev där att vad har han nu hittat på för helv*, inte åååhh tack som man kanske kunde ha tänkt att det skulle blivit. Där blev både karl och blommor utkastade på bron!


Nu behöver ni inte tro att jag fiskar efter blommor från maken, han gör så många andra saker som är bra att det inte känns nödvändigt. Men det jag tror mer på är att faktiskt ibland ge varandra uppskattning för de saker man gör till vardags. Finns det någonting mer romantiskt du kan göra för din partner än att dammsuga och torka golv? Jag tror inte det...

Av Ida - 5 november 2009 09:08

Alltså, förr eller senare kommer de flesta kvinnor - i synnerhet de som får barn någon gång under sin livstid att stöta på dessa självutnämnda "experter". Ofta är de kvinnor som har ammat sina avkommor och är helt galna...


För att vara en god kvinna ska du:

1. Föda din unge vaginalt och utan smärtlindring!

2. Amma ungen tills den är minst 1år och helamma tills den är minst 6 månader!

3. Använda tygblöjor!

4. Alltid i alla lägen och i alla väder vara korrekt klädd och utsövd!

5. Dina avkommor ska alltid vara rena och hela!


Ehhhhh..... Okej.

Jag åker dit på de flesta punkterna kan jag säga (i vart fall om man ser till hur den stackars Toria är uppvuxen hittills - jag har ju ett par år till på mig att sabotera för henne). Jag fick barn genom kejsarsnitt (kommer även att bli så den här gången), ammade gjorde jag förvisso men hon stödmatades med flaska från början (vi får se hur det går den här gången), tygblöjor är INTE någonting för mig - jag hatar tvätt!! Jag är sällan korrekt klädd/sminkad och utsövd vet jag väl knappt vad det innebär (svarta ringar tillhör vanligheterna här), min unge har en tendens att leka och röra sig varvid hon ja... Inte alltid är så ren och hel som hon var när jag klädde på henne.


Jag är så imponerad av de som lyckas uppnå alla de där "måstena" eller imponerad kanske är fel ord, jag är lite rädd för dem om sanningen ska fram. Det kan bara inte vara lätt att vara så perfekt, vad gör man då den dag som ungen snubblar i sandlådan och står där på öronen, sand överallt och gärna också med en fläskläpp?!? Bryter man ihop eller näää, det kan man ju inte göra för då riskerar man ju att bryta en nagel eller två..


Jag tror och nu är det faktiskt bara lösa spekulationer från min sida att de som ger oss andra vanliga dödliga dåligt samvete inte alls är så perfekta som de ser ut att vara och de där galna kärringarna som propsar på att man måååååååååååååååste amma för att annars kommer ungen att döööööööööööööö - MINST! - inte är mer folk än oss andra utan bara det att de är bittrare än vanligt över saker de inte kan rå över. Däremot vet jag att många mår jättedåligt och har fruktandsvärt dåligt samvete över att inte kunna eller klara av att amma av en eller annan orsak och det tycker jag är så in i norden onödigt, det finns idag fantastiska ersättningar och i kombination med rent vatten (vilket vi faktiskt har i Sverige!) som man tillreder enligt konstens alla regler inte alls är dåliga - långt därifrån. Mår man dåligt över amning av en eller annan orsak - ge fan i det! Ungen mår såååååå mycket bättre om mamman mår bra och slipper stressa över amning. Antingen fungerar det eller så gör det inte det och man blir varken sämre eller mindre morsa för att man ammar ett barn!


Tänk vad vi sätter höga krav på oss själva, man ska göra ALLT och lite till... Få barn, ha ett fungerande förhållande (med en karl såklart!), vara porrig som f*n, vara smal, göra karriär (för det är det ju alla som vill?), hålla hemmet i en fantastisk ordning... osv.. osv... Inte konstigt att folk blir utbrända - jag orkar inte ens ½ av det och ändå är jag trött.

Av Ida - 4 november 2009 13:16

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Människor är faktiskt minst sagt märkliga.

