Med tanke på allt som har hänt och allt som har varit har uppdateringar av bloggen varit klart underprioriterade men ett par saker ska jag börja med att köra lite uppdatering på.

Det roligaste som hänt är att vår aldeles perfekta lilla Lovisa har kommit till oss. :) 11 mars kom hon äntligen vår lilla lurva, hon vägde 3688g och var 49cm lång. Lillhjärtat mitt. Det var fredagen och storasyskonen fick dagen till ära vara hos farmor och farfar - mycket uppskattat! På söndagen fick jag och lilla Visan komma hem för att fortsätta softa, det gick bra eller inte. På tisdagen blev jag inlaggd igen med spinalhuvudvärk och sedan hemsparkad igen på onsdagen efter att de meckat med mig en del.. Nåja, det gick ju över efter drygt två veckors rent helvittiskt ont i skallen... *mutter* Men jag har världens sötaste lilla Visa hos mig.

EN fördel med att jag åkte hem där på söndagen var att på måndagen blev min gamla underbara Dinahund akut sjuk i livmoderinflammation så måndag 14/3 somnade hon in för sista vilan och jag fick förmånen att följa min vän till veterinären en sista gång. Saknaden är självklart enorm.

Så med sorgen efter Dina, huvudvärken och det allmänna kaoset som bildats nu när familjen utökats så får jag helt enkelt prioritera om jag ska försöka hålla bloggen levande... Men det är planen i vart fall. Så håll ut - nu ska jag sparka igång mig igen. :D

Ja, som morsa och tjockis och jag vet inte allt vad jag ska titulera mig förutom att jag har ont som en idiot i ryggen.. Hur som helst idag har min ovanligt vänliga man köpt mig en ny madrass, det tackar vi för och förhoppningen är att jag ska kunna sova hela natten i min egen säng för första gången på typ en månad.

Som en ren bonus fick Osse en ny madrass till sin säng som han har nere för den som var där var rent för taskig. Hundarna tackar och tar emot sa de när de helt ogenerat slängde sig i en endaste stor flattehög på den. Alltså jag kan för mitt liv inte förstå hur tre hundar som är ca 60cm i manken och väger 30 - 40kg kan rymmas på en liten madrass (60 x 120cm) samtidigt som de absolut inte tycker att det är okej att ligga bredvid varandra på golvet utan då ska man allra helst putta på kompisen för att hamna närmast matten.. Jaja, huvudsaken är att de är nöjda iaf.

Ja, eftersom att jag har ett par husdjur och ett gäng ungar så blir det obönhörligen en hel del städning här hemma och för att illustrera hur det går till tänkte jag att jo, jag ska nog ge mig på att förklara det hela.

Ni som hatar att städa kan om inte annat få er ett skratt av det. :P

Först börjar man med att plocka upp alla leksaker som hundar och Ossemannen spritt lite här och var, bakom soffan brukar de mest spännande sakerna samlas.

Så övergår man till dammsugning (efter det att man har hindrat sonen från att sprida ut alla leksaker femton gånger - för det finns INGET som är lika kul som att plocka i och ur korgen!), det går till så att mamman (vid det här laget gruvligt anfådd och svettig) börjar i hallen och svär - för jodå nog är det en katt som spytt på hallmattan medan man vände bort blicken därifrån - konsekvent! Bär upp mattan till badkaret för att ta hand om det "senare".

Dammsugaren startas - Osse stänger av den, Magoo flyr och lägger sig i soffan i hundrummet, Dina slänger sig handlöst och KRÄVER att bli dammsugen, Lol jagar sladden.. Så håller vi på tills dess att nedervåningen är klar - mamman ger upp!

Dags för dammtorkning, mamman tar en skurhink och börjar - Osse försöker fribrotta sig ner i hinken och lyckas för det mesta blöta upp sig själv, halva golvet och om han verkligen får till det minst en hund.. Byte av kläder på sonen övervägs men summeras i att han får en torr blöja och får gå naken i övrigt. Återgår och gör nytt vatten samt försöker hålla sonen från vattenhinken - Häxa dyker i hinken och försöker dricka vattnet, resultat - hinken välts ut fullständigt.. Golvtorkning av akut modell. Blöta hundar!

