Bring it on! Nä men faktskt - nu får det helt enkelt vara nog! Även mamman har gått och blivit en snorig typ så nu hoppas vi att det går över lika fort som det kom. Lilla Visan har varit krasslig natten mot idag och av någon anledning innebär det att man ska vara PÅ morsan, jaja det funkar säkert. Bara det värsta är över på fredag när maken ska iväg så jag slipper ha tre sjuka ungar hemma - själv...

Så tänkte jag faktiskt skriva lite om Shogun den förskräcklige, han är grymt intensiv och gör ALLT med en rent läskig frenesi. Han pinkar ute (då försvinner världen och man måste koncentrera sig på att pinka!), han sitter när man säger det åt honom (och då blir han nästan så han ser i kors för att han koncentrerar sig så intensivt på att göra rätt), han spårar som en betydligt äldre hund och reder ut de tapter och uppehåll som matte lyckats peta dit - nu blir det dock spåruppehåll tills snön är borta. Dock, han jagar även kattorna med den intensiteten - att han får sig en klapp på näsan av den gamla och bittra typen verkar inte bekomma honom nämnvärt, jag hoppas bara att han inte lyckas trycka in Lol i ett hörn när jag inte hinner med för då är risken stor att den unga damen strimlar upp hans söta lilla grisnäsa.

 Nu ska mamma-matten snora vidare, höres!

Ja, det är väl så det är. Ossemannen har blivit förkyld, snoret rinner på den arme grabben så vi softar lite lagom och hoppas intensivt på att det rätar ut sig så snart som möjligt. Maken dök upp här hemma och var sjuk som en gris. Jag vet inte men han blir inte helt kanon av förkylningar han heller - å andra sidan... Vem 17 känner sig på topp när man har gått och blivit förkyld?

Dagen blev därför inte direkt som den brukar men på det stora hela blev det nog rätt okej ändå. Imorgon blir det dock skogen en lååååååååång stund för mina små fyrbenta grabbar behöver få busa ur kroppen ordentligt. Shogun har idag jobbat mest på att pinka u-t-e och han blir onekligen bättre och bättre på att säga till och att hålla ett par sekunder så att matten hinner ut med honom.  

Jag gjorde även årets första omgång av äckelbullar - saffransbullar med mandelmassefyllning - läskigt vidrigt enligt mig - fantastiskt gott enligt resten av familjen... Jag är skeptisk! Men nu är de iaf bakade, så nu slipper jag tänka mer på det iaf.

Jupps, äntligen har vi snö i Umeå. Så underbart, inte alls lika skitiga tassar som ska in när man varit i skogen (dock - hundarna är fortfarande blöta när vi kommer in!) och vagnen drar bara in vatten. Lovley!

Idag blev det en akutvända till stan för att inhandla lucia-linne till Torias dansuppvisning på söndag (?) passade på att luncha med maken på Ghandi, inte en dag för tidigt - känns som en evighet sedan sist. Men å andra sidan med de två småttiga typerna mellan oss var det kanske inte så att man kan kalla det romantiskt - mer volvomodellen av romantik. :P

Vad mer? Tja, vi har varit i skogen och plöjt - Shogun ÄLSKAR skogen och Osse skrattade högt åt att det var vitt och kladdigt överallt (den grabben kommer nog inte riktigt ihåg fjolårets snöfall) och Magoo fick någon modell av nytändning i snöyran. Knäppot! Men han är för söt ändå min gamle gubbe. Han skuttar och busar trots att valpuslingen är en vilde.

Nu fyra tvättmaskiner senare känns mamman som rätt mör och det kanske börjar vara dags att plumsa i sängen inte bara för att natta barn utan faktiskt för att göra natt... Konsigt! Men Gosingen sover och Osse sover, hundarna snarkar (inte så diskret) från våningen under mig och om jag inte hör i syne så är det Lol som ligger vid fotändan och snarkar högt.

Ja, som många i min närhet är medvetna om hatar och avskyr jag två dagar som av ohejdad vana infaller varenda år, hur mycket jag än försöker undvika det. Det ena är min födelsedag - som konsekvent går åt helv* varenda år. ÄVEN de år jag försöker att inte fira alls kan man ge sig den på att det antingen inträffar någon större katastrof, att någon nära dör eller ja... Någonting i den riktningen.

