Idag när jag åkte bussen hem såg jag en död katt ligga vid sidan av vägen... IGEN! Det är inte första och förmodligen heller knappast sista gången jag ser påkörda katter längs vägarna men jag blir varenda gång lika illa berörd.

Hur tänker folk, eller tänker ni inte?!? Har man otur varenda gång man tänker eller vad 17 är det frågan om? Jag vet att det är mer acceptabelt att släppa ut en katt på bygden än en hund men känslorna för djuren torde väl egentligen inte skilja sig allt för mycket kan man tycka.. Jag har katt själv jag gillar min CopyCat hon är en stencool medlem av vår familj och visst hon HAR smitit ut men jag har hittat igen henne den gång det var frågan om och jag har mått fruktandsvärt dåligt av att inte veta var hon var. Vi bor i stan och här funkar det inte att ha kisse ute! Dels vi har jättemycket bilar/bussar och andra fordon som kör åt alla möjliga håll därutöver finns det folk som är allt annat än snälla med kissekatter om vi då rent frånser att katterna har en tendens att förorena sin omgivning en del samt bjuda på en mindre smaklig jaktform.

Tycker man inte om kissen kan man ju släppa ut den och hoppas på att få den överkörd (dock jag förordar å det starkaste att om man vill ha livet av den stackaren - ta den till veterinären!!) men det är ofta som folk gör det för att vara "snälla" - i helvete! Du är inte snäll med katten - du är OND! Evil I say!!

Vill du ha kissekatt, ge den ett stimulerande liv innomhus och känner du att du vill ha en specifik katt varför inte bli med raskatt, då vet du i högre omfattning VAD du får (nu tänker jag faktiskt i första hand på insidan på katten, mentalitet och även hälsostatus!) visst är huskatter underbara men man har sällan eller aldrig en susning om vad som ligger bakom dem. Dessvärre! Katter är härliga kompisar varför inte ta hand om dem så har de en möjlighet att leva 15-20 år utan vidare och dessutom att de får ett tryggt liv där de inte riskerar att dö en plågsam död när någon klant har kört över halva katten så den sakta men säkert får plågas till döds...

Summan av det hela är pussa era katter och ta hand om dem, de ger så enormt mycket tillbaka!

Okej, jag har varit helsämst nu i veckan på att skriva. Mestadels för att jag har haft för ont för att sitta vid datorn några längre stunder. Men här kommer en summering.

I måndags var jag till fotografen på kvällskröken och tog bilder på tjockismagen - vissa blev inte helt oävna måste även jag säga. Mao Johan lyckades trots en inte allt för smidig modell. :P

I tisdags var jag in till förlossningen med fantastiska förvärkar - det kan inte vara normalt att man när man sitter still i en fåtölj har så kraftiga sammandragningar att man toksvettas. Men det var tydligen heeeeeeeeeeeeelt normalt... *suck*

Igår var bara som ett enda töcken, på dagen mådde jag rätt okej så jag tog mig en promenad med hundarna - näää jag gick inte långt men en bit. Härligt! Fick en kommentar att jag matchade hundarna så bra (vaddå mina jyckar är varken gravida eller rultande vad jag vet) när jag var ute och gick - jag hoppas fortfarande att det var färgmässigt då jag hade mina fiiiiiiiiiiiina gummistövlar (svarta med snörning hela vägen), svarta tights och faktiskt en svart klänning på mig under en jacka som är mörkt grå men som inte längre går att stänga.. Till detta bars såklart ett par snören som hundarna satt fast i och så hade jag de tre svarta med mig. ;) Så vi kanske såg ut som ett dystert gäng..?

Senare på dagen fick jag såklart igen för att jag varit övermodig men det kan man ju ta.

På kvällen när jag skulle lägga mig kom världens illamående över mig - som vanligt - men det gick bara inte att häva det så den arma maken skickades ut för inhandling av loka, dock visade det sig att just den modellen jag ville ha inte fanns längre. Den är tydligen tagen ur produktion! Vilket jäkla svek!!

Under mutter kom den stackars maken hem med en annan modell som jag knappt kunde få i mig. Kändes lite sisådär får jag nog säga.

Idag har jag inte hunnit med så mycket men å andra sidan, klockan är bara barnet ännu. :P