Toria i badet, Osse på en filt på golvet och hundarna matade och rastade.. Barnen har käkat, Osse fick banansmakis idag också. GOTT sa Osse om skrapad banan. :) Magen hans verkar ha acklimatiserat sig väl till den nya kosthållningen (inte bara ammning) och han verkar må ruskigt bra. *skönt*

Hundarna är kloklippta fast det bara är tisdag, det där med påsk ställde till det för mig iom att jag inte hade någon vettig "fredag" så det fick bli idag istället och så har jag vilda funderingar på att ge dem alla en duning med saxen för nu ser de onekligen ut som lurvtussar. Jag har börjat fundera över vilka som ska få vara med i rasboken, alla tre? Magoo och Häxa? Dina och Magoo? Häxa och Dina? Bara Magoo?? Näää, ännu har jag inget bra svar i frågan så det får jag återkomma om på sikt.

Aldeles strax ska jag ta mina busungar med mig och luncha med Jenny på stan samt att vi kanske går förbi på jobbet en sväng och hälsar på. Skulle vara riktigt nice. :)

Nu närmast, upp, upp och iväg!

Jamen ibland är det kul att gå in och kika på olika människors hemsidor och idag var inget undantag. Jag var inne och kikat på en hemsida jag sett på ett par gånger förr och eftersom att den personen har en kullsyster till min gamla fina Dina är jag nyfiken på att se hur det går för avkommorna efter den tiken. Nu har hon blivit mormorsmor alltså det finns numera inte mindre än fyra generationer efter den tiken och samtidigt finns många (för att inte säga de flesta!) av kullsyskonen till min fina Dina kvar i livet. Det är SÅ fantastiskt kul att se flera generationer ner hur de ändå finns kvar.

Kanonkul att linjerna finns så vackert representerade i ett antal valpar återigen. :) Det gillar jag! :D

Min lilla kille, mattes gullegubbe. Det är väl en söt beskrivning på en söt kille?

Idag nu när tikarna löper som allra värst tog jag bara Magoo med mig så han fick lufta hjärnan en sväng när jag skulle lämna Toria på skolan. Pga tidsbrist blev det buss på vägen dit och promenad på vägen hem.. Min lilla grabb ser nära nog i kors när brudarna jobbar hårt på honom och han får verkligen anstränga sig för att i-n-t-e gå till dem. Men han fixar det.

Nu på prommisen så passade vi först på att stanna och köra lite passivitetsträning tillsammans med en mycket trevlig ung schäfertik som vi är lite bekanta med. Trevligt. Magoo han klarade det hela med glans även om det syntes på honom att han tyckte det var lite töntigt att sitta stilla SÅ länge utan att göra någonting alls. Men det gick kanon ändå. DUKTIG kille!

Så går vi en bit till och är nästan hemma, då möter vi en annan stor hane som jag mött förr, eftersom att den är lös tänker jag att jodå de har säkert stenkoll på den (husse brukar ha det iaf). Skulle inte tro det, den blir stelare och stelare svansen åker rakt upp och raggen reses över hela frampartiet. Magoo själv - ja han går och nosar i snödrivan på motsatt sida, han ser verkligen inte ut att spänna sig eller fundera någonting annat än på att det finns en och annan fläck som helst skulle behöva en nogrannare undersökning än vad som funkar när man går i snöre. Hur som helst, vi fortsätter en bit och jag inser att det här är nog smart att plocka in sin hund för det ser inte direkt ut som att den andra jycken har tänkt att bara passera. När den börjar följa efter oss på stela ben säger jag till ägaren att jag har löptikar hemma så HAN luktar säkert gott. Den andra ägaren slappnar av och säger men han är kastrerad så det gör ingenting.. Mitt rätt snabba svar (för då är hunden nästan framme) att det är inte min hund!! DÅ kommer ägaren på att man kanske ska fånga in sin jycke som visar delar av garnityret och har ett rätt dovt morrande. Magoo han ser fortfarande ut som ett levande ? och det är jag onekligen glad för. Just när man går med barnvagn i lössnö så blir man liksom rätt långsam och kan inte hålla undan i samma tempo som i vanliga fall har jag märkt. Jag bör nog träna på att få upp hastigheten!

Som tur var har jag förmodligen världens mest tålmodiga grabb, tikarna däremot i samma läge skulle även om de så höglöpte (vilket iofs den ena gör) inte alls vara lika gulliga mot en främmande hane som uppför sig som ett kvastskaft. Det är förmodligen enda gången min Häxa lever upp till sitt namn hon fräser som jag vet inte vad och håller man då sig inte på mattan blir hon riktigt irriterad.

Okej, man brukar säga att gravida kvinnor har rätt märkliga matvanor, MEN jag har ju fått ut min busunge. Osse blir snart 3 månader och NU kommer jag på att göra märkliga blandningar, vad i hela friden är det frågan om???

Idag var vädret inge vidare måste jag nog säga, kändes inte alls mysigt att gå långprommis på morgonkröken - Dina bara höll med! Det får bli i kväll istället om det bara blir lite varmare för just nu vill INGEN gå ut och plumsa i kallsnön. De går ut, pinkar och sedan ser de lite lidande ut tills jag tar in dem igen. Söööta hundar!

