Jo i morse när jag vaknade första gången vid 6-snåret var hela jag fullständigt genomsjuk. Jag vaknade av att jag inte kunde andas och det är faktiskt en klart otäck känsla men jag lyckades iaf somna om och nu när jag vaknade mår jag faktiskt väldigt mycket bättre! Osse verkar också ha vänt och blivit en betydligt gladare typ vilket torde innebära att han är friskare och har mindre ont i öronen. *gilla*

Ibland har man tur, Jenny började halv nio idag så hon tog Toria till skolan och gjorde henne klar - åh så SKÖNT för mamman som faktiskt fick sova ut i morse. Jag vet inte men det krävs inte så mycket för att jag ska känna att det verkligen är lyxigt och att få möjligheten att vakna i lugn och ro är verkligen nice tycker mamman. :)

Nu närmast ska jag lägga mig i badet och verkligen göra det mesta av den här morgonen då jag får ta det lugnt och skönt. :) Ibland älskar jag mitt liv!

Det hela började med som ni kanske läst tidigare att Osse varit vaken större delen av natten och haft riktigt ONT. Det toppades med att jag blev tvungen ta bussen (ogillas starkt!) istället för att gå till skolan med Toria och hundarna. Men jag och Osse gick hem i alla fall. Sedan blev det en tripp till sjukan med Ossemannen, snett efter det passade vi på att fika och det gillade båda barnen mina (Osse fick smaka lite av en bulle - GOTT!). Sedan blev det att ta sig hem och skicka iväg Jenny för att jobba.

Busarna och jag var kvar hemma i väntan på Gurra som kom hem vid 7 för att käka och handla mat. Mycket bra var det att få det gjort... Nu är barnen i sina sängar och sover. Mamman gillar det! Förhoppningsvis kommer jag att somna snart själv också för om sanningen ska fram är jag rätt risig själv också, febrig, snuvig, ont i halsen och ja... Man är väl inte direkt på topp i alla fall.

MEN imorron är en annan dag!

Nu har vi varit in på sjukhuset med lille Osse-Boss. Han har öroninflammation i ena örat, aj, aj, aj. Inte konstigt att den lilla grabben varit kinkig inatt, det skulle jag också ha varit om jag inte kunde meddela mig på annat sätt.

Nu har han i alla fall fått penicilin och jag hoppas att det kommer att bita på den arme prinspojken.

Förutom det har jag inte gjort mycket idag för onekligen grabben har hållit mig vaken större delen av natten. Just nu sover han dock gott i vagnen och jag tänker inte vara den som väcker honom om jag inte måste.

Enda nackdelen är att han med lite otur kommer att vara en svårsövd grabb när det blir kväll, men det får jag ta då.

Hmmm. Ja, var börjar man?

Jo, vi överlevde helgen allihopa! Vi har käkat, sovit (enormt mycket!) och så har vi försökt rasta oss och kanske med lite tur visa upp oss.

I fredags drog vi till Överklinten (som vanligt) och planen var att slappa rent löjligt mycket... Slappandet såg jag kanske inte så mycket av om sanningen ska fram. Hur som helst, det blev att käka och låta hundarna acklimatisera sig på fredagen - sedan var det dags för mig och barnen att plumsa i sängen. Jag tror jag var isäng kvart över nio eller någonting sådant. Läskigt!

I lördags passade vi på att gå upp till Grunkor och mojänger, nice men ja... Det blir rätt mycket av samma, lika - gamla bilar, traktorer, mopeder - mer mopeder osv.. Men visst lite charmigt var det. Gurra blev helt förälskad i en stubbdödare och jag kände mig som ett levande frågetecken men den var säkert jättegullig.

