Hela dagen är det måndag.

Idag hade jag faktiskt en tanke om att skriva snälla saker - men det faller sig inte så naturligt så istället tänker jag skriva om hemskheter - även kallat graviditeter...

Det finns de som går omkring och "glöder" samt att de dessutom når någon modell av mysigt stadium där de går och ler fånigt gärna i kombination med att de stryker sig över magen. Nä, inte jag! Jag har sammandragningar så att jag ibland måste luta mig frammåt - känns ungefär lika bekvämt som att få en fotboll i hög hastighet sparkad i magen, har någon härlig modell av stickande smärta från blygdbenet och uppåt, samt de såklart jättemysiga dragningarna i ligamenten som håller hela härligheten på plats. Förutom det har jag nog en alien i magen som gör sitt bästa för att ta sig ut ungefär i höjd med de understa revbenen. Jag mår illa och svettas konstant, kan sova kortare stunder och så för att vi ska ha det riktigt mysigt så toppar vi det med ett sjukt barn utanför magen.

Jadå, absolut! Jag älskar mitt liv.

I helgen kan jag ju berätta om för det var rätt läskigt, från och med lördagkväll så kände jag hur ninjan började röras betydligt mindre och igår var den helt stilla 3 timmar fast jag låg ner - märkligt! För att bota nojjan så åkte vi in på förlossningen för att dubbelkolla så att allt var normalt - vilket det såklart var men den blev rätt irriterad över att bli väckt av syrran som jobbade där och belönade oss alla genom att visa upp sin riktigt vildaste sida. Skönt iofs men det kändes lätt pinsammt att ha åkt in i onödan. *suck*

Nu verkar ninjan göra sitt bästa för att inte skrämma mamman så alla möjliga och omöjliga krumbukter pysslar vi med idag. Bra så tillvida att man vet att den lever, mindre roligt då det framkallar ännu mer sammandragningar. Pest eller kolera - som vanligt i tjockislandet.

Men om 14 dagar då jäklar är den här och dååååå ni! Då börjar jag återgå till det normala på sikt... kanske... eller förmodligen inte.