Nä, kanske inte fullt ut men lite så är det nog. Jag hatar och avskyr saker som "måste", alla måsten är vedervärdiga, hemska och påtvingade... Det ligger lite i sakens natur.

Jag gillar inte regler och jag frodas i det kaos som kallas för mitt liv, men... Så kommer man till ungarna, vad gör man inte då själv - jodå, nog sätter man upp regler som allra helst ska vara skrivna i sten. *ärkesuck* Nu ska man kanske i sanningens namn erkänna att det är inte så många regler som jag verkligen får spader om de inte uppfylls men ett par har jag inplementerat på stark front hemmavid (för ungarna och hundarna kanske ska tilläggas).

Det är, man MÅSTE alltid smaka på maten - man behöver aldrig äta upp men ve den som inte smakar! Där är jag benhård, annars hur ska man veta om man missar någonting jättegott? Nej, kombinationen kaviar och glass var inte någon höjdare men det hade ju potential så självklart testade jag (många många år sedan förvisso, men det var ju värt ett försök).

Ingen kommer ihåg en fegis - ja det kanske inte är en regel utan snarare en hint om att man ska försöka och göra sitt bästa, ibland går det käpprätt åt skogen men det finns ju en möjlighet att det kommer gå vägen och då är det osedvanligt nice. :)

Man måste aldrig vara glad/ledsen eller någon annan känsla - aldrig under några som helst omständigheter! Så är det och känns man ledsen eller arg eller helt överlycklig - då ska man få vara det, basta!

Sedan och det är kanske inte så mycket en regel som en tanke, att behandla andra som man själv vill bli behandlad - okej, ärligt talat det funkar inte alltid men för det mesta går det... Man kan ju alltid välja att hålla tyst.

Men hur som helst jag avskyr alltså just det där att man måste, inte bara lite utan verkligen måste bara för att (okej vissa regler är bra och fullt logiska exempelvis att man inte ska leka på motorvägen och så) men för att ta ett exempel det här med mat och den biten jag har gått ner det jag hade tänkt i vikt och jag vägrar ändå att käka sågspån resten av mitt liv - det är inte värdigt, det är inte okej. Alltså jag äter mat som JAG gillar, av bra råvaror och med stor sannolikhet som JAG har tillagat däremot har jag hittat acceptabla hjälpmedel som funkar för mig men däremot det där att förbjuda sig själv att äta produkten x eller y - det funkar inte i min värld, säger någon att jag inte får tugga i mig vad det nu må vara då kan du ge dig f*n på att jag kommer att svälja det omgående. :P Bara för att jag KAN!

Nu kaffe, morötter och monster - för det är nattens meny...

I kväll har jag "roat" mig med att kolla igenom vad som eventuellt kan passa på mig jämfört med det utbud som finns på de större kedjorna (de som har hemsida) och som eventuellt kan vara aktuellt för våren och sommaren.

Som en summering har jag konstaterat att det som troligtvis inte sitter allt för illa och inte skämmer min omgivning i läskigt hög omfattning är att mamman har cargobrallor av olika modeller, tunikor borde funka (förutsatt att de är tillräckligt VIDA!) samt löst sittande t-skirts och möjligtvis om jag mot förmodan måste klä upp mig långkjol av klockad modell gärna av ett lite stadigare material. Shorts har jag iofs insett att jag troligtvis kommer behöva men då får jag banne mig klippa av ett par jeans eller så för samtliga av de jag lyckades se ikväll såg rent hemska ut. Jag vägrar i alla lägen att gå i den där mycket korta modellen man hade i början av 80-talet! Så det så!

Alternativet burka känns mer och mer attraktivt måste jag säga.

Ja, det är det jag sysslar med. Sista natten jag jobbar för den här omgången. Lite tragiskt - fyra nätter kan kännas jättemycket eller jättelite och just innan man åker iväg till jobbet känns det supermycket men när man som nu sista natten sitter på jobbet så är det ändå lite så att man känner att det har gått förvånandsvärt bra och att det funkar riktigt bra.

Nattens snacks är morotspengar och äppelbitar, onekligen en inte helt dålig kombination måste jag säga även om det kanske inte är helt lyckat näringsmässigt så är det riktigt praktiskt. Hästfoder!

I morse blev det inte så mycket sömn, men på två timmar klarar jag en sista natt om jag får vila lite när jag kommer hem imorgonbitti - samtidigt vill jag ju kunna sova imorgon natt när jag ska vara som folk igen på tisdag. ;) Två lediga dagar då jag ska pyssla med mina underbara ungar. Lovley, onekligen man uppskattar tiden tillsammans med dem betydligt mer när man har varit ifrån dem en stund. Mammas hjärtegrisar.