Rebecka verkade gilla livet i Klinten och lekte som en liten vit dammtuss lite här och där, Copy blev sitt glada jag och den svarta ligan gjorde det den svarta ligan gör bäst. ;)

Söndagen passade jag på att köra igenom de två yngre svarta ordentligt med lydnadsträning - fritt följ, fjärrdirrigering och så avslutade jag med en stadig platsliggning för de båda tillsammans. Nice! Dock blev vissa ystra damer (läs Häxa) lite skuttig när hon fick aningen för översvallande beröm av matte så hon blev tvungen att springa ett varv runt huset innan hon orkade sansa sig mellan två av momenten. Å andra sidan så gjorde det att hon blev ännu mer taggad till nästa moment så det kanske kan jämna ut sig i slutändan. Magoo gjorde ett fullt acceptabelt pass även om jag gärna skulle ha sett att matten själv inte blev så splittrad av den sovande sonen som låg i vagnen.. Killen i fråga fick därmed lite väl lösa ramar och då blir det inte så bra som han egentligen kan men fördelen var att han hade en enorm bjudning i skiftningarna från läggande till sättande och ställande - vilket han inte alltid har. *positivt* Däremot blev läggandena under gång lite ehhh... långsamma kan man nog klassa det som, så jag får börja om och bara träna läggandet separat en par omgångar för att få till det snyggt igen.

Dina, ja hon blev aningen bitter av att inte få träna för en gångs skull och jag får väl ta mig samman och ge henne en omgång lydnadsträning under morgondagen för idag har hundarna softat rätt intensivt förutom en långprommis.

Ja, vi har landat i Överklinten igen, om någon är intresserad av var det är så befinner vi oss ca 1 mil väster om Robertsfors. Här befinner vi oss på landet och den söte maken har nästan blivit som folk igen, mao stressen går ner en aning.

Toria sitter och slötittar på Disney med Rebecka, Osse ligger på golvet och kämpar, Dina sover vid mina fötter, Häxa & Magoo är i hundgården och maken - ja han gör det han gör mest vilket då innebär funderar över veden...

Nu ska det vara sk mammatid men hell no att det funkar för det innebär att man tar hand om minst två barn och ska serva med käk konstant. :S Förutom det är det "grunkor och mojänger" idag så vi ska tydligen gå upp till byn och kika på människor... Mamman är lite lagom intresserad och imponerad av gamla traktorer, bilar och inte att förglömma ohejdade mängder mopeder.

Nu ska jag tydligen fixa mer käk - åter senare.

Toria har förvisso fortfarande öroninflammation och går på behandling för det, men ändå, jag har mina hundar, mina ungar och inte att förglömma mina underbara vänner.

För att nämna två av dem som jag har träffat idag Hea en livsnjutare av rang som sprider glädje överallt där hon går, Jenny som med sina upptåg som gör att jag får skratta dagligen och som dessutom är en klippa med allt hon hjälper till med hemmavid. Fantastiskt!

Å andra sidan börjar man fundera, vad ser mina vänner i mig då när jag inte alltid är på topp men jag försöker iaf att finnas om det är några bekymmer och jag hoppas att även andra vet om vad min telefon heter och var min postlåda bor om det behövs - eller för den delen om man bara har en stund att ta död på. ;)

Nu närmast står packning och fixning på schemat för mig och de mina för nu är det snart dags att dra iväg till en ö-känd ort. :P

Sådärja, Toria som inte har sovit inatt (eller iaf bra lite) har nu varit hos farbror doktorn och fått konstaterat det mamman redan hade listat ut - dubbelsidig öroninflammation. :S Jahapps. Trots idogt mössanvändande så har ÖI åter drabbat min lilla trollunge.

Senare idag måste jag ta mina småttisar ner på stan för att få tag i penicilin och en tunnare mössa (så att hon inte fuskar på skolan!) att ha på sig nu när det blir varmare ute..

Osse mammas lilla gosse ja, han fick vara hemma med Jenny när jag åkte iväg med Toria, tydligen var han inte på sitt bästa solskenshumör men nu ligger alla "mina småbarn" och sover, Jenny i soffan, Toria i Jennys säng (med Rebecka i famnen) och Osse i vagnen. Söta ungar! Själv passar jag på att köra ett par maskiner tvätt, det blir liksom rätt mycket av den varan här har jag märkt.

Nu har jag kämpat med lillgrabben senaste dagarna för att få honom att i alla fall acceptera välling - dock med noll och ingen framgång, han spottar, fräser och blir rent ut sagt skitarg!

Mat däremot äter han med god aptit men vällingen verkar tvärkört att få i honom. Märkligt! Men men, så länge han accepterar allt annat får väl mamman ge sig på just den punkten.

Nu har jag istället erkännt att okej, välling funkar inte men grabben ÄLSKAR morotsjuice och bananer så ja - då får han käka det i första hand. ;)