Härliga tider. En dags konstant knölande måste jag nog säga om gårdagen och idag när han vaknade var det som att han slog upp ögonen och sa "god morgon världen - vilken fantastisk dag det blir idag!" jag blir helt förvirrad för att ena dagen är det si och andra dagen är det så.

Nu idag ska vi åka på stan och bara softa, lunchdate är inplanerad efter att jag fått hem Toria. Jag vet inte men dagen känns onekligen rent underbar! Äntligen fredag?? Å andra sidan, vad är skillnaden mot en måndag?

Ja, alltså de där man har lääääängst in i garderoben som med jämna och ojämna mellanrum hånler och säger - trodde du ens att du skulle få på dig oss igen?!? Jag såg något tv-program för hysteriskt länge sedan om att många har ett eller ett par byxor som de ska ha "när de gått ner de där extrakilona". Jag är dessvärre inget undantag. Jag har ett par knallgula (inte den snyggaste färgen) jeans som är riktigt smala, en vacker dag ska jag ta mig i dem igen. Dock, det förutsätter att jag går ner minst 4 kg till och om jag bara fortsätter i samma takt som nu torde det infalla innan sommaren är över. DOCK - risken känns inte så stor, men det är målet iaf. :)

Nu närmast är målet att kunna ha samtliga jeans jag hade före den här graviditeten, de flesta går utan problem att få på sig men magen har som inte återfått sin tidigare form så det är inte så pass okej att jag kan gå UT iförd alla, varvid jag håller mig till tjockisjeansen ett tag till.

Mammas Osse är försvunnen! Istället för min gosiga mysgrabb har här landat en tämligen irriterad typ som skriker och bråkar, biter och rivs.. Jag vet inte men så brukar inte MIN Osse vara. Osse är en rar gosse som mestadels är till för pussar och kramar, mys och gos. En glad prick som för det mesta har ett leende eller en blöt puss över... Den här grabben har sovit 30 minuter på hela dagen och det funkar inte!

Jag har som inte sett på maken, det är helt sanslöst, mamman blir aldeles matt och jag misstänker skarpt att Ossen är i samma läge. Nu ska här kvalitets-sövas och hoppas på att han somnar.

I vanliga fall brukar mina spontaninköp handla om att jag köpt kläder till barnen, idag - iofs även det men framförallt jag har köpt en ny mobil till mig själv! Eller jag och jag - jag fick den så fint av maken. :) *snäll kille*

Här är nya snyggingmobilen. ;)

Den är blank och lila och JÄTTEGULLIG! Avundsjuk?? ;)

Osse däremot har varit på ett rent hemskt humör idag och har verkligen vägrat att sansa sig. Från 06:30 har han varit vaken med undantag av totalt 30 minuters powernaps - fördelat på ett antal gånger. :S Stackars pojk! Jag hoppas dock att han får sova ordentligt nu ikväll för annars kommer vi nog båda att gå under.

Man brukar säga att man inte ska dömma hunden efter håren eller att man inte kan bedöma en bok efter utsidan. Gäller samma premisser på folk? Jag vet inte men hur många ser inte en ung kille med en am.staff eller pitbull som en ligist eller i vart fall hood-wannabee? Eller en ung tjej med en vavva i en väska som en primadonna? Jag vet inte men nog är man ibland lite snar att dömma andra, likväl som sig själv...

Man väljer olika sätt att förhålla sig till saker beroende på vilken situation man är i, på jobbet, som mamma, som fru, som älskarinna... Ja, oavsett vilken roll det än är man har gentemot den person man förhåller sig till så kommer man att visa en del av sig själv. Sällan är det fullständigt hur man är dygnet runt, möjligen att de man bor med under en längre tid verkligen kommer in under skinnet på en men de man bara träffar kortare perioder - de får ändå bara se fasaden, det som finns på ytan, det som alltid svarar att allt är bra...

