Nä, fullt så drastisk kommer jag inte att vara men jösses vad den här förkylningen sitter i halsen på mig!! *ogilla*

Däremot kan jag ju berätta för er som inte träffar mig på daglig basis att lillasyster håller på att driva sin mor till vansinne då hon konstant sparkas och busar i magen på mig. Jag tror att det är i samma trakter som Osse-big-boss höll på med för hoppar hon inte rep där inne så har jag ingen aning om vad det är hon pysslar med egentiligen!

Idag softar jag och grabben, Toria åkte bussen hem aldeles själv igen och det är så bra att det går, men när det blir mer snö kommer jag inte våga skicka henne själv då det blir enormt höga snövallar samt att just den busshållplats där Toria ska kliva på sällan är särskillt bra skottad, vilket då innebär att hon blir stående mitt i vägen och det känns allt annat än bra! Men å andra sidan, jag har inte direkt tänkt vara sjuk tills dess att snön har smält bort heller så snart är jag mig själv igen. :)

Min grabb som jag har nu. Snällare än Magoo kan man inte bli! Han är måhända stor och aningen klantig men han är ändå en enda stor krambjörn. Alla som mött honom kommenterar hans härliga lycka för han är verkligen genomgo.

Magoo är en härlig hund på många sätt och vis men det som kanske framförallt står ut med honom är att han har ett aldrig sinande tålamod med ungar och valpar, det är helt löjligt och jag har nog aldrig sett en hund som är så genomsnäll och som är så överseende med om man klantar sig på något sätt. Samma sak när jag tränar med honom, gör jag fel (för han gör sällan eller aldrig fel annat än om jag har varit otydlig) är det bara att göra om och göra rätt för han gör sitt bästa oavsett hur korkad matte än är!

Magoo - Flatterhaft Mr Magoo - 2004 och förhoppningsvis länge, länge till!

Det känns nästan bussigast att visa upp Magoo då han är som allra bäst, med en fågel i munnen snabbt in till matte.   

Dina, min Fina-Dina. Hon är en kanonhärlig gammal dam vid det här laget. Men det som är lite kul är att hon faktiskt är den av tikarna (Dina och Häxa) som är minst grå... Dina är dessvärre inte helt frisk just nu men med lite tur kommer vi nog att få ett tag till tillsammans med min härliga gamla tanthund.

Dock en sak - Dina har blivit lite bekväm på gamla dar och ligger allra helst och sover i soffan i hundrummet för det är mycket mjukare. ;)

Dina - Flatterhaft Black Diamond - 2001 och förhoppningsvis länge till!

Dina som ung och oförstörd. Nä, men skämt å sido hon är 4-5 år på bilden.

Ja, min Pyttelilla hund. Hon var en rent läskigt trevlig hund att jobba med. Det fanns liksom ingenting som hette att inte försöka för det gjorde hon onekligen i alla väder och i alla kläder. Pytte var en kämpe men ja, som alla kämpar gick det i motvind pga att hon måste ha gjort illa sig någon gång som ung. Pytteliten blev bara tre år men vilka år vi hade!! Under jaktträning stoppade det inte utan hon jobbade, jobbade och jobbade som om hon aldrig hade gjort annat. Hon busade och hon var en väldigt glad hund på det stora hela. MEN så en dag gjorde det bara för ont i hennes kropp och det blev dessvärre dags för oss att dela våra vägar. Men Pytte kommer vi ändå alltid att minnas med ett leende för hon var en ruskigt kul hund!

Pytte - Flatterhaft Fender Tellecaster - 2005 - 2008

Pytteliten i snön. Borde vara så att hon är sisådär 2½ år eller så.  

Ja, mitt Häxebus, mitt charmtroll med bara en jäkla massa spring i benen. ;) Vad säger man? Jag tror jag sagt det förr men den hunden kommer att hålla mig ung för alltid för den dag jag blir gammal - då är jag för långsam. :P

Häxa är en kul träningshund och jag kommer alltid att vara glad över att ha haft henne hos mig för utan Häxe kommer man knappast att skratta lika mycket. ;)

Häxa - High Hopes Truly Yours - 2004 och ännu så länge skrattar vi vidare. :P

En bild från en svunnen tid då Häxan ännu var en liten bebis. Jag skulle gissa på att hon är sisådär 4-5 månader på bilden.

Ja, min drömhund - min älskling och mitt allt! Hur ska man med några rader skriva någonting vettigt om min lilla kille?? Jag vet inte men med Claudden hade jag fantastiskt KUL, vi tränade, vi tävlade och vi hade en hiskerlig massa hyss för oss.. Gamle Mr C, lillkillen - grabben med stort C i livet. En dag gick det inte längre och jag var tvungen att säga adjö men att vi en dag ses igen är jag helt övertygad om för mattes lillgrabb var även om han inte var så stor fysiskt sett så var han en GIGANT på många andra sätt - ingen som kände honom kommer att glömma bort honom för han var onekligen en sådan där hund som man antingen älskade eller hatade.

Claudden  - High Hopes Claudius - 1996 - 2005

Bilden tagen inför rasboken 2005 (då jag såklart lyckades skicka in den SÄMRE bilden till frk!!).  

Mallan, mitt snedsteg eller vad man ska kalla det... Borzoien som tog ner mig tämligen stadigt på jorden. ;) Jag var ung, kaxig och trodde jag kunde ALLT! Hell no sa Mallan och lärde mig att inse hur lite jag egentligen hade förstått. Men å andra sidan vi hade rätt kul så länge det varade. Tyvärr fick Malou flytta tillbaka till uppfödaren då hon inte tyckte det var så kul att dela hemmet med en bebis (Toria).

Malou - Sanitas Canis Innuendo - 1997 - 2004 (hos mig) men levde betydligt längre

Bilden tagen på sista utställningen vi gjorde tillsammans 2003

Ja, min första helt egna hund. Mattes svarta ängel. Helt fantastisk förstahund och onekligen en jycke som lämnade mig med massor av härliga minnen.

Fame - O'flanagan Dear Me - 1992 -2001