Jamen vad säger man? Nu är man igång igen. Känns onekligen inte alls så illa som många olyckskorpar kanske har trott. Bah på er! Första nattpasset av fyra känns inte helt omöjligt och onekligen det känns rent ut sagt KUL att vara på jobbet igen. Lovley!

Däremot att jag inte fick någon sovmorgon i morse (tack för det Losing-Gosing) eller att sömnen på eftermiddagen som jag nog egentligen behövde blev aningen störd (tack för att du så påpassligt ropade efter mamma då Losing-Gosing) innebär nog att jag imorgon när jag återvänder hem till min egen borg (och säng) kommer sova som en klubbad säl med god sannolikhet. Å andra sidan, det kan vara nog så bra det. Mina små håller på att pigga på sig även om Losingen var aningen varm och maken såg allt annat än superpigg ut när jag lämnade hemmet...

Så till lite skryt, Shogun den där prickige fan håller på att ta sig, onekligen det blir bättre och bättre! Nu återstår iofs att vi ska få barmark så att det blir spårbart i skogen men sedan så är vi på, attan i gatan vad vi är på. :) Killen kan spåra korv och köttbullar, han spårade även min bror en sväng när han var helt liten (Shogun alltså, brodern är väl allt annat än pytteliten) så nosen verkar sitta fast i hjärnan även om benen inte riktigt gör det ännu. :P

Hoppas ni andra har en kanonnatt för det ska jag ha. Så det så!