Alltså visst de flesta som känner mig har nog insett att jag kan hitta på nära  på vad som helst, idag var en sådan där dag då saker och ting inte direkt gick enligt planerna. Jag tänkte att jag skulle ha mina tights på mig tillsammans med stövlar och en rätt lång tröja. Kanon! Borde funka var min tanke...

Det jag INTE räknat med var att jag har gått ner lite mer i vikt än vad jag planerat.. *mutter* Tightsen, inte så tighta som jag tänkt mig men det gick att modda så att det funkade, stövlarna funkade och tröjan funkade - tyckte i vart fall jag..

In på ICA för att köpa ett par bananer och lite drickyoghurt... Där inne lyckades tydligen jag och Jenny skrämma ihjäl en medelålders man. BRA IDA!!

Iväg på sminkprovning och den biten, käkade på Max på vägen hem.. Utstirrad igen. WTF!?! Ser jag så hemsk ut?? Tydligen, får nog försöka gå ner lite till så kanske jag kommer undan med saker och ting, eller är det månne så enkelt att jag är åt helvete för gammal för att ha på mig sådana saker? Jag vet inte men nu närmast tänker jag nog sminka av mig och gömma mig under täcket hela tiden tills imorron då jag banne mig ska gå iförd läskigt korta shorts, stövletter och midjekort linne så kan jag säkert chocka skiten ur Ersbodaborna! :D

På önskelistan från dottern står en sak just nu högst upp, eller sak och sak, men hon vill verkligen ha en lite mindre hund som hon kan hantera. Visst flattarna är snälla och gulliga men de är rätt stora och även om det inte är någonting ont i dem och de verkligen gillar henne så är de ändå för stora för henne.

Toria har under många år velat ha en cockerspaniel (till pappans stora förtret!) och jag kan väl hålla med om att det är lite lämpligare storlek för henne att pyssla med, samtidigt är jag inte så jättepigg på att dra på mig en hund som kräver den mängden pälsvård. Jag var lite inne på att en papilon eller en phalene skulle vara trevligt MEN då kommer jag ju på en gång fram till att det krävs inte mer än en tass på fel ställe för att någon av flattarna faktiskt skulle kunna göra den lilla illa. :S Alltså måste jycken vara så pass tålig att den inte går sönder OM en lycklig Magoo på drygt 40 kg råkar sätta en tass på den... Vi får se hur det går med den saken, eller så väntar man tills dess att barnen är lite större och så får hon en hund som jag själv vill ha. En flat till! ;)

Hmm, ja. Det här kanske kräver lite mer utvecklande.

Jag tänkte faktiskt ta en diskussion kring det här med plastikoperationer, med föranledning av det man pratat om en sväng i the Vioce nu på morgonen.. Där pratar man om det som en tragedi och det kan jag förvisso hålla med om till viss del. Unga tjejer (för det mesta) som får för sig att allt skulle bli så mycket bättre om tuttarna blev lite större, näsan lite mindre och tänderna lite vitare eller vad 17 det nu må vara. Samtidigt är jag aningen fåfäng själv så jag borde egentligen inte öppna käften alls. Min fåfänga består i att jag färgar håret och har så gjort i många år, jag tror det faktiskt ärligt talat var början på 90-talet jag sist hade min ordinarie hårfärg.. Vilket kanske borde få återgå till det normala, MEN det är samtidigt så gräsligt fult när det är en 20cm utväxt.

Unga tjejjer däremot som mår dåligt kommer knappast att märka av någon större förändring invändigt BARA genom att de lägger sig under kniven, däremot om man verkligen ger sig f*n på att lösa problemet kan psykologhjälp onekligen ge en en känga i rätt riktning för de allra flesta är faktiskt rent fantastiskt söta precis som de är.

Å andra sidan, genom att man genomför ett stort antal kosmetiska plastikoperationer sjunker priset på medicinskt underbyggda plastikoperationer som är till för att återställa människor efter olyckor eller personer som har defekter (ja, man kan ha defekter som är rent plågsamma). Alltså mitt förhållande till plastikoperationer är väldigt tudelat, å ena sidan är det en fantastisk möjlighet för de som verkligen behöver det ur ett medicinskt syfte men samtidigt är det väldigt lätt att det blir en fix idée hos människor som opererar sig för att få ett bättre självförtroende men som istället opererar, opererar och åter opererar utan att självkänslan för den saken ökar.

Samtidigt är det faktiskt minst en plastikkirrurg som sytt i min kropp, när jag opererade handleden var det en plastikkirrurg som sydde ihop där man öppnat för att laga och helt seriöst det blev fantastiskt SNYGGT och det syns inte mycket, vet man inte om det är det nog knappast någon som lägger märke till att jag har ett 10 cm långt ärr längs med hela vänstra handleden.

