Jupps, äntligen har vi snö i Umeå. Så underbart, inte alls lika skitiga tassar som ska in när man varit i skogen (dock - hundarna är fortfarande blöta när vi kommer in!) och vagnen drar bara in vatten. Lovley!

Idag blev det en akutvända till stan för att inhandla lucia-linne till Torias dansuppvisning på söndag (?) passade på att luncha med maken på Ghandi, inte en dag för tidigt - känns som en evighet sedan sist. Men å andra sidan med de två småttiga typerna mellan oss var det kanske inte så att man kan kalla det romantiskt - mer volvomodellen av romantik. :P

Vad mer? Tja, vi har varit i skogen och plöjt - Shogun ÄLSKAR skogen och Osse skrattade högt åt att det var vitt och kladdigt överallt (den grabben kommer nog inte riktigt ihåg fjolårets snöfall) och Magoo fick någon modell av nytändning i snöyran. Knäppot! Men han är för söt ändå min gamle gubbe. Han skuttar och busar trots att valpuslingen är en vilde.

Nu fyra tvättmaskiner senare känns mamman som rätt mör och det kanske börjar vara dags att plumsa i sängen inte bara för att natta barn utan faktiskt för att göra natt... Konsigt! Men Gosingen sover och Osse sover, hundarna snarkar (inte så diskret) från våningen under mig och om jag inte hör i syne så är det Lol som ligger vid fotändan och snarkar högt.

Ja, som många i min närhet är medvetna om hatar och avskyr jag två dagar som av ohejdad vana infaller varenda år, hur mycket jag än försöker undvika det. Det ena är min födelsedag - som konsekvent går åt helv* varenda år. ÄVEN de år jag försöker att inte fira alls kan man ge sig den på att det antingen inträffar någon större katastrof, att någon nära dör eller ja... Någonting i den riktningen.

Julafton är den andra och helt seriöst - jag gillar varken att ljuga för barn eller förställa mig "för den goda sakens skull", det FETSUGER!!! Bara attityden att nu är det jul och aaaaaaaaaaaaaaaaaalla ska vara lyckliga och bara älska varandra hela tiden, allra helst innanför skinnet på varandra - men VARFÖR? Jag gillar inte kramar i vanliga fall, varför ska jag gilla det och älska hela världen bara för att det råkar vara julafton? Det går över mitt förstånd. De jag däremot gillar - de gillar jag HELA året, inte bara för att det finns en fet skäggig gubbe på plats.

Annars om man måste älska alla för att det finns en tjockis på plats... Dumpa en i varje land så har vi världsfred. Poff - toksmart!

Nä, våga vägra julen och fira... alla andra dagar istället.   

Ja här är han. :) Fast i läskigt dålig kvalitét...

Vad tror ni att han heter?

Ja, jag tänkte att jag kanske skulle ta och skriva ner vad min lilla Visa numera fixar. Hon är 6½månad så det har ju blivit en hel del. ;)

Hon skrattar högt och ÄLSKAR "titt-ut", då skrattar hon så att hon kiknar. Sötungen!

Hon sitter utan stöd i sängen och med stöd överallt annars (mamman törs inte riktigt lita på unga fröken ty damen i fråga har en tendens att kasta sig baklänges när saker och ting blir riktigt roliga...).

Hon ålar sig frammåt på magen men framförallt om det är bråttom någonstanns så rullar hon... Arma unge! Hon kan förvisso stå stadigt i krypställning men det går långsamt och ofta faller man på näsan om man blir ivrig.

Visan pratar en hel del och har långa utläggningar, ibland med ett väldigt fundersamt uttryck.

Visan HATAR onekligen nappflaskor, det är tydligen sänt till jorden för att straffa befolkningen!?! Varför har mamman ingen aning om men så är det. Däremot käkar hon med glädje potatis, morötter, banan, palsternacka och majs (samt de där flagorna som mamman råkade tappa som tydligen var av choklad)...

Lilla LosingGosing gillar folk  men är faktiskt inte direkt förtjust i att åka bil, kan jag iofs förstå för det är inte jättekul men för det mesta går det att få det till acceptabelt läge iaf.