Idag blev det mest städning, tvätt och den typen av saker och imorgon bara måste jag ta mig an dotterns kaos för annars kommer det aldrig att bli gjort, återstår bara att lyckas övertyga någon stark typ om vikten av att komma förbi mig och flytta på en garderob som ska in i Torias rum... Jag har mina misstankar om vem denne någon är. ;)

Sedan blir det mer röjning och gissningsvis ytterligare ett par vändor ut på Gimo för avyttring av skrot - men det får bli senare i veckan ty de söta typerna har stängt hela dagen imorgon.

Nu - mer morötter!

Ja, det är väl det som det är? Påsk alltså. Jag jobbar vidare, nu inne på tredje natten och onekligen - jag har ett kanonbra jobb! Världens bästa egentligen. ;)

På dagarna kommer jag hem, lägger mig och sover ett par timmar och sedan är det full huggning på kvällarna med familjen, idag var vi iväg och hälsade på svärföräldrarna och onekligen det var riktigt trevligt även om jag åt... FÖR mycket! Får försöka kompensera det en annan dag känner jag. I övrigt längtar jag nu efter ungarna så jag kan svimma men samtidigt ger det maken en möjlighet att verkligen lära känna mina små som faktiskt varit en liten aning för mycket MINA...

Imorgon är det dags att fortsätta stora städrallyt som jag såklart inte hann klart innan jag började jobba men det är lite pyssel innan man kan få till det. Stora dottern åker en sväng till farmor och farfar så det ger helt nya möjligheter att snygga till i hennes katastrof, nä förlåt - rum heter det kanske. :P Undrans om det kanske är en försmak av vad som komma skall när den tösen blir tonåring... Mamman bävar!

Annars händer inte så mycket nu när jag jobbar, jag är på jobbet, jag städar, tvättar, diskar, tar hand om ungarna, hundarna och kissekatterna ibland lagar jag lite mat. Ja, helt fel är det inte men ja, jag saknar mina trollungar - alla tre!

Jamen vad säger man? Nu är man igång igen. Känns onekligen inte alls så illa som många olyckskorpar kanske har trott. Bah på er! Första nattpasset av fyra känns inte helt omöjligt och onekligen det känns rent ut sagt KUL att vara på jobbet igen. Lovley!

Däremot att jag inte fick någon sovmorgon i morse (tack för det Losing-Gosing) eller att sömnen på eftermiddagen som jag nog egentligen behövde blev aningen störd (tack för att du så påpassligt ropade efter mamma då Losing-Gosing) innebär nog att jag imorgon när jag återvänder hem till min egen borg (och säng) kommer sova som en klubbad säl med god sannolikhet. Å andra sidan, det kan vara nog så bra det. Mina små håller på att pigga på sig även om Losingen var aningen varm och maken såg allt annat än superpigg ut när jag lämnade hemmet...

Så till lite skryt, Shogun den där prickige fan håller på att ta sig, onekligen det blir bättre och bättre! Nu återstår iofs att vi ska få barmark så att det blir spårbart i skogen men sedan så är vi på, attan i gatan vad vi är på. :) Killen kan spåra korv och köttbullar, han spårade även min bror en sväng när han var helt liten (Shogun alltså, brodern är väl allt annat än pytteliten) så nosen verkar sitta fast i hjärnan även om benen inte riktigt gör det ännu. :P

Hoppas ni andra har en kanonnatt för det ska jag ha. Så det så!

Ja för nio veckor sedan började jag min resa mot att byta vikt, eller jag och jag i helvete att det var jag som gjorde det valet utan maken kom helt enkelt hem och sa att han skulle gå ner ett antal kilon i vikt och att de dragit igång en viktminskartävling på jobbet. Eftersom att jag tre graviditeter senare insåg att jag kanske inte längre hade den "killer body" jag trodde jag hade en gång i tiden hakade jag på... Med resultat att jag har TÄNKT en hel del. Dessvärre kanske jag ska säga. Jag har inte ansett mig snyggast i hela världen med ändå tämligen attraktiv, å andra sidan har jag hela mitt vuxna liv fått höra att jag är trind/rund/mullig/smällfet... osv av diverse spännande människor vissa har inte haft någonting öht i mitt liv att göra (andra har varit viktigare i mitt liv genom årens lopp) men ändå kännt sig manade att kommentera hur jag sett ut och vad jag har haft på mig.

