Nu vill jag inte vara med längre! Nånn annan lättlurad djävel får ta över!

En tripp till Max (jag orkade inte laga middag) och att handla inför helgen på Willys senare och höfterna känns som om de vore gjorda av gummiband (smärtsamma gummiband för att göra det lite festligare), magen kör sammandragningsSM och ryggen hotar med att ge upp. Huvudet känns som om det är fyllt av gröt och jag vill helst lägga mig ner på golvet och grina som en treåring.

GREAT!

Kan man gå i pension kanske? Eller vad som helst bara jag slipper det här för nu ger jag upp!

Dock, samtidigt har man gått en ruskig massa dagar 37veckor och 3 dagar torde man kanske överleva 11 dagar till kan man tycka men jag kan dra mig till minnes att det var ungefär såhär sist också att sista veckorna är så dryga att man helst bara vill ge upp.. Dock 11 dagar muck - sedan sparkar jag ut ninjan!

Om magen är lugn och inte har sammandragningar eller någonting liknande för sig under ett par timmar - ja då blir man orolig för att det är någonting som är galet med hela graviditeten och att man är minst onormal. Samtidigt när man har kraftiga sammandragningar av modell att man inte kan andas, måste ta stöd i någonting för att inte falla ihop, kräks av smärta och man är helt säker på att ryggen ska gå av - ja då är man såklart fullständigt övertygad om att någonting håller på att gå käpprätt åt skogen...

Samma sak med sparkar, när ninjan rockar loss som allra värst och magen går i vågor, revbenen får sig ungefär trehundra sparkar i sekunden känns det som och naveln pekar rakt ut för just DÄR har ninjan beslutat att placera sin söta lilla bakdel som självklart ska puttas utåt. Då VET man - den arma ungen kommer att ungen antingen kommer att ha minst femton bokstavskombinationer men förmodligen kommer att strypa sig i navelsträngen (som att det händer särskillt ofta). Å andra sidan, när ninjan är en söt typ och somnar en stund (en timme eller så) så att man inte känner av att den ormar som en bläckfisk då är man övertygad om den stackaren inte kommer att överleva graviditeten ut...

Så hur än det är med magen så är det minst panikartat och skrämmande.. Man ska bli morsa - IGEN! Hemska tanke, då blir det ytterligare en liten människa som man kan sabba livet för. Näää, jag blir helt matt.

Alltså idag har varit en sån där hemsk dag såhär lång. Jag har legat i soffan och sovit. Så fort jag försökt att ta mig upp har det resulterat i att jag mått illa och att det har gått runt i skallen. Toria som fortfarande är hemma med elak hosta (jag har inte hjärta att skicka henne på skolan när det låter som om lungorna ska komma upp vilken sekund som helst) har varit världens snällaste och har suttit och sett film. Att hon fick nyaste "Tingeling" av sin enormt snälla farmor igår underlättade såklart en del. ;)

Hundarna är väldigt snälla och förstående när jag är dålig utspelar sig följande, Magoo ligger precis vid soffan och vaktar mig mot all världens monster och hemskheter, Dina ligger vid ytterdörren på mattan där och Häxa ligger som en jag vet inte vad slagen vid tv:n. Snälla och gulliga djur!

Just det jag måste ju berätta om Magoo igår när han kom in efter att Gurra varit ute och gått med honom en lååååååååång prommis. Magoo stormar in, slänger ett getöga på mig i soffan, kollar omkring sig (framförallt balkongdörren måste dubbelkollas) sedan kommer sötnosen och hälsar på matte.. Det såg ut som en B-film när man har säkrat ett objekt - dock väldans effektivt måste jag säga.