Åker man som jag buss med hund (i mitt fall var det en glad Magoo som följde med mig dagen till ära när jag skulle hämta Toria på skolan) så ska man i Umeå sitta längst bak i bussen vilket man självklart respekterar, man har dessutom hunden i snöre och så vidare. Jag FÖRSÖKER verkligen vara en snäll hundägare mot de som är rädda och så och kommenderar mina hundar att gå rakt fram så att de inte kör upp näsan i fejset på någon eller så och ska sanningen fram så kan mina hundar uppföra sig på bussen, de går rakt fram och lägger sig när de kommer längst bak. Frid och fröjd, så även denna gången vi gick längst bak och med en duns lägger sig Magoo ner och slappnar av. Ser folk ändå oroliga ut brukar jag klappa hunden runt huvudet så att det i vart fall ska se ut som om hunden inte kan vända skallen... Hell no! Två hysteriska brudar sitter och håller för näsan och kviiiider och ormar sig (Magoo badades i söndags och har inte varit ner i några surhål eller i andra äckelsaker så det han möjligen kan lukta är lite schampoo), alltså jag blir så förbannat LESS! Om man som hundägare ens andas utomhus kan man ge sig f*n på att någon kommer att störa sig på jyckarna och har man dessutom den trista strategin att försöka hålla sig på sin kant och inte reta omgivningen så kan man ge sig fullständigt den på att någon sur och tvär individ kommer att störa sig och gärna också spela över en hel del.


Mina tips är enligt följer:

1. LÄS i busstabellen var det k-a-n riskera komma hundar, i Umeå sitter hundar och hundägare längst bak men det kan säkert variera på var i landet man är.

2. FÖRSÖK att prata med hundägaren för de allra flesta av oss försöker ändå att ni andra inte ska behöva drabbas mer än nöden kräver av våra vänner.

3. Är du hysteriskt ALLERGISK mot hundar eller pälsdjur, hoppa över bussen för hundägaren är lika allergen med och utan sin fyrfota kompis..

Av Ida - 4 november 2009 10:02

Alltså ibland ser jag på tv, just nu i mitt liv är det ovanligt mycket av den modellen så för en gångs skull känner jag mig onekligen rätt uppdaterad på alla "läskiga" serier och alla möjliga konstiga saker. Att jag kommenterar saker som händer och sker brukar inte höra till vanligheterna i bloggen - alltså saker utanför hemmet där jag bor. Men, nu måste jag skriva lite om morgonens övningar. Jag satt och slötittade på vakna med the voice och ser då nöjesnytt eller vad de då kallar det.. Man pratar bland annat om att lillprinsen Karl-Philip har varit ute och festat i Danmark... Jaha?!? Killen är inte lastgammal, han gjorde egentligen inte någonting olagligt och han gjorde definitivt ingenting som inte någon har gjort förr, varför öht komma på tanken att diskutera det?!?

Så går jag in på expressen för att läsa rubrikerna där och vad är som förstanyhet - jo prinsens danska utsvävningar... Snacka om nyhetstorka! Nu ska vi se, prinsens far var väl vad jag vet rätt (ö)känd för att vara ute och festa som ung, köra bil fort och ha vackra damer... Ehhh, prinsessan Madelene har varit ute och festat en del om man får tro skvallerpressen och har dessutom gjort sken av ett rätt stadigt klädkonto - vad är skillnaden liksom?!?

Sedan ska sanningen fram - vem av oss vanliga dödliga har inte festat till lite mer än vad som egentligen är helt socialt acceptabelt? Okej att jag inte brukar bränna 100 000kr när jag är ute, men festat har jag onekligen gjort och det är nog mycket få som aldrig har vaknat dagen efter och kommit på tanken att näääää vad gjorde jag egentligen igår (inte för att man har minnesluckor utan för att man kanske inte uppfört sig så väl som man skulle ha önskat)...


Här på hemmafronten då? Ja, det händer inte mycket. Jag var ner på stan en sväng igår men hittade som ingenting som jag blev riktigt förtjust i. Ska fundera på julgardiner och sånna saker om ett tag men det får vackert vänta tills första advent då jag förhoppningsvis är lite smidigare än nu. :P


Nu ska jag göra det jag gör bäst, lägga mig i soffan och slappa...

Av Ida - 2 november 2009 13:38

Nu har jag varit hos mvc idag. 128 låg blodvärdet på och bara det är ju smått imponerande då jag sist (när jag väntade Toria) låg sjukligt lågt. Ninjan har fixerat sig och ligger åt rätt håll - alltid positivt och alla andra grejjer såg bra ut. Kroppen rockar!


Däremot mindre kul är alla förb* sammandragningar och pinvärkar som kommer och går vilka gör att jag inte sover på nätterna (och på dagarna har jag ju inte riktigt tid). Vi får se vad det blir av det hela ev blir det att åka in och få en sk "sovdos" vilket jag tycker snarast låter som en injektion av ngn modell mao jätteläskigt men som i själva verket innebär att man får åka in på sjukan för att sova... Jag är skeptisk men det kanske är det enda raka då jag snart svimmar av trötthet - vilket inte kan vara så nyttigt vare sig för mig eller någon annan.. Tålamodet är liksom ganska nära noll.


Nu mot vårdcentralen och vaccination mot grissjukan även kallad svininfluensan.

Ovido - Quiz & Flashcards