Osse och jag har helt enkelt vägrat kylan och tagit bussen istället för huuuu så kallt det var idag!

Ja, eller hur? Nej, jag pratar inte om det där hemska som intagit alla tv-sändningar, radiosändningar och som fullständigt dominerar pressen för närvarande (OS tror jag det kallas?). Utan istället hittade jag en liten "obskyr" artikel om övervikt hos husdjur och förvisso. Det är sant våra hundar och katter blir allt fetare (i samma takt som befolkningen gör en liknande manöver), med alla "välfärdssjukdomar" det tar med sig i sitt kölvatten. Nu den här gången var det frågan om en bordercollie och i ärlighetens namn vet jag inte om jag sett en överviktig dito någonsinn. Det är ungefär som vissa modeller av settrar de ser mest ut som frustrerade myggor eller någonting åt det hållet. Med det sagt ska jag nog erkänn att jag gillar settrar, det är inget fel på dem som hundar räknat men de har en aningen speciell exteriör.

Hur som helst människan har en hund som någon beslutat är överviktig och för det ska han (hundägaren) betala skadestånd, trots att jycken i fråga är 10 bast och seriöst - hur många gamla hundar får en extra godbit? Mina får det absolut!

http://www.expressen.se/husdjur/1.1887556/riskerar-boter-for-tjock-hund

Å andra sidan, på höstarna är mina riktigt fina i hullet men däremot kring januari har de en tendens att vara i "trivselvikt" om inte annat så för att vi inte rör på oss lika mycket vintertid som sommartid - jag vet inte hur ni andra är men tre timmar i skogen om man inte har ett direkt mål med det vintertid är inte någon höjdare enligt mig, däremot om man går ut på picknick eller att man ska träna så kan tre timmar kännas väldigt lite... Ja, ni förstår säkert vad jag menar. I synnerhet min gamla tant som fyller 9 nu i sommar tycker att det är kyligt ute när det går under 15, då vill hon inte vara ute. Visst man kan tänka på vad hon äter och till skillnad från folk kan hon inte gå och ta sig en macka hur som helst men ja.. Hon måste ju få mat hon oxå.. 2 timmars promenader räcker inte på långa vägar för att hålla dem i samma hårda trimm som de har när det är sommar och vi är ute från morgon till kväll.

Ja, det är nästan vad man kan tro i alla fall. ;)

När vi kommer till Klinten är hundarna överlyckliga, det innebär att man är ute en hel del och att det där som vanligtvis finns med ibilden är ett minne blott, det jag pratar om är såklart koppel! Inga snören, inga begränsningar - nästan. Hundarna får röra sig på ett helt annat sätt för det finns som ingen man kan störa och att få busa på stora ytor direkt utanför ytterdörren är vi ju inte bortskämda med, här hemma måste man ju gå säkert 200meter tills det blir öppna fält som man kan busa och brottas på. :P

Hur som helst fångar den här bilden Häxa i ett nötskal, i synnerhet när vi är i Klinten. :)

Är det någon som tror att hon blir sex år nu i april?

Ja, ni har säkert sett den på nätet..? Idag har jag reflekterat över hur man säger saker till sin hund - igen! En av de saker man ofta hör är märkliga namn hundar har. Jag har uppfattat det som att det är tre som är mest poppulära häromkring, de är Hit, Sitt och Tyst. Jag vet inte men det är det som de flesta säger till sina jyckar när man möter dem, gärna i följd så att hunden helt plötsligt heter sitt-sitt-sitt-sitt-sitt-sitt, hundstackaren ser mest frågande ut, så därför misstänker jag att jycken inte alls heter sitt utan någonting helt annat.

Däremot har vi även mött hundar som går under namnet Godis, de verkar mer benägna att följa med sina ägare och även att koncentrera sig på andra saker än att göra utfall mot den svarta ligan..

Hoppas era jyckar har kul namn. :) Mina går allmännt under samlingsnamnet "lägg av", men om man ska vara ärlig heter de ju inte ens det...

Världens bästa Häxebus, minst! Ja, eller hon är i vart fall rätt fantastisk ibland den lilla grisgumman. Mattes pussgurka! Hur som helst på väg hem efter att jag hämtat dottern på skolan hade jag bara Häxa med mig för att hon skulle få lite egentid med matte, Häxa springer som vanligt lös där det funkar (mao inte är allt för mycket folk och så som kan bli rädd för henne) och helt plötsligt blir hon som en känguru och studsar på absolut spikraka ben. Hon ser onekligen rätt märklig ut så jag frågar henne, Häxe vad är det gumman? Hon tittar på mig och sedan lägger hon sig och ligger blixtstilla...

Wtf tänker jag och går närmare henne (man är liksom bara så smidig med barnvagn) och mycket riktigt i förlängningen av Häxans näsa skulle ha varit fint att trycka av ett skott för där inne i skogen 5 m från cykelbanan har en älg ställt upp sig med bredsidan. Duuuuuuuktiga Häxan la sig och markerade älgen för matte. Massa belöning och duktig flicka så kunde vi gå hem men lite läckert är det att trots klart bristfällig träning så sitter vissa saker som berget, att markera älg var tydligen en av dem! GREAT!