Ja, alltså... Vi har varit och firat makens mormor och morfar som har haft sextioårig bröllopsdag - det är fan inte lite!! Klart imponerande!

Dessutom passade vi på att visa upp Oskar för släkten - strategiskt.

Toria blev lite less under middagen men det var ganska uträknat att det skulle bli så. Vad mer? Tejpen är borttagen från såret och jag har riktigt jäkla ont, men det kommer säkert att gå över.

Inatt glömde Åskan att komma på besök - bara Oskarsötisen var hemmavid. Två gånger vaknade han och ville äta men förutom det sov han från elva till halv nio. Tjusigt jobbat grabben! Toria stannar hos farmor och farfar tills vi ska dit på middag. Nice för henne att få vara ensam och få full uppmärksamhet.

Tänkte bara lägga in en bild på prinspojken min. :)

Ja Oskar är ju det. En riktigt bra kille. Den där Åskan var på besök inatt också och jag vet inte men han är inte fullt lika kul - han bara skriker och står i... Halv sex behagade Oskar anlända till hemmet igen och gav Åskan avsked så vi fick i vart fall sova på morgonkröken. *nice*

På dagen är det bara Oskar som har varit hemma och den killen är min favorit av  de båda! Toria som fick influensasprutan igår har varit lite halvhängig inatt så jag hade ett tag två gnöliga barn i sängen. Arma ungar!

Nu är Toria utlånad till farmor och farfar och ska stanna där tills imorgon och hon har säkert hur härligt som helst på ett ställe där det inte finns någon Åskan som kan börja leva om på natten.

Jag och Gurra har varit och gjort en sak vi inte gjort sedan Toria var liten bebis - ute på stan och käkat nu på kvällskvisten. Trevligt!

En mindre rolig sak är att operationssåret inte blir snyggare utan det svider som bängen på en fläck som dessutom vätskar en del, jag tror nästan jag måste försöka hitta en läkare under morgondagen då det verkligen inte vill bli bättre även om grundplanen var att avvakta tills på måndag.

Alltså det här gulliga snittet, det gör riktigt förbannat ont idag. Dock - självförvållat vad annars? Dagen började med att maken tog dottern till skolan sedan somnade vi om eftersom att natten blivit lite si och så. 11 hämtades dottern på skolan och vi åkte till kinarestaurang och käkade. Gott!

Därefter åkte vi till labbet och fikade, trevligt så fick folket där se på lilla Oskar som självklart uppförde sig exemplariskt. Nice kille!

Vidare till bvc för vägning - gick även det klockrent. Så var det dags att åka förbi farmor på jobbet och visa upp lilleman. Vid det här laget hade jag så förbannat ont att jag knappt kunde röra mig. Hem och lägga isäng mamman och sonen.

Nu har jag vilat och livet börjar återvända till mig men jösses att försöka ta sig ur sängen tar en kvart! Såret vätskar lite mer än jag skulle önska och jag vet inte men jag känner att om det inte vänder snart så bör man nog söka läkare som kan titta på det hela... Känner mig febrig även om termometern säger motsatsen.

Dagtid är Åskan en oerhört sympatisk typ. Han äter, skiter och sover - mest sover han faktiskt... Nattetid byter Oskar skepnad och blir sitt alterego Åskan - Åskan är en rätt jobbig typ som skriker som en siren och kräver konstant matning.. Ligga i egen säng som han gladerligen gör dagtid är inte att tänka på utan det är nära, nära eller närmast mamma som gäller!

Inatt ville den sympatiska sonen somna halv fem, före det skulle man helst bara äta eller skrika. Jag tror han har lite ont i magen den arme grabben. Däremot när han väl somnade sov han utan problem till strax efter nio.

Nu på morgonen är Åskan inte här längre utan den trevliga killen Oskar är närvarande.

Nu har vi sovit hemma en natt. Två matningar under natten och i övrigt har prinsgrabben faktiskt sovit. Han är bara SÅ underbart duktig, sover i egen säng och jag vet inte allt.

Visst att det var lite knöligt på kvällskröken igår när jag hade ont men med en redig karl (maken) som bebislangare och en son som faktiskt verkar fungera oroväckande bra samt en dotter (Toria) som ställer upp och är helt fantastiskt duktig. Okej Toria vill helst krypa in under skinnet på mig men hon har insett att jag faktiskt har ordentligt ONT och kan ge mig det utrymme jag behöver.

Det måste vara enda nackdelen med att åka hem tidigt - man är inte så mobil som man skulle önskat.

Dock - miniÅskan ÄR en snäll grabb!

Ja, jag och miniÅskan har fått komma hem från BB på tidig hemgång. Ont gör det förvisso och jag är allt annat än snabb.. Men vi är hemma!! Jag och min lilla grabb. Oskar heter han!

I måndags kom han 10:55 och han är hel och fungerar som han ska. Han vägde 4155g och var 53 cm lång så han är en STOR grabb. Ninjan har fått namn av mig och det blev som planerat en Oskar.. Inatt bytte han dock namn för då var han ARG, inte bara lite småsur som han har kunnat visa tidigare utan riktigt och heligt förbannad han var hungrig och maten serverades inte tillräckligt fort. Då skippade han sina små söta semiprotester och brölade så hela sjukhuset måste ha hört honom. Därav miniÅskan.

Nu när vi åkte hem vägde han ungefär lika mycket som Toria gjorde när hon kom 3800g men då är han som minst nu också så vi måste in på bvc i slutet av veckan för att dubbelkolla att han växer som han ska. Oskar är en cooling, mest sover han och äter, när han inte gör det så pinkar han över hela omgivningen - man är väl karl eller?!?