Jupps då har Åskan varit på bvc-kontroll med läkaren idag, allt såklart ua. Såklart skriver jag eftersom att han är en löjligt enkel grabb att ha att göra med för det mesta. ;)

Vikt: 5800g

Längd: 60,5cm

Huvud: 41,3cm

Mammas stora kille, han visade stolt upp sina färdigheter i att hålla huvudet stadigt när läkaren skulle höra på lungorna och var allmänt en glad och pigg liten skit. Mammas söta kille passade även på att fyra av ett och annat leende. ;)

och börjar göra oss klara för om en halvtimme kommer pappan och hämtar upp oss. Vi ska till BVC och kolla hur stor vår lilla Åskan har blivit, mammans gissning är snett under 6kg för han är en stadig grabb den där Oskar.

Toria är ute och leker med grannbarnen och har fått lov att stanna hos dem när vi åker iväg. Skönt för henne att slippa bebisköret en stund. :) Dessutom tänk vilken tur vi har Torias kompis råkar bo vägg i vägg med oss och då bor vi ändå i parhus. ;) Sweet sa morsan när de flyttade hit. :)

Hoppas bara att lilla grabben får lust att käka lite innan vi åker annars blir det här TUFFT!

När jag är hemma i stan (som jag är nu) har jag liksom asfalt på framsidan, det är inne på gården, på baksidan har jag förvisso en altan, lite träd och sedan en cykelbana.. Grovt räknat.

Nu när jag sitter här och avslutar min stund vid datorn ser jag genom köksfönstret hur en skidåkare swischar förbi.. WTF?!? Helt livsfarligt! Jag ger människan 20 meter innan den stupar över någon eller någonting. Synd att jag inte filmade bara..

Det fick mig att tänka på det här med motion, innan jag fick Oskar var jag på vattenjympa så länge det funkade, nu däremot inte så mycket vattenjympande. Dels kan jag som inte dumpa Åskan de timmar det tar (minst 2 men snarare 2,5 iom att jag är bussburen) med maken och dels kan jag ju som inte ta med mig honom i poolen, alltså det går fetbort. Samma sak är att man är kanske inte så sugen på att riskera mjölkstockning för det gör tokont, det provade jag sist jag ammade (alltså för sisådär 6 år sedan men vissa saker kommer man ihåg).

Alltså återstår promenader, nu när vädret har blivit aningen trevligare (inte ens jag är dum nog att gå lååååååååååånga prommisar i -30) är tanken att vi ska börja gå till och från skolan förutom hundprommisarna. Blir säkert bra.

Vikten, den förbannade vikten. Först gick det ju jättebra 15 kg rasade av mig fortare än fortast... Men resten!! I helsicke, vågen står på samma summa hur än jag uppför mig, lagom roligt. Visst jag är ingen ängel när det kommer till mat men ändå liiiiiiiiiiiiite till kunde jag väl ha fått gå ner? Eller så är det så enkelt att jag inte åker tillräckligt mycket skidor... :S

Imorgon börjar skolan igen för min lilla busunge, därför har vi pallrat oss upp idag och käkat frukost i (nästan) rätt tid. I sanningens namn är vi en hel timme senare med det än vad vi brukar vara när Toria går i skolan. En som verkar gilla nyordningen enormt mycket (som var lite otippat!) är sonen som vaknade pigg och glad, log åt allt och alla. Det såg ut som att han sa GODMORGON och vilken härlig dag! Nu sover sonen i vagnen i köket, hundarna är matade och rastade, bottenvåningen är dammsugen och dottern har som sagt fått i sig sin frukost. Nu är det mammatid för frukostande och det känns faktiskt helt okej även om sömnen inte blev så mycket bevänt med inatt.

Stackars Åskan hade ont i magen igårkväll så det knölade och var jobbigt för honom, men som tur var så gav det sig tillslut och då hade vi bara snuvan att brottas med.

Jag måste vara lite imponerad, han har bara käkat en endaste gång inatt efter att vi la oss, samt att han såklart åt nu på morgonen när vi klev upp. Det har även inneburit att han inte har kräkts inatt och det är såååååååååååå skönt! Kan det kanske vara så att grabben i fråga överfyller sig när han har tillgång till mamman nattetid? Möjligt, mycket möjligt känns det som.

För de som man oftast hör talas om är att äta middag med svärföräldrana en hemsk och skräckfylld upplevelse, för mig inte så mycket - snarare tvärt om! Det är TREVLIGT och sympatiskt när makens föräldrar är och hälsar på och idag bjöd jag på middag.

För att "fira" det nya året tänkte vi lite extra på fibrer och den biten, mao jag lagar ganska vanlig mat... Pizza i mitt fall.

Här kommer ett litet recept på vad vi åt. :)

Pizzabotten;

Jäst 50g

Vatten 4,5  dl

olja 4msk

Vetemjöl 3dl

Grahamsmjöl tills det tar ihop till en vettig deg (användes även till utbakningen) uppskattningsvis kring en liter.

Fyllning;

Krossade tomater 2 burkar

Mozzarellaost 400g

Rökt kalkon skivad 400g

Championjoner 1 burk

Gröna oliver ca 1 dl

Körsbärstomater ett gäng

Riven ost

Först gjorde jag som vanligt en deg som fick jäsa i ca 40minuter (till dubbel storlek) sedan delade jag degen på 4 delar och kavlade ut dem så att de täckte fyra plåtar.

På med tomatkross, rev över mindre bitar mozzarella, på med kalkon, champinjoner, oliver och delade tomater, sist men inte minst strödde jag över riven ost och poff in i ungnen 250grader 6 minuter i varmluftsugnen.

Klart! Hoppas att någon fler uppskattar vår modell av mat. :)

Lägger till att det räcker till fyra vuxna och ett barn, samt matlådor till två vuxna och ett barn. Mao det är en ruskig massa mat!

Jag har ju inte lagt in några bilder på länge, så nu tänkte jag att det nästan är dags att ni ska få se hur fantatsiskt vackert det är här i mitt vackra Norrland nu på vintern. Det är nu som norrland visar sig från sin vackraste sida. Snö, snö och mera snö...

Dessvärre glömde jag att fota före taket på växthuset var skottat, men lite av snökänslan kanske går att skapa genom datorn?

Jag hoppas ni andra har det lika underbart i den livsfarliga halkan som vi. :)  

Mammas stora grabb har nu inte bara kunskaperna att vända sig från rygg till mage utan även att vända sig från mage till rygg.. Eller tvärt om, för han lärde sig onekligen det sistnämnda först.

Som en ren bonus LER min lilla kille stort när han mår bra och får kontakt med folk, båda skrattgroparna i kinderna syns - jag är aningen oroad, han kommer i den här takten att bli en läskig charmör!

Nu var vi ner på stan idag, för att vi skulle bli av med bilen parkerade vi på Nanna, gick ju sådär måste nog sägas. Det var tokhalkigt, i det närmaste alla bilar fick ta om och om och om igen. Halkan var total, det kasade, hasade och hälften av tiden gick åt till att se andra bilar hasa baklänges nedför ramperna.

Mao det var med livet som insats vi åkte upp för ramperna, sedan skulle vi hem och ner igen... DET var som en upplevelse, nu blir det nog till att försöka undvika p-husen tills dess att våren har tinat upp omgivningarna.