Nu är hon sådär jätteförkyld och man kan som inte göra någonting "roligt", dessvärre blir hon iaf inte som jag har upplevt det sådär trött som många pratar om utan hon blir förutom jättevarm och rastlös även grinig till max.. Å andra sidan hur KUL är det att vara sjuk och ha ont i halsen?

Idag har vi roat oss med att göra olika frågesporter på facebook, allt för att hitta på saker man kan göra i stillhet, förutom det har vi även roat oss med att se narnia - Toria gillar den så då fick det bli den. Oskar, ja den arme grabben han sover mest (iofs inte mer än vanligt) men när han är vaken ska han absolut vara nära-nära, allt annat är fullständigt värdelöst tydligen. Var har min gullegrabb som helst vill ligga i vagnen och kika på taket tagit vägen?

Hur som haver, fler förslag på långsamma aktiviteter? Jag är bara tacksam för min fantasi känns lite på dekis just nu..

Ja, båda barnen är nu sjuka. Oskar har inte så mycket feber men en hel del snuva som gör honom aningen orolig. Men stackars Toria, skyhög feber och jättejobbigt i halsen. Hoppas att det reder sig, förvisso måste även mina ungar få bli förkylda men helst inte när Oskar är så liten som han är. Dock han är en stadig pojke så jag tror absolut att han klarar av det, det är inte där det sitter utan mer att man som morsa inte vill se dem ha det jobbigt (helst öht).

På hundsidan händer det inte mycket just nu iom att jag tar hand om småttisarna får jag köra som jag gjorde när jag var höggravid och knappt kunde röras mao övningar inomhus för att försöka trötta ut skallarna istället för kropparna...

Min söta karl är på bio och jag är hemma med barnen. Toria fortfarande febrig och sjuk (nu iofs sovandes), Oskar febrig och snuvig (inte det minsta sovandes men ligger bredvid mig i sängen och busar). Hundarna softar som tur är för annars skulle det inte funka ikväll när man inte kan ta sig ur huset mer än för att rasta av dem..

Förutom en väldans massa babygosande har jag passat på att fixa lite här hemma men det går för ovanlighetens skull gräsligt trögt (undrans om jag har ätit klister i lite för stora mängder som barn?). Nu ska jag passa på att pussa prinspojken i halsvecket för han är bara FÖR gossevänlig. :)

Ja, man brukar ju säga så och just nu i Oskars fall stämmer det nog rätt bra. Han sitter och kikar på en sopkvast och skrattar - HÖGT och har gjort det de senaste 5 minutrarna. Han är en kul prick min son.

Vad är nästa sak han ska fullständigt skratta ut, jag tror på köksluckorna för de är ju turkosa med guldfärgade handtag. ;) Köket är ett kul ställe hävdar både jag och Åskan. ;)

Ja, inte bokstavligt talat men man ser onekligen hur blixtarg han blir när han konstaterar för typ femhundrade gången den dagen att han saknar en "finess" på fötterna som han har på händerna. Med händerna kan man slita i saker (inte helt kontrollerat ännu men det går ändå) han kan nypas jättehårt kan mamman intyga (blå både här och där) men med fötterna går det inte att få något vettigt grepp hur än han försöker. Problemet heter avsaknad av motstående tummar på fossingarna!

Men attan och så vrålar han rakt ut, när han då inser att det går att hålla saker med händerna blir det bättre även om det bara just så pass är bra för det var faktiskt med FOTEN han skulle hålla fast i saker. *sötisen*

Jag och Toria måste ju sysselsättas med nått även fast den arma ungen har feber, alltså blev det en stunds spelande av gamla spel. Klart underskattad sysselsättning måste tillstås, nu sitter dottern och löser korsord igen (gulligt!).

Sonen, ja han bara sover och sover så honom behöver man inte direkt underhålla, hundarna (läs tikarna) följer mig som två skuggor och Magoo ligger och tycker synd om sig med struten.

Men för att återgå till det där diamantspelandet så blev det Toria 3 - Mamman 1, med andra ord jag förlorade, förlorade och åter förlorade. Men jag är inte den som är den, jag kommer att spöa henne i något annat spel - förr eller senare, med min tur i spel blir det dock förmodligen senare, mycket senare!

Skämms på er som har sjuka ungar på dagis och skola, alltså är barnen sjuka på morgonen (eller på kvällen innan och jaaaaaaaaa har de varit sjuka på natten gills det!!) håll dem hemma! Dels det är inte kul för det sjuka barnet att bli släpad till skola/fritids/dagis eller vilken barnomsorg man nu har och det är absolut inte roligt för de andra barnen som blir smittade!!

Jag har hört många föräldrar prata om bekymmret att "andra" släpper iväg sina sjuka barn till var det nu må vara de är när föräldrarna jobbar, då återstår den uppenbara frågan vem är då den där hemskingen som placerar ut små bomber av virus och bakterier i barngrupperna? Jag vet inte, det jag vet är att om mitt barn inte ser hundra ut på morgonen eller att hon (för Oskar har ännu ingen annan barnomsorg än mig) varit sjuk och fortfarande kan räknas som smittsam så får hon inte gå till skolan (tidigare dagis) MEN samtidigt har det förekommit att hon blivit sjuk under dagens gång och då kan man liksom inte göra så mycket åt saken annat än hämta hem henne omgående.

Återigen hann vi rätt långt i våra morgonbestyr (bara ytterkläderna var kvar för att vi skulle börja gå iväg mot skolan) innan jag upptäckte hur det var med henne, visst hon klagade på att morgonfilen var vass i halsen men det kan vara när hon inte uppskattar sylten eller så. Med andra ord vi är hemma idag och imorgon, eventuellt längre om hon inte kvicknar till under dagen för jag vill att hon ska vara feberfri minst ett dygn innan jag släpper iväg henne till skolan och faktum är att det i första hand är för HENNES skull.

Det här är egentligen inte ett stort problem för mänskligheten, MEN just nu är det ett meckel för mig, därför tar jag upp det i bloggen med förhoppning om att någon annan klant har gjort samma sak och dessutom har hittat ett sätt att få till det hela.

Jag har rivit av ett nagelband och varenda gång svär man och är arg när det gör ont, för ONT gör det. Inte så att man behöver söka läkarhjälp men tillräckligt för att det ska vara klart irriterande. Någon av läsarna som lyckats med det och som hittat bot och bättring? Annat än det uppenbara att se till att ha mjuka nagelband så de inte går sönder och gör ihjäl en? *mutter* Men jag vet inte, annars tänker jag kallt invänta att det ger sig av sig självt, självläkning kallas det tydligen även om det tar lite tid.