Slutligen, moppning och torkning av golv...

Mamman inser att nä inte just nu och sveper tre glas vatten för att hålla vätskenivån normal. Tar femton djupa andetag och suger i. Osse dyker i hinken och häller ut den. Mamman moppar upp och skaffar fram nytt vatten. Sammanbrottet är nära! Skyndar mig att försöka få någon ordning på hundar, katter och busungen.. Lol hänger i moppen! Copy har sedan länge intagit en hög postering där risken för att moppen ska kunna ta henne är i det närmaste noll.. Osse får tag i moppskaftet och skrattar högt. Mamman bryter ihop!

Bara att börja om igen för om sanningen ska fram - ingenting blev renare av att jag blev svettig och galen..

Jag har sökt efter en exotic ett längre tag, men att hitta den färg jag vill ha visade sig inte vara det lättaste och att jag dessutom då har den "dåliga smaken" (ur hitta en fin kisseungeperspektiv) att bo i norrland gör inte saken lättare kan jag säga. Drömmen var en blåsköldpadda med vit (helst med mycket vitt!).

Så fick jag veta att det var en kattfamilj som hamnat lite snett här i livet, 7 katter bodde instängda på en toalett i ren misär. Ingen mat, inget vatten och avföring överallt. Mamma katt var en perser och i ett rent ut sagt jäkla skick. Lol (som då hade ett annat namn) var den som såg bäst ut (ur rent hälsomässigt perspektiv) så hon fick komma till mig.

I måndags åkte så jag och min fantastiska lillebror upp till Piteå (där hon som räddat katterna bor) för att hämta hem lilla Lol. Vi startade vid halv sex, mellanlandade i Skellefteå och fortsatte sedan norröver i snöröken. Vägen upp gick hyfsat måste jag nog säga även om det tog betydligt mer tid än vad vi räknat med. Så hade vi lastat Lol och vänt hemmåt, 4 mil hemmifrån dör bilen och vi blir sittande på E4:an, jag inser att batteriet i min telefon håller på att ge upp men med hjälp av min söta pappa (som jag självklart ryckte upp ur sängen för vi höll på att frysa ihjäl!) lyckades vi bli bogserade till närmsta bensinmack... Den lilla saken vi glömt av var att man kanske ska tanka bilen ibland också. DOH!

Väl hemma installerades lilla Lol i hundrummet för att hon skulle få en chans att kolla igenom hemmet lite innan hon utsattes för övriga ligan. Dock - såklart blev Lol en jätteglad liten kissekatt när hon såg Copy... Copy i sin tur blev inte direkt jättelycklig utan fräste till (varvid Lol blev en skraj kisseunge). Sedan dess morrar Lol så fort Copy kommer i närheten men Copy själv som onekligen var den matten var lite oroad för hur hon skulle reagera bryr sig inte så mycket om det men stirrar en hel del på den märkliga lilla morrmojängen.

Lol är mager, hon har lite rinn i ögonen men i övrigt är hon en väldigt trevlig liten kisse. Min förhoppning är dock att hon ska gå upp betydligt i vikt närmsta tiden för det som inte syns på bild är att revbenen, höftkammarna och ryggraden faktiskt "sticker ut".

Hon äter bra, sover bra och gör ifrån sig som hon ska så matte har gott hopp om att den lilla busungen ska bli som katter är mest på lite sikt.

Jupps, här är hon sötnosen. Lol!

Ja, såhär kring jul brukar man inte alltid ha kvitton på det barnen har fått av sina släktingar.. Toria hade fått täckbyxor av en släkting och onekligen - de sprack i sömmen på benet så det kändes rätt uppenbart som att ett ersättningspar inte var mycket att orda om. Jag och dottern åkte till affären (team sportia) och försökte byta dem mot ett par som inte spruckit i sömmen... Jomen tjena! Gick ju jättebra - eller inte! Utan kvitto tar de inget som helst ansvar för sina varor (jag kan nämna att de var inte direkt billiga på något sätt). *morr*

Okej, ett desperat försök att lösa problemet lyckades vi få tag i kvittot på byxorna... Åter till affären för att påpeka det uppenbara felet. Bytet gick, men då vill personalen behålla mitt kvitto (som förutom täckbyxorna även innehöll jacka och mössa - vad säger att inte det spricker i sömmarna närmsta veckorna??). Hell no! Med massor av mutter lyckades jag få lös mitt kvitto igen men FY FAN för inställningen!

