Idag har jag haft sammandragningar som vanligt känns det som, dock har de varit betydligt kraftigare och gått rakt igenom kroppen hela vägen bak i ryggen. Det började vid halv8 - 8 i morse och har sedan varit till och från större delen av dagen men då det inte eskalerade utan höll sig hyfsat sansat så tänkte jag att jomen jag kan ringa min vanliga barnmorska och höra med henne om det kan vara förvärkar som bara jäklas med mig. Fick rådet att åka in på förlossningen och mycket riktigt, nog har jag förvärkar alltid. Starka är de och ont gör de men likförb* bara förvärkar...

Nu är man hemma och försöker ta det så lugnt som möjligt. En liten stund vid datorn annars har jag gjort precis som de sa åt mig - jag har legat i soffan och tagit det lugnt. Nu blir det tvkväll med Toria när Gurra är på kurs.

Eftersom att berömmet från övriga i hemmet boende individer har en tendens att inte dyka upp så skryter jag helt på egen hand om hur fantastiskt duktig jag är! Jag har nu dammsugit hela undervåningen + torkat hundrummet, diskat undan det som inte blev gjort igår när jag mådde skräp och röjt undan i köket lite allmänt (det har en tendens att bli ett kaos där så fort jag inte plockar var och varannan sekund). För att toppa det hela har jag faktiskt badat en hund. Magoo luktade onekligen inte blommor (han har dessvärre en tendens att pinka sig själv på frambenen) men nu så luktar han riktigt okej. Sååååååååååååååååå jäkla BRA jag är!!!

Nu ska jag faktiskt hämta barnet och sedan åker jag ner på stan och återlämnar böckerna, allt för att ha saker och ting i ordning innan helgen. *smart* Kroppen får säga vad den vill för nu måste jag få bli klar med någonting. ;)

Det är alltså idag allt ska packa ihop och bli hemskare än vanligt. Ännu så länge har jag faktiskt inte märkt av den otur som tydligen ska drabba hela världen.. Men det är väl aldrig för sent för att saker och ting ska gå åt skogen kan man tänka sig. ;)

Jag har en vild tanke på att åka ner på stan och lämna igen lite låneböcker när Toria slutar skolan, om inte annat så innerbär det att jag kanske kan hålla mig på benen på dagen imorgon om jag slipper åka då. Samtidigt, jag är inte så lite sugen på att försöka knäcka ett par julklappar också - när man ändå är nere... Tål att funderas på frågan är väl bara om kroppen går med på den typen av övningar.

Maken ska iväg på kurs hela helgen så jag kommer att vara ensam med Toria och hundarna, skönt på sätt och vis att vi får lite "ensamtid" bara jag och trolltotten men samtidigt jobbigt som bara den om jag blir sämre än jag är nu. Tveeggat som allt annat mao. Nu  närmast ska jag nog försöka mig på konststycket att äta lite mat för det kanske man måste göra även om man inte har barn hemma...

Alltså Toria har fått gå till skolan för första  dagen på ehhh... Drygt en vecka, den där grisen visste var den tog! Alltså svininfluensan om ngn har missat det. Fortfarande hostar hon en del men det är klart bättre än igår.

Själv gjorde jag någon modell av försök till hjälteinsats och åkte buss med henne på morgonen, fy vad det gjorde ONT i min kropp, dåligt riktigt dåligt! Man känner sig onekligen som en av världshistoriens sämsta människor när man gnäller och svär för att kroppen vägrar fungera som det är tänkt. Nu 10 dagar tills jag får vräka ninjan och jösses vad jag längtar för med lite tur kan jag börja vara mig själv om typ två veckor och det vore inte fel! Tänk bara så skönt att kunna ta en långprommis i skogen med hundarna igen. *längtar* Nu får man vara lycklig om man har lyckats ta sig ner på fältet så hundarna fått springa av sig det värsta innan maken kommer hem och tar ut dem på långprommis...

Vilket jäkla liv för de aktiva svarta. Arma små kräk!

Känner mig tokmotiverad att sätta igång och träna igen men så fort man tänker tanken får man en sammandragning så man tappar luften, men snart bara snart kan jag börja om igen. Såååååååååå jag längtar!!!