Hur som helst, jag vägde in på smått chockerande 74 kilo till mina inte fullt så resliga 162cm - bmi - överviktig. Nu kanske man ska nämna att jag har icke diagnostiserade ätstörningar i grunden, ffa bullemitendenser helt klart kan jag se i retroperspektiv så ett par veckor in i "bantarträsket" (metoden ät mindre motionera mer) resulterar nu i att jag känner en farhåga så fort jag stoppar in någonting alls i munnen och onekligen - känslan att jag vill gå och spy kommer som ett brev på posten (alternativt tokångest över var det kommer att landa), men med åren har jag blivit grym på att kväva och svälja innan det går så långt att jag står och tokspyr.

Nu drygt nio veckor senare viktade jag in på 56,4kg och jag känner mig onekligen - fetare än någonsin, visst jag SER att byxorna blivit för stora, jag ser att bältet inte går att dra åt mer och ja, jag SER det på kläderna men samma sekund som kläderna åker av ser jag minst 74 (i sanningens namn snarare 174kg) av mig själv. Coolt som tusan måste jag tillstå.

Målet är fortfarande detsamma 52kg innan jul, men då inte bara 52 kg och lika muskelfattig som nu utan snarare att byta ut det där mjuka dallriga mot någonting som ser ut som någonting vettigare för hur det än är så är magen inte läcker - inte på en fläck! Såret efter senaste snittet är fortfarande allt annat än vackert och ja jag ser bokstavligt rent överjäkligt hemsk ut som det är nu.

Mitt långa röda hår klippte jag ju som vissa kanske vet av med en kökssax när jag blev nog arg över att jag konsekvent och aldrig hade tid att sköta det som jag ville utan det är numera kortare än jag haft det på många, många år och ser... Jupps, fullständigt genomtragiskt ut. Men fördelen är att om ett par år till har jag sparat ut det igen och med lite tur då får jag tid nog att sköta om det ordentligt, kanske?

Mina dagar då? Joooo, de är ungefär som de varit tidigare.

Snett före 7 åker maken på jobbet och väcker oss andra, jag kliver upp och gör morgon.

Frukost, städning, längre rastningsvända med hundarna (½-1timme), hem ge småttisarna frukt, städa och rensa ännu mer, köra lite tvätt och hänga det, lunch till alla små, pyssla vidare hemmavid, mellis när Toria har kommit hem, förbereda middag och göra iordning hemma innan maken kommer hem. Middag och sedan blir det långprommis med maken och barnen på kvällen innan de ska gå och lägga sig. Sedan är  det natt och så börjar det om igen nästa dag - oavsett veckodag förutom att på helgerna så väcker inte maken mig utan då får jag vackert pallra mig upp för egen maskin. ;)

Men på skärtorsdag börjar jag jobba kvällar och nätter igen så jag misstänker skarpt att det kommer att bli mer fart på mig då. :) Kanske eventuellt att jag hinner göra lite mer aktiviteter med småttisarna och även Toria kanske ska nämnas för onekligen jag är rätt trist.

Ja, det är väl det livet går ut på i slutändan. Att prioritera sin tid.

I mitt fall har vissa saker fått stryka på foten för ärligt talat även mitt dygn har inte mer än 24 timmar även om jag gärna skulle se att det hade åt minstonde 48 och jag inte behövde sova mer än 5 eller så. ;)

Så även om det bär mig emot har jag alltså omprioriterat mitt liv en aning, det som ffa har fått stryka på foten är att umgås med folk, inte för att jag inte vill men det känns som att jag inte hinner på ett vettigt sätt... Trist men sant. Det andra är att jag har fått dra ner hundträningen till ett minimum, valpen ska förvisso ha sitt och den gamle mannen får sin underhållsträning men mer än så är det bara att se i stjärnorna efter. Ungarna ska ha sitt i första hand.

Jag jobbar på att bli bättre på multi-tasking men ännu så länge fixar jag inte mer än att hålla koll på de små som leker samtidigt som jag diskar eller lagar mat samt lyssnar på när Toria läser läxan... Ja, hon får läsa den ett par gånger även fast hon läser så bra att det snarast känns fånigt att säga åt henne att läsa den (läsläxan alltså för onekligen, läskunnig är hon min stora lilla tjej).

