Ja, det ska jag börja med att pyssla med.

Jag har scrappat lite (faktiskt ett par sidor blev gjorda och det är ju som kul) till Torias scrapbook. Känns duktigt så det förslår!

Svängde ner på stan en snabbis och fixade krokar till skötbordet (ska sätta dit ett draperi runt om så man inte ser alla blöjor och så). Jag hann dock inte fixa tyg så det får jag göra en annan dag... Först kanske man ska besluta vilken färg och OM det ska vara mönstrat??

Började städa, men när jag städar så blir det alltid så att man får fortsätta och fortsätta med städningen och ja... Jag blir som aldrig klar känns det som.

Tvättade lite hundfällar för det var det tydligen ett JÄTTESTORT behov av. Men nu är det gjort i alla fall! *duktigt*

På slutet såg jag och Jenny "mannen som kunde tala med hästar", nostalgi - absolut! I synnerhet då det även svullades in en rent ENORM portion glass med grädde, maränger, bananer och kolasås. *mums*

Så en liten sväng med den svarta ligan senare så var vi poff trötta och somnade.

Nu på morgonen har jag bara hunnit börja med hemmet men i ärlighetens namn så är det rätt mycket kvar (jag har inte ens hunnit dammsuga och torka golvet, vilket krävs dagligen nu när Ossemannen är och ålar).

Min gubbe har äntligen kommit hem och det som är bäst med det - jag får lite egentid! Jag hoppas nu närmast tämligen mycket på att hinna lägga mig i badet en timme eller så för det behöver mammakroppen. Risken är dock klart överhängande att mamman kommer att göra det mamman gör bäst - somnar. ;)

Det har jag och jag känner mig förvånandsvärt pigg. Somnade gjorde jag snett efter fyra och nu just före nio kom Jenny hem och då passade den "söte" Magoo på att hälsa henne välkommen hem med skall... :S Jaja det var onekligen hög tid för mig att ta mig ur bingen men det vore kansek smart att sova mer än fem timmar Osse har sovit nästan hela den tiden så jag har bara varit vaken en gång mitt på.

Alla som festat i natt hoppas jag har tagit sig hem i samma skick om aningen gladare, för det måste erkännas - det råder en ruskig massa kärlek i luften. :) Idag får jag hem min gamla gubbe och jag saknar honom faktiskt lite, det är konstigt det där - bara det att man vet att han är borta och jag kan inte sova... :S

Ja, jag vet inte men det känns inte helt logiskt. Nu har jag klagat i två jäkla dagar på att jag inte har fått sova - nu sover Osse sedan nära på tre timmar tillbaka och vad gör jag?? Jo jag är vaken, inte bara lite utan RUSKIGT vaken och kan inte sova! Helt genomlöjligt och om sisådär 6½ timme kommer det att vara full huggning här hemma igen. Märkligt!

Å andra sidan, för att jag skulle klara dagen har jag pumpat i mig cola i löjliga mängder samtidigt som jag i övriga fall har hållit mig i det närmaste sockerfri. OSMART! Jag får mao surfa på sockervågen tills dess att jag kraschar fullständigt och då, ja vem vet om mamman går att väcka eller om mamman öht kommer att vakna av sin väckarklocka.. Det återstår att se.

Så lyckas mamman med blundern att skicka två likadana inlägg på raken. Livet suger! Men men så blev det. :S

Jag tänker till fullo skylla det på Osse som passade på att anfalla tangentbordet och försöka gnaga på pekmojjen. :S

Eller en nostalgitripp i vart fall.

Jag har ju nu varit gift i 9 år och förlovad ännu längre (jösses vad tiden går) men med tanke på dagens kärleksfulla yra tänkte jag visa upp ett par bilder som visar upp lite av mina kärleksfullare ögonblick. ;)

Om inte annat kanske det inte är som de allra flesta ser på mig. ;) Först ut såklart mamman den dag jag gifte mig med min gubbe på midsommarafton 2001.

Himmel och pannkaka vad UNGA vi var då!! Men men två barn och ett antal flyttar senare ser man inte ut så. ;)

Min STORA lilla kärlek såklart till höger i bild. Mattes lillkille och min överlägsna stjärna genom tiderna Claudden. ;) Till vänster i bild och orsaken till att jag valde just den bilden Malou - hunden som lärde mig stava till ödmjukhet för svårare än så har ingen varit! Men å andra sidan jag har nog aldrig lärt mig mer heller! Året är 2003.

Mammas Trollunge - Toria som 7 månaders bebis. ;) Självklart!

Osse och Ossepappan mammans sötnos Osseboss. ;) Vem annars.

Det var allt på kärleksfronten för idag. ;) Nu ska vi försöka natta kudden med lite tur fast mammans Osse ser inte alls ut som ovan utan snarare som en galen sprattelmask. :S

Nu har jag suttit och sett i stort sett hela giftandet av kronsessan. Pust! Alltså jag tycker att det är rätt kul med kungligheter och den biten men helv* nu håller tillåmed jag på att vara "mätt" på det hela.

Visst vi har varit ute och gått en sväng med förhoppning om att söva sonen men icket att det gick då. Däremot sover han nu andra gången den här dagen och det får ju ses som fullt godkänt med tanke på att han inte sovit ordentligt inatt.

Jag har även en förhoppning om att hinna motionera snabeldraken idag för jag vet inte vad men jyckarna har hittat på att de ska fälla nu och då är det väl så... En svart matta av päls har infunnit sig trots att jag dammsög OCH torkade golv igår. :S Känns sådär.

Den som känner sig manad får gärna komma förbi och hålla Ossen sällskap när jag dammsuger för grabben har vissa livsfarliga saker för sig - jakt på dammsugarsladd är en härlig sport hävdar grabben.. :S

Nu är det bara lite väl mycket i mitt liv känns det som. :S Igår åkte jag in med Osse igen. Mot barnmottagningen! Klockrent, efter att ha blivit omkringslussade hit och dit och överallt så konstaterades det - Ossen har öroninflammation igen (eller om han öht har varit frisk), Toria käkar vidare sin antibiotikakur och ja... Gurra är i Stockholm. FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN!

Jag vet inte men det känns inte så himmelens kul att vara hemma själv med två sjuka barn och i synnerhet när den minsta måste smärtlindras ordentligt för att öht klara av att sova. Då pratar vi inte direkt om att han sover som han brukar utan han är helt sonika frågan om att han sover en timme eller en halv i stöten. Arme pojk!

Toria som kommit längre i behandlingen verkar iaf inte ha lika ont men har istället feber, så hon behandlas också som brorsan med febernedsättande.

Ibland känns det som att det är lika bra att ge upp alltihopa.