Okej, man brukar säga att gravida kvinnor har rätt märkliga matvanor, MEN jag har ju fått ut min busunge. Osse blir snart 3 månader och NU kommer jag på att göra märkliga blandningar, vad i hela friden är det frågan om???

Idag var vädret inge vidare måste jag nog säga, kändes inte alls mysigt att gå långprommis på morgonkröken - Dina bara höll med! Det får bli i kväll istället om det bara blir lite varmare för just nu vill INGEN gå ut och plumsa i kallsnön. De går ut, pinkar och sedan ser de lite lidande ut tills jag tar in dem igen. Söööta hundar!

Osse och jag har helt enkelt vägrat kylan och tagit bussen istället för huuuu så kallt det var idag!

Nu pratar jag i första hand om den där känslan av att det är du och jag mot världen, att man är ett team och att man litar på varandra i alla lägen och i alla väder.. Min Magoo är en sån kille. En sånn där hund som man kan vara bäng säker på som inte gör någonting som man inte kunnat räkna ut i förväg. Han är en mattegrabb av stora mått och min ögonsten. Undrans vad det är med mig och mina hanar? Grabbarna har fått en speciell plats i mitt hjärta på gott och ont.

Börjar man från början så var det Bimbo - själva roten till att jag har flat överhuvudtaget, en svart hane som var min bästa kompis när jag var barn. Vi testade alla möjliga dumma saker tillsammans. Att hoppa på klippblock eller att upptäcka skogen och sjön var helt enormt att få möjligheten och egentligen ynnesten att få göra tillsammans med en underbar och trygg grabb vid sin sida. Bimbo har jag mängder att tacka för i efterhand.

Sedan kom ett par år med tikar och visst Fame älskade jag högt och eftersom att hon var min första egna hund lärde jag mig massor med henne, hon var min vapendragare under många år och vi hade hur kul som helst tillsammans - vi flyttade bland annat hemmifrån tillsammans och vi blev med katt tillsammans, vi gjorde Luleå osäkert som studenter osv... Mallan som jag utökade med senare var även hon en läropeng av stora mått.

Så slog den "stora drömmen in" jag fick min svarta hane - CLAUDIUS, ingen kommer förmodligen att kunna peta ner honom från tronen som mattes grabb nummer ett, Claudden var i det närmaste allt jag kunde drömma om hos en hund, han var mitt hjärta och kungen i hemmet - helt orubbad i alla lägen.

Ytterligare ett gäng tikar - för mina tjejjer ska inte underskattas jag både har och uppskattar dem väldigt högt och de ÄR onekligen så att det är den hund jag jobbar med som jag teamar mest med just då. Häxa - mitt yrväder och min fantastiska spårhund, alltid mattes gullegris. Dina - min gamla tant och allas gosepropp och så ska vi inte förglömma Dinas lillasyster Pytte som inte längre finns med oss men som var en helt outstanding markör och som var ruskigt lättjobbad och kanske också den av tikarna sedan Fame som varit mest "min" hund. Ville husse gå ut med henne var det till att hämta henne för aldrig i livet att hon skulle följt med honom om matte fanns inne frivilligt! Efter tre tikar återintroducerades så ytterligare en ungtupp (som i skrivandets stund inte längre är så ung) i flocken och prinsen kom hit. Magoo mattes lilla prins, han är min härliga grabb och onekligen, han ÄR mattes ögonsten... Även fast jag gillar tikarna också så idag när jag har löptik så får man skämma bort honom lite extra.

Ja, eller hur? Nej, jag pratar inte om det där hemska som intagit alla tv-sändningar, radiosändningar och som fullständigt dominerar pressen för närvarande (OS tror jag det kallas?). Utan istället hittade jag en liten "obskyr" artikel om övervikt hos husdjur och förvisso. Det är sant våra hundar och katter blir allt fetare (i samma takt som befolkningen gör en liknande manöver), med alla "välfärdssjukdomar" det tar med sig i sitt kölvatten. Nu den här gången var det frågan om en bordercollie och i ärlighetens namn vet jag inte om jag sett en överviktig dito någonsinn. Det är ungefär som vissa modeller av settrar de ser mest ut som frustrerade myggor eller någonting åt det hållet. Med det sagt ska jag nog erkänn att jag gillar settrar, det är inget fel på dem som hundar räknat men de har en aningen speciell exteriör.