Julafton är den andra och helt seriöst - jag gillar varken att ljuga för barn eller förställa mig "för den goda sakens skull", det FETSUGER!!! Bara attityden att nu är det jul och aaaaaaaaaaaaaaaaaalla ska vara lyckliga och bara älska varandra hela tiden, allra helst innanför skinnet på varandra - men VARFÖR? Jag gillar inte kramar i vanliga fall, varför ska jag gilla det och älska hela världen bara för att det råkar vara julafton? Det går över mitt förstånd. De jag däremot gillar - de gillar jag HELA året, inte bara för att det finns en fet skäggig gubbe på plats.

Annars om man måste älska alla för att det finns en tjockis på plats... Dumpa en i varje land så har vi världsfred. Poff - toksmart!

Nä, våga vägra julen och fira... alla andra dagar istället.   

Ja här är han. :) Fast i läskigt dålig kvalitét...

Vad tror ni att han heter?

Ja, jag tänkte att jag kanske skulle ta och skriva ner vad min lilla Visa numera fixar. Hon är 6½månad så det har ju blivit en hel del. ;)

Hon skrattar högt och ÄLSKAR "titt-ut", då skrattar hon så att hon kiknar. Sötungen!

Hon sitter utan stöd i sängen och med stöd överallt annars (mamman törs inte riktigt lita på unga fröken ty damen i fråga har en tendens att kasta sig baklänges när saker och ting blir riktigt roliga...).

Hon ålar sig frammåt på magen men framförallt om det är bråttom någonstanns så rullar hon... Arma unge! Hon kan förvisso stå stadigt i krypställning men det går långsamt och ofta faller man på näsan om man blir ivrig.

Visan pratar en hel del och har långa utläggningar, ibland med ett väldigt fundersamt uttryck.

Visan HATAR onekligen nappflaskor, det är tydligen sänt till jorden för att straffa befolkningen!?! Varför har mamman ingen aning om men så är det. Däremot käkar hon med glädje potatis, morötter, banan, palsternacka och majs (samt de där flagorna som mamman råkade tappa som tydligen var av choklad)...

Lilla LosingGosing gillar folk  men är faktiskt inte direkt förtjust i att åka bil, kan jag iofs förstå för det är inte jättekul men för det mesta går det att få det till acceptabelt läge iaf.

Vad ska man mer säga om Goseungen, hon är en skatt och nästan alltid världens gladaste unge, just det hon beundrar sin storebror och alla häftiga saker han gör. Det är kärlek det!

Jupps, vi är hemma igen efter en tur till stugan. Alltid trevligt.  

Kom på att det var länge sedan jag skrev ngt i bloggen så nu ska jag försöka igen, hur det går märker vi på sikt.     

Visan är dryga halvåret, hon busar och leker helst på golvet. Osse är sitt glada occh busiga jag - dock, han blir allt mer bestämd. Sötungen. Toria är stora damen och världens bästa syrra/dotter. Det enda som är lite så att det får stå tillbaka är hunderiet - jag hinner med dem jag har men då är det veteraner som inte direkt kräver jättemycket av mig mer än prommisar och lite aktivering för husbehov.

Dock, det känns som om jag verkligen inte gör någonting alls - EVER!!! Så nästa vecka ska jag se till att göra allt det där jag har t-ä-n-k-t att jag ska göra... senare! Det är planen och nu får jag försöka genomföra det.   

Jamen ibland hinner man faktiskt inte allt man har tänkt men ja, jag måste bli bättre på att blogga.

Här hemma rusar tiden frammåt, Visan är 5½månad och man kanske borde fotas för tidningen ngn gång - gissa om mamman har lite dåligt samvete för den saken. *ops*

Dessutom måste man kanske börja fundera på det där med dop och tillhörande fotografering... SHIT!

Jamen, i helgen har vi iaf varit i Klinten och det var som alltid avslappnande - vi behöver nog det andningshålet även om vi har skitmycket att göra hemma så behöver man också få tid till annat som att bara, bara vara...

Som vanligt gäller dock som tidigare - vill du veta - fråga. :P