Den där sidan där man är förbannad kan man kanske inte undanhålla i alla lägen även om man allt för ofta biter sig i läppen och tänker att jäkla idiot varför skulle du nödvändigtvis göra så?!? Snarare det än att man ger alla som man stör sig på dagens avhyvling, vilket kanske ibland inte vore så dumt. Med åren har jag blivit läskigt "duktig" på det vi svenskar kanske gjort oss mest kända för - jämnmodet. Man borde kanske ibland återgå till orginalet och svära till när folk uppför sig som klantskallar, men samtidigt - det är knappast värt att dö för...

Ibland vet man att folk mår dåligt, ibland vill man helst inte blanda sig i - kanske för att man inte vill trampa samma människor på tårna allt för mycket. I synnerhet om man tycker om människan i fråga kan det vara lite lurigt att komma på hur man "borde" hantera saker och ting..

Vissa kan man säga "ryck upp dig" till, andra är utanför den biten och behöver hjälp, nu pratar jag inte om hjälp från polare och släkt utan rent från sjukvården. Dock, för att orka skaffa sig hjälp själv måste man vara tjurskallig som en oxe och ha samma tjocka skinn som en flodhäst.. Mao inte den lättaste saken att uppnå. Ska man därutöver försöka få hjälp ekonomiskt från exempelvis fk - ja då krävs det att man är nog frisk för att orka slåss för sin rätt. ELLER att man har någon som orkar och kan kriga för den enskilda personens rätt till hjälp både hos sjukvården OCH ekonomiskt... Jag hoppas att alla hade vänner eller familj som kan gå in och styra när det behövs, dessvärre är så inte fallet alla gånger och det är onekligen synd och skam. Å andra sidan är det direkt pinsammt att man i "välfärdens Sverige" idag inte kan räkna med att få den hjälp man behöver från "systemet" och dessutom egentligen är berättigad till om man blir krasslig från sitt arbete.

Jag försöker att inte kliva på allt för många tår men ibland går saker och ting åt helv* och jag trallar rakt över de jag egentligen borde vara aktsammare om men jag hoppas samtidigt att mina nära vet att jag brukar ställa upp på folk så långt jag har möjlighet - dock, ibland måste folk slå mig i skallen för att jag ska märka att de mår pest, bara att erkänna ibland är jag inte den snabbaste att ta hintar (undrans om jag var karl i mitt tidigare liv??).

Ja, det är väl ungefär vad jag levt sedan sist jag bloggade. ;)

Igårkväll gick vi i väg till farmor och farfar för påskpyssel, Toria och farmor ritade påskbilder och satte upp dem, jag, Osse och farfar passade på att softa framför tv:n tills Ossen blev en vissen kille och vägrade sitta still..

Middag igår, färsbiffar med potatismos - kanongott! Tack farmor!

Väl hemma igen kraschade vi faktiskt i sängen och vid 9 sov alla sött i sina sängar. Gurra kom hem ungefär i den vevan och jag tror inte det var någon som lyckades med konststycket att hålla sig vaken efter 10.. ;)

Nu på morgonen har jag varit som duktig, tvättat och hängt tvätt, promenerat till skolan med Toria och hundarna samt en extrasväng som vanligt. Nu väntar egentligen mer tvätt men jag känner mig klart motspänstig. Det där känns som en enda "never ending story"..

Sådärja, nu har jag kokat revben som vi ska grilla antingen imorgon eller på torsdag. Egentligen ruskigt smidigt att man gör klart de bitarna i förväg så att man när man väl har lyckats skotta fram grillen kan slänga i kol och bara grilla klart det för nu jäklar måste väl grillningssäsongen vara nära?

Hur som haver har vi haft besök av Jenny som var gullig nog att hämta Toria på skolan. Hur snällt som helst! Väl här hemma så fick jag hjälp med Osse medan jag då passade på att göra iordning inför grillande. Någon som känner sig sugen?