Ja, det är så. Ibland, men då bara ibland behöver mamman en kall öl (i mitt fall flörvisso alkoholfri) och tio minuters lugn och ro.. Jag vet inte men när man läser om andra morsor på nätet så får man en tanke om att jag är väldssämst och förmodligen den som klagar mest över alla de små saker som faktiskt är pissjobbiga med att vara gravid och ha små barn hemma.

Idag känns inte som något undantag, jag sover inte längre på nätterna (igen!) utan från tre-fyra är jag vaken minst fram till sju för att sedan (om maken råkar vara hemma) somna en liten stund innan ungarna vaknar och vill ha frukost..

I morse lyckades jag dessutom med konststycket att se inte mindre än två filmer i min ensamhet på mogonkröken för att sedan inse att faaaaaaaaaaaaaaaaaaan nu kommer ungarna att vakna om ett par sekunder och då är friden över = mamman förväntas fixa mat, diska undan och göra snyggt.. Nu efter en dag med en massa bus och lek samt en stunds utevaro (inkl snowraceråkande i backen) så känns jag helt utslut. Hundarna ligger som den svarta fäll de egentligen är helt utslagna vid elementet och försöker tina upp, barn och man sitter klistrade vid "avatar den sista luftbändaren" och äntligen, äntligen kan jag dra igång diskmaskinen, peta upp en dricka och sätta mig i verklig lugn och ro.

Frågan jag ställer mig allt mer ofta är vad gjorde man innan man hade hundar och ungar överallt? Jag kan inte komma ihåg hur det var, men en vild misstanke är att man kanske hade ett socialt liv och möjligen också att man sov bort sin tid...

Nu - frammåt uppåt för om jag fortsätter i den här andan kommer jag att deppa ihop fullständigt.