Hur som helst människan har en hund som någon beslutat är överviktig och för det ska han (hundägaren) betala skadestånd, trots att jycken i fråga är 10 bast och seriöst - hur många gamla hundar får en extra godbit? Mina får det absolut!

http://www.expressen.se/husdjur/1.1887556/riskerar-boter-for-tjock-hund

Å andra sidan, på höstarna är mina riktigt fina i hullet men däremot kring januari har de en tendens att vara i "trivselvikt" om inte annat så för att vi inte rör på oss lika mycket vintertid som sommartid - jag vet inte hur ni andra är men tre timmar i skogen om man inte har ett direkt mål med det vintertid är inte någon höjdare enligt mig, däremot om man går ut på picknick eller att man ska träna så kan tre timmar kännas väldigt lite... Ja, ni förstår säkert vad jag menar. I synnerhet min gamla tant som fyller 9 nu i sommar tycker att det är kyligt ute när det går under 15, då vill hon inte vara ute. Visst man kan tänka på vad hon äter och till skillnad från folk kan hon inte gå och ta sig en macka hur som helst men ja.. Hon måste ju få mat hon oxå.. 2 timmars promenader räcker inte på långa vägar för att hålla dem i samma hårda trimm som de har när det är sommar och vi är ute från morgon till kväll.

Nu verkar han i vart fall hjäpligt ha hämtat sig från sprutan, han verkar mycket nöjdare idag inatt var det knöligt och jobbigt för honom. Jag misstänker skarpt att det var sprutan som spökade för honom - lillgrabben min!

Idag på morgonen verkar han mer som sig själv och det är ju ett fall i rätt riktning. ;) Sitter och snackar och har det som gossigt. Har även varit ut med hundarna den obligatoriska 1,5timmespromenaden på morgonkröken. Nice! Det är onekligen helt underbart när man ser dem springa lösa och skutta omkring tillsammans för det är då man verkligen ser språket hundarna emellan.

Dock upptäckte jag när jag kom hem att gammal är äldst har börjat löpa så nu är det slut på friheten för hennes del ett tag. För valpar det ska hon INTE få och i synnerhet inte med sin bror..

Vaccinationen gick helt okej, idag har han som sovit en hel del när jag har varit ute och gått, däremot den tid vi har varit hemma... Ja, om jag säger att han har varit ledsen är det ingen underdrift, en liten stund sover man sedan är det jätteledsamt och det enda positiva man kan se i det hela är att förmodligen så "biter" vaccinet ordentligt på grabben. :S Däremot att prata i telefon eller göra någonting annat vettigt - det var inte ens att tänka på. Jag hoppas innerligt att morgondagen blir bättre! Om inte annat för den arme pojkens skull.

Oj, var börjar jag?!? Okej från början på dagen.

Upp tidigt som jag vet inte vad - 0600 vaknade jag och PLING slog upp ögonen eftersom att jag inte kunde somna om så var det bara att ta sig samman och starta upp dagen. Göra barnen redo för skolan och med det sagt är det alltså att få på alla kläderna, frukost för de små och de håriga (hundarna), packa matsäck till dottern som skulle ha friluftsdag (skranåkning som tydligen var jättekul!). Dottern lämnades på skolan och vi andra återvände hem. Körde dammsugaren, tvättmaskinen och torkade alla golv (med andra ord helt vanligt), dock så fort jag var klar med det var det dags att rasta hundarna och åka iväg till BVC för sprutor och kontroll. Sprutorna gick bra (bara ett pyttelitet grin) och han har vuxit grabben!

Längd: 63,8cm, vikt 6920g. Mamman är imponerad av tillväxten!