En sak har jag märkt att det håller på att flyta riktigt bra och det är att även de små har lärt sig hur man städar ihop leksakerna i lådan när det är dags att gå ut på promenad eller att vi ska gå upp, tja eller hur som helst att de inte används längre. Shogun har sina fördelar i att han mer än gärna gnager på bilarna. ;)

Åter till prioriteringar som man faktiskt gör, nu har jag gett mig den på att gå ner i vikt, inte bara lite utan det är ett större antal kilon som ska väck från mammakroppen som i ärlighetens namn sett rätt bedrövlig ut på sistonde, sagt och gjort. Jag och maken kör "diet" nä, det var att ta i men jag lagar all mat från grunden och det är endast när vi åker till Klinten som vi fuskar och onekligen äter på vägen för att slippa komma fram mitt i natten. Hittills har jag ett par kilon åt rätt håll men skulle såklart behöva massor mer av den varan, så jag promenerar två gånger om dagen och försöker smyga in lite "hellrider" (motionscykeln från helsicket) ett par gånger om dagen men då kortare stunder samtidigt som de små leker framför mig... Det var väl multi-tasking det hette? :P

Okej det blev rätt mycket info om väldigt lite som händer i mitt liv men tja... Om vi säger så min dag är inte så hysteriskt variationsrik.

06:30 ringer väckarklockan och jag vägrar kliva upp

06:45 segar jag mig ur sängen

07:00 tar jag med mig ungarna ner och påbörjar frukosten samtidigt som Toria rastar Shogun.

07:40 springer Toria till bussen för att hinna till skolan och övriga avslutar frukosten

08:30 försöker jag ta mig ut med hundarna för att gå mina första kilometrar (Shogun skuttar lite här och där och "everywhere")

09:30 är vi inne igen och det är fruktstund för de små och snett därefter pinkning av lilleman

barnen leker inne och jag röjer undan efter kvällen samt städar och kör ett par maskiner tvätt.

12 ungefär försöker jag ha lunchen klar till de små så att vi kan gå och hämta Toria på skolan vid ett eller två beroende på när hon slutar.

mellanmål och lek för barnen samtidigt som jag gör middag och förhör läxor

16:15 ska middagen vara klar och på bordet.

oftast har Toria aktiviteter på kvällen och då ombesörjs skjutsning av maken medan jag tar de små och börjar göra dem klara för kvällen.

20:00 försöker vi ha alla barn i sängen, rena, i pyjamasar, tandborstade och klara för natten.

Oftast funkar det men Losing-Gosing har en mammasensor som går igång om mamman förflyttas ur rummet... Mao mamman blir fast i sängen.

Som tur är somnar inte sällan de två små när man är ute och går och då har man ett lysande tillfälle att träna de fyrfotade vännerna, det gäller med andra ord inte bara att prioritera utan även att vara flexibel som tusan OM det uppstår ett tillfälle för träning. :P ;)

Ja, man och man var kanske inte rätt sagt, men ensamstående föräldrar förekommer ju och de borde rent logiskt också kunna bli sjuka. Jag är helt själv idag, inatt och till stora delar imorgon. Tokförkyld och med rejält ont i ryggen i snökaoset... Jag håller på att gå under! Lite lagom till att jag skulle gå ut och gå kvällsprommis med hundarna och ungarna i tjockisvagnen inser jag att shit vad det har snöat... Tjockisvagn i djupsnö är ingen höjdare får jag nog erkänna och i kombination med att man har ont i ryggen = helkorkat! Jag lyckas ta mig ut och faktiskt hem igen med vid det laget sovande småttisar (Toria fick gå bredvid), blev skottning av uppfarten för att ta mig IN igen. Grattis, då upptäcker jag att jag inte har en fungerande snöskyffel utan skottning blev med en stor och framförall TUNG militärspade, det rekomenderas INTE!!

Hmmm, men jag kanske ska börja från början. Hela dagen har gått i kaosets tecken. Först tappar jag rösten - det är inte ett alternativ när man är hemma med småttisarna och hundarna kan jag säga så efter dryga timmen gick det att iaf få någon modell av ljud. Så kommer Toria hem och ska gå ut med soporna, mamman trycker till i soppåsen och skär upp handleden - såklart, vem skulle annars göra det. För att skaffa lite lugn så stoppar jag sonen i badet och allt är frid och fröjd, när jag ska tappa ur badvattnet så inser jag att det är stopp i avloppet... Blev att leka rörmockare iofs det gick rätt fort att få ordning på det men, jag var inte supernöjd kan jag säga. Nu är det bara att natta flickorna kvar sedan... Ska mamman pinka av valpen ett par gånger och köra ett par maskiner tvätt till innan jag kan sova för natten och tro mig - det kommer knappast vara några problem att somna.