Vad ska man mer säga om Goseungen, hon är en skatt och nästan alltid världens gladaste unge, just det hon beundrar sin storebror och alla häftiga saker han gör. Det är kärlek det!

Jupps, vi är hemma igen efter en tur till stugan. Alltid trevligt.  

Kom på att det var länge sedan jag skrev ngt i bloggen så nu ska jag försöka igen, hur det går märker vi på sikt.     

Visan är dryga halvåret, hon busar och leker helst på golvet. Osse är sitt glada occh busiga jag - dock, han blir allt mer bestämd. Sötungen. Toria är stora damen och världens bästa syrra/dotter. Det enda som är lite så att det får stå tillbaka är hunderiet - jag hinner med dem jag har men då är det veteraner som inte direkt kräver jättemycket av mig mer än prommisar och lite aktivering för husbehov.

Dock, det känns som om jag verkligen inte gör någonting alls - EVER!!! Så nästa vecka ska jag se till att göra allt det där jag har t-ä-n-k-t att jag ska göra... senare! Det är planen och nu får jag försöka genomföra det.   

Jamen ibland hinner man faktiskt inte allt man har tänkt men ja, jag måste bli bättre på att blogga.

Här hemma rusar tiden frammåt, Visan är 5½månad och man kanske borde fotas för tidningen ngn gång - gissa om mamman har lite dåligt samvete för den saken. *ops*

Dessutom måste man kanske börja fundera på det där med dop och tillhörande fotografering... SHIT!

Jamen, i helgen har vi iaf varit i Klinten och det var som alltid avslappnande - vi behöver nog det andningshålet även om vi har skitmycket att göra hemma så behöver man också få tid till annat som att bara, bara vara...

Som vanligt gäller dock som tidigare - vill du veta - fråga. :P

När Lol kom hit var hon en skygg och rent av äckligt mager kattunge, nu ett antal månader senare kan man nog konstatera att hon verkar må riktigt bra. ;) Hon är busig, hon äter som en häst och hon verkar faktiskt trivas. Att hon då dessutom är fantastiskt trevlig gör inte saken sämre.

Så jag passade på när jag ändå bara låg och ammade att fota lillkisse med mobilen. Det kanske syns lite av hennes mysfaktor. :P

Hoppas ni andra har en fantastiskt trevlig kväll. 

Det är väl dagens konstaterande. Dagen började strax före sex i morse med amning (okej, jag har ammat inatt också) och följdes därefter av morgonmodellen av saker man MÅSTE göra, typ tandborstning och påklädning av hela familjen, så snabb frukost för de som käkar fast föda sedan iväg till körskolan. Sagt och gjort! Iväg for jag för att köra den där saaben, det gick väl - hyfsat får jag väl säga även om jag gjorde ett antal fel som jag dessvärre (och det ser jag som ÄNNU värre!) hela tiden var fullt medveten om. *morra*

Frukost på riktigt blev det efter en snabb inhandling på subway så åkte vi ner på gammlia och käkade ute i det vackra vädret i det fria. Mysigt! Ända tills Osse blev lite överexalterad och slängde sig baklänges från bänken han satt på.. Som tur var gick det bra men han blev klart irriterad. Barnen lyckades såklart se en and som skuttade omkring där och när vi började kika för den såg verkligen inte "rätt" ut så var det onekligen så - den lilla stackaren hade bara 1½ fot. :( Stackars liten! Toria matad den med lite bröd.

Så gick vi en stund på gammlia och kikade, Toria gjorde ett bokmärke med blommor - blev riktigt sött! Så äntligen åkte vi hem och min söta man har passat på att fortsätta lägga golv i det som ska bli Torias nya rum och det blir rent olyckligt snyggt! Mamman är avundsjuk!

Nu återstår bara lite golv och sedan lister men det går läskigt bra måste jag säga. Jag gillar det!

Själv har jag sysselsatt mig med amning, amning och mera amning. Herre jösses! Man skulle kunna tro att året var 2003 och det var min första mjölkligist som var i gång för nu äter Visan och det inte bara lite utan hela tiden och konstant! Hur ska det här gå när Osse ska vara själv med sin mamma? Det återstår att se nästa vecka när maken återgår till jobbet...