Magoo hade mycket riktigt en praktig modell av muskelsträckning i bogen så nu går han på rimadyl och får tralla i koppel ett tag framöver. Hältan är lite bättre nu på eftermiddagen men ändå känns det riktigt skönt att ha kollat upp honom hos veterinären för OM någonting skulle ha varit ordentligt trasigt så skulle jag nog aldrig sluta sparka mig för det.

Jag veeeeeet överdramatisk matte! Men efter senaste tidens olyckor och otäckheter som har hänt så vill man inte gärna chansa.

Bebisen i magen bökar och stökar mest hela tiden och magen går i stora vågor - man skulle kunna misstänka att den pysslar med utbrytningsförsök - jag har dock inte tänkt tillåta någonting liknande de närmsta 70 dagarna, därefter är det som "fritt fram".

Jag hoppas att vi får möjlighet att sova inatt men i den här takten ska man nog vara glad om jag får vila en liten stund i vart fall för att ha krassliga hundar gör mig aningen oroad.

Igår busade Magoo med storasyrran i djupgräset (det är lite sly där också) där de busat hur många gånger som helst, för första gången på typ evigheter så hade jag dels glömt halsbandet på Dina (som självklart fastnade med tassen!) och Magoo den lilla guldklimpen han skrek till och så kom han skruttande på tre ben... När en flat säger att nu gör det ONT då är det verkligen ONT så ända in i bängen! Första tanken var att han stukat tassen eller att han trampat in någonting i den, men tassen verkar hel och har inte svullit sedan igår så det känns som att man kan tänka bort. Däremot om man känner på muskeln som går från bröstbenet till framsidan av benet då skriker han som en siren - min gissning han har ont där.

I natt har jag sovit med honom, eller sovit var väl att ta i jag har slumrat med honom, för minsta rörelse när han har legat resulterade i yyyynk och gråt varvid såklart matten flög rakt upp och tittade till honom. Mattes lilla grabb. Nu har vi tid hos veterinären klockan ett och då hoppas jag att han får lite smärtlindrande och kanske lite antiinflammatoriskt för det ser onekligen väldigt snarlikt ut som en rejäl muskelsträckning. Lilla gubben min.

Trist men vad gör man, man kan ju heller inte vira in jyckarna i bomull och leva på det sättet, mina hundar måste ju få vara hundar ändå!

Med förhoppning om en bättre dag idag.