Alltså vad lär vi föräldrar våra ungar egentligen?? Nu när vi gick iväg för att käka på lokala pizzerian hade jag hundarna med mig så de satt utanför (jag hade full uppsikt över de små pälsbeklädda om ni undrar) och väntade i finvädret.

Ut genom fönstret ser jag först en unge på sk kickbike mitt på vägen (!!) som helt obekymmrat om bilar som åker både hit och dit - föräldrarna går lugnt och strosar på cykelbanan bredvid utan några större mentala härdsmältor. Tillåmed Toria kommenterade att men SÅ får man faktiskt inte göra! Det  är ju livsfarligt!!

Okej, inte E4:an men en mindre väg, dock det hjälper föga när en bil är stor, tung och hård och en liten unge är just liten, mjuk och lätt... :S

Så käkar jag min pizza (mot bättre vetande för jag kommer troligtvis att bli sjuk under kvällen av det hela) och absolut, mina hundar är snälla och gulliga men det är inte så smart att gå fram till tre kopplade jyckar och lite lagom nära ställer man sig och viftar med händerna... Den svarta ligan sa JIPPI någon som vill LEKA med oss och matte fick gå ut och avbryta leken innan någon av mina småttisar satt en tass i skallen på vederbörande.

Snälla söta föräldrar, lär era telingar att det finns saker som inte är helt fördelaktikt, vägar och stora bundna hundar är två rätt uppenbara faror som kan bli en realitet om man inte iaktar en viss försiktighet.

Onekligen, det känns som om morgonen är här. Jag var förvisso uppe till klockan var närmare halv fyra i morse men förutom det och en rent mördande huvudvärk verkar dagen som om den kan ha potential för att bli fin. :)

Nu ska jag och barnen kliva upp, käka frukost och rasta lite hundar innan vi tar plats ute på framsidan i solskenet. Mao det blir en sådan där gosig dag för oss alla med lite tur idag. Även fast maken är borta även idag. Lugnt och skönt för mamman?

Ja, så kan man nog sammanfatta min dag idag.

Uppgången, ja jag är ju på övervåningen... Fallet får nog stå för hundarna idag. ;) Numera betydligt mer pälslösa än tidigare idag - mao hundarna har fått möta sin överman i saxen. De är trimmade (ja, så gott som - bakbenen skulle jag kanske ha tagit också) i frontarna så nu kan man nästan urskilja vilken ras det egentligen är frågan om och Magoo påminner inte längre om en aningen tunn new foundlandshund. :P MYCKET päls är det på den grabben om man inte klipper honom.

Förutom det har jag tvättat, tvättat och åter tvättat. Känns som ett mantra att man tvättar, hänger och viker tvätt dygnet runt. Undrans hur de gör i familjer med MÅNGA barn?? Går tvättmaskinen hela tiden eller?

I morse var mina ungar änglar bokstavligt talat, jag fick sova till halv tio!! Därefter blev det frukost för stora och små, två och fyrbenta. Vi gjorde oss klara i lugn och ro. Sedan en kort prommis till konsum för att köpa mjölk.

Väl hemma igen satte jag upp ett kompostgaller på framsidan så att vi kunde sitta ute allihopa med hundarna utan att det var någon risk att någon skulle gå ut eller in utan att det var meningen. :) Snyggt - nä inte särskillt men däremot ruskigt smidigt!

Varmt och skönt hade vi, 21 grader innan vi gick in. Nu tar vi det lite lugnt igen innan vi ska ta och göra middag. Undrans vad det ska bli för någonting gott? Fisk kanske? Det återstår att se. :)

Nämen, inte vet jag men nog f*n borde amning vara en sport! Schack är en sport och det kan man faktiskt utföra utan att så mycket som bli varm, amning däremot kan vara en korsning mellan fribrottning med Mike Tyson och att försöka avvärja en blodigel.. Samtidigt kan det faktiskt vara riktigt rogivande om sonen behagar att INTE sparka mamman, nypa mamman i tutteriet eller för den delen pyssla med den nyaste förmågan man tar ett redigt tag i bröstet och samtidigt vänder man sig för att försöka fånga katten som råkade gå förbi på utsidan...

Vissa kvällar är det som förgjort, pojken är hungrig och då menar jag verkligen superhungrig - samtidigt kan jag ju inte stoppa i honom hur mycket (vanlig) mat som helst heller för då får hans lilla mage spader, 1 tallrik gröt och 1 tallrik med puré det fixar han men mer än så har jag inte vågat stoppa i grabben. Han är ju bara 5 månader ändå.

Osse är en snäll gosse, nu ligger han och är världens sötaste (såklart!) bredvid mig i sängen och storasyrran ligger och trynar i sin säng, maken ser hockey på tv:n och hundarna snarkar ikapp med katten.

Ja, så kan en kväll hemma hos mig se ut när klockan närmar sig halv elva..