Lunch med maken på Kärnan, buffe är nice! Hem igen en snabbis och byta i tvättmaskinen, mata Oskar, rasta tjejjerna och ta med sig Oskar i bärselen och Magoo i näven - mot skolan för att hämta Toria, på grund av tidsbrist blev det buss dit men promenad hem. :)

Fick besök en sväng på eftermiddagen av Hea - trevligt! Dock, jag som skulle överlämna allahjärtansdagspresenten glömde bort det trots att jag ställt den på diskbänken, DÅLIGT IDA!

Så ner på stan för att läma tillbaka låneböcker, makrn hämtade barnen och jag åkte iväg en sväng. När jag kom hem matlagning och därefter en prommis till konsum med hundar och barnvagn för att köpa grädde. Väl hemma igen gjorde jag iordning saffranssemlor till oss alla tre (jag, Toria och Gurra), nu är det nattning av Oskar och första gången idag jag hamnat i närheten av en dator, sedan nattning av hundarna och sedan sooova för idag har det inte varit många minuter jag suttit stilla...

Min lilla bebis håller på att utvecklas, det är läskigt som bara den men samtidigt... Ja, samtidigt rätt ballt och helt underbart!

Osse-osse-mammas gosse har vuxit och okej, bilderna gör honom inte rättvisa då jag faktiskt fotat med mobilen (det fanns en mamma som glömde köpa batterier till kameran) så ni får ta det för vad det är. ;)

Kan hålla huvudet stadigt när jag ligger på mage - dock blir jag förbannad när jag inte kommer fram nog fort!

Sitter.... Hmmmm... Nästan, här sitter han iofs själv.

Syskonkärlek. Mina gullungar tillsammans måste man nog lägga in ändå. ;)

Mammas älsklingsungar.   

Ja, nu vet jag inte var jag ska börja. Men jag börjar i fredags (tror det var sista gången jag skrev någonting), det blev en snabb packning av alla saker, uppstädning av både stora och små, så var vi iväg. Handling på vägen så vi skulle ha mat. Katten pratade i buren - som vanligt - barnen sov som små stockar heeela vägen (lugnt och skönt) och hundarna snarkade tills vi kom fram.

Släppa ut jyckarna så de fick springa av sig medan vi bar in och gjorde iordning. Värmen i huset spred sig så sakterliga och vi bänkade oss inrullade i filtar för att se Let's Dance som vanligt. Återigen måste jag säga att rätt människa åkte UT med baken först, inte för att jag har någonting emot människan i sig egentligen men för att han helt enkelt inte är någon dundersucce som dansare. Svårare än så behöver det inte vara. Däremot lockar Willy fortfarande till skratt, jag och Toria sitter (eller egentligen ligger) dubbelvikta i soffan och tokskrattar, egentligen inte för den bristfälliga dansen utan snarare för den toksköna attityd människan har. Okej, jag är värdelös på det här men jag har gett mig fan på att ha KUL ändå! Fram för fler sånna saker!

I lördags anslöt svärföräldrarna och det blev både skoteråkande och en smärre krasch med snowracern för dottern (lite skrap på kinden men det gick ju det oxå). Gott åt vi och så bänkade vi oss för melodifestivalen... Men herre jösses! Att man kan uppbringa så många, så usla låtar! Hejbara! Visst den som gick vidare var väl rätt okej för sammanhanget men sedan... Om man säger så det skulle inte varit mina förstaval rörande vad som ska snurra i cd-spelaren i sommar, men vi får nog dessvärre leva med att de går om och om och om och om igen på radio och fullständigt kontaminerar etern.

Söndagen då.. Ja det bjöds på strålande vackert väder så redan med tuppen var jag och hundarna uppe och ute (mer om det i separat blogginlägg). Vi åkte såklart mer skoter och var ute i snön. Mitt vackra norrland! Det finns de som funderar på att åka utomlands när snön ligger djup men själv kan jag inte tänka mig någonting dummare, det är ju här och det är helt underbart och när då solen tittar fram så blir det bara världens vackraste plats!

Idag är vi åter hemma igen och vardagen har kommit igång men ändå kan man leva länge, länge på att ha haft en helg av bara lugn, snö och glada känslor.