Egentligen så är det tydligen ett riktigt I-landsproblem.. MEN för just mig just nu ärdet här ett bekymmer. Jag tycker att det är rent ut sagt skitjobbigt att inte ha någon som helst pejl på hur långt gången man är! Jo, jag vet - jag känner mig som en tjatkärring men just nu känner jag att jag måste tillåta mig själv att vara en jobbig jävel!

Nu idag är det besök på spec. mödravården för ytterligare ett ultraljud. Det känns inte alls bra - inte på en enda punkt! MEN jag ska bara vara tacksam över att man vill kolla upp min lilla bebis - för det roligaste är ju att man kan få en pytteliten bebis som har haft problem med att inte få i sig näring... Jodå, det finns mer än en som för att "trösta" eller pigga upp en säger den typen av trevliga kommentarer. Tänk på att det kan gå åt helvete fullständigt så är ju allt annat en bonus - hell no! Jag är fullt medveten om att min bebis kan vara jättesjuk och faktiskt kan dö i min mage... Men ärligt talat - det piggar inte direkt upp!