Behöver jag säga att jag inte kommer att handla någonting mer på den affären igen???

Ja, det är så. Ibland, men då bara ibland behöver mamman en kall öl (i mitt fall flörvisso alkoholfri) och tio minuters lugn och ro.. Jag vet inte men när man läser om andra morsor på nätet så får man en tanke om att jag är väldssämst och förmodligen den som klagar mest över alla de små saker som faktiskt är pissjobbiga med att vara gravid och ha små barn hemma.

Idag känns inte som något undantag, jag sover inte längre på nätterna (igen!) utan från tre-fyra är jag vaken minst fram till sju för att sedan (om maken råkar vara hemma) somna en liten stund innan ungarna vaknar och vill ha frukost..

I morse lyckades jag dessutom med konststycket att se inte mindre än två filmer i min ensamhet på mogonkröken för att sedan inse att faaaaaaaaaaaaaaaaaaan nu kommer ungarna att vakna om ett par sekunder och då är friden över = mamman förväntas fixa mat, diska undan och göra snyggt.. Nu efter en dag med en massa bus och lek samt en stunds utevaro (inkl snowraceråkande i backen) så känns jag helt utslut. Hundarna ligger som den svarta fäll de egentligen är helt utslagna vid elementet och försöker tina upp, barn och man sitter klistrade vid "avatar den sista luftbändaren" och äntligen, äntligen kan jag dra igång diskmaskinen, peta upp en dricka och sätta mig i verklig lugn och ro.

Frågan jag ställer mig allt mer ofta är vad gjorde man innan man hade hundar och ungar överallt? Jag kan inte komma ihåg hur det var, men en vild misstanke är att man kanske hade ett socialt liv och möjligen också att man sov bort sin tid...

Nu - frammåt uppåt för om jag fortsätter i den här andan kommer jag att deppa ihop fullständigt.

Ja, ofta pratar man om att hundarna ska vara skottfasta, och visst det kan jag hålla med om för en hund som mår pest och pina vid höga ljud har ett väldigt komplicerat liv framför sig. Frågan är då eftersom att det inte är någon (iaf inte som jag mött) som motsätter sig att miljön påverkar det hela till en viss grad även om det självklart är svårare att totalförstöra en nervstabil hund än en hund som är aningen "skvättig"...

Då kommer jag till frågan, hur uppför vi oss som ägare när det smäller? Börjar man paniskt springa omkring med "hoppas att hunden/valpen inte reagerar och har tusen miljoner hyss för oss" - sannolikheten att hunden undrar vad vi egentligen håller på med är rätt överhängande, även om den inte blir rädd blir den förmodligen rätt konfunderad. Det skulle iaf jag bli om alla i min närhet helt plötsligt började uppföra sig helmärkligt!

Alternativet att man vänder sig på andra sidan och somnar om (mao fortsätter som tidigare). Jag vet inte men jag tror onekligen att det ena är mer effektivt än det andra inte för att jag är bensäker men det skulle onekligen oroa mig själv i mindre omfattning än om folk blev "galna".

Att vi kanske inte behöver utsätta unga hundar eller hundar som vi vet av mår pest av höga/plötsliga ljud känns rätt logiskt, mao just vid tolvslaget kan det vara smart att inte stå mitt i smeten om man är osäker på hur hunden reagerar och även hur man själv kommer reagera när det smäller. Till viss del går det att planera, men samtidigt shit happens och då är det vår plikt som ägare att ha tänkt till redan innan hur man ska reagera och sedan utföra det så planenligt som möjligt.

Hoppas att alla två och fyrbenta får ett härligt 2011!