Tandläkarbesöket gick väl vad man ska kalla - sådär.. Jag fick direkt kräkkänningar så det var bara för alla inblandade att lägga ner projektet, men jag fick iaf framtänderna kollade och det är ju en bonus. ;)

Sedan då till den tristare biten - mammaångesten! Graviditeten verkar ju fortlöpa som den ska förutom på en punkt... Jag har numera inte en susning om hur långt gången jag är!! Ytterst irriterande, vore bra att ha en aning iaf +- ett par dagar inte som nu, närmare 20 (!!) som är ytterst stressande. I morgon är det dags för ultraljud nummer tre av den här lilla busen. Tjock är jag så det förslår, mår illa gör jag av och till och ja, jag känns väl rätt gravid ibland i synnerhet när vilddjuret slår till och hoppar hopprep så hela magen får spader.

Kan man backa? Först var jag gravid 15+3, 2 veckor senare hadejag gått 15+1 och nu ytterligare två veckor senare - ja jag räknar kallt med att ha gått 14+3!!

Dessutom har ångesten över förlossningen kommit - en sak jag inte hade med Osse, inte alls på samma planet! Men just det att man skyfflade ut maken och sonen direkt så att jag knappt hann med att se bebisen (jag hade inte ens en aning om att det var en pojk!!) innan de blev nerkörda på bb för att vänta på mig medan jag syddes ihop. Jag har inga positiva minnen från den stunden alls utan det enda jag kan återskapa i efterhand är ljuden som var allt annat än angenäma och den tid jag kände mig som en gris på slaktbänken. INTE kul!

Nu ska jag komma ihåg att kräva lite mer saker, MIN musik - klart min bebis ska födas till bra musik istället för dödstystnad alternativt ett och annat klirr från skalpeller och annat medicinskt jox(!) och dessutom att ingen får köra ut min unge från mig (om det inte är medicinskt motiverat) när jag ligger där jag ligger! Fan heller!