Igårkväll hittade jag på att åka och jobba en sväng, ett lite kortare arbetspass på bara 6½ timme för första gången på ett år och fyra månader (har varit mammaledig) och jag måste säga - det var lite märkligt. Alltså inte jobbandet i sig utan snarare känslan av att åka och jobba. Ringrostig - absolut! Men ändå gick det helt okej och klart över förväntan i mina ögon. Osse hade somnat och sov som lilla grisen när jag kom hem och så även Toria så makne hade gjort ett helt okej jobb. ;)

Inatt blev det lite halvknöligt iom att jag var tämligen trött och Osse vaknade för sin vanliga nattvälling, fine! I morse däremot när väckarklockan ringde så flög lilleman rakt upp och tyckte att morgonen var helt underbar... Mamman däremot trodde att döden var nära för någonting så mycket råjäkligt genomtrött, nu känns det inte ens som att livet återvänder men med lite tur återkommer livet senare.