Egentligen så är det tydligen ett riktigt I-landsproblem.. MEN för just mig just nu ärdet här ett bekymmer. Jag tycker att det är rent ut sagt skitjobbigt att inte ha någon som helst pejl på hur långt gången man är! Jo, jag vet - jag känner mig som en tjatkärring men just nu känner jag att jag måste tillåta mig själv att vara en jobbig jävel!

Nu idag är det besök på spec. mödravården för ytterligare ett ultraljud. Det känns inte alls bra - inte på en enda punkt! MEN jag ska bara vara tacksam över att man vill kolla upp min lilla bebis - för det roligaste är ju att man kan få en pytteliten bebis som har haft problem med att inte få i sig näring... Jodå, det finns mer än en som för att "trösta" eller pigga upp en säger den typen av trevliga kommentarer. Tänk på att det kan gå åt helvete fullständigt så är ju allt annat en bonus - hell no! Jag är fullt medveten om att min bebis kan vara jättesjuk och faktiskt kan dö i min mage... Men ärligt talat - det piggar inte direkt upp!

Tandläkarbesöket gick väl vad man ska kalla - sådär.. Jag fick direkt kräkkänningar så det var bara för alla inblandade att lägga ner projektet, men jag fick iaf framtänderna kollade och det är ju en bonus. ;)

Sedan då till den tristare biten - mammaångesten! Graviditeten verkar ju fortlöpa som den ska förutom på en punkt... Jag har numera inte en susning om hur långt gången jag är!! Ytterst irriterande, vore bra att ha en aning iaf +- ett par dagar inte som nu, närmare 20 (!!) som är ytterst stressande. I morgon är det dags för ultraljud nummer tre av den här lilla busen. Tjock är jag så det förslår, mår illa gör jag av och till och ja, jag känns väl rätt gravid ibland i synnerhet när vilddjuret slår till och hoppar hopprep så hela magen får spader.

Kan man backa? Först var jag gravid 15+3, 2 veckor senare hadejag gått 15+1 och nu ytterligare två veckor senare - ja jag räknar kallt med att ha gått 14+3!!

Dessutom har ångesten över förlossningen kommit - en sak jag inte hade med Osse, inte alls på samma planet! Men just det att man skyfflade ut maken och sonen direkt så att jag knappt hann med att se bebisen (jag hade inte ens en aning om att det var en pojk!!) innan de blev nerkörda på bb för att vänta på mig medan jag syddes ihop. Jag har inga positiva minnen från den stunden alls utan det enda jag kan återskapa i efterhand är ljuden som var allt annat än angenäma och den tid jag kände mig som en gris på slaktbänken. INTE kul!

Nu ska jag komma ihåg att kräva lite mer saker, MIN musik - klart min bebis ska födas till bra musik istället för dödstystnad alternativt ett och annat klirr från skalpeller och annat medicinskt jox(!) och dessutom att ingen får köra ut min unge från mig (om det inte är medicinskt motiverat) när jag ligger där jag ligger! Fan heller!

Japps, nu är den lilla vita tussen snart tillbaka hemma hos oss igen. Dock bara tills imorgon men det ska bli trevligt att träffa henne som på hemmaplan. Lilla tussen Becka-boo. Om inte annat misstänker jag skarpt att kisse kommer att bli en lycklig liten dammråtta. :P

Nu närmast bull-svull! :D

Jösses! Idag blev inte en bra start! Jag fick klä på ungarna i räserfarten och Toria fick sluka frukosten i ett flygande fläng tandborstningen för ungen skredde samtidigt som morsan borstade hennes hår och försökte se till att hon såg aningen representabel... Ja, hon kom med bussen iaf.

Nä, idag är ingen bra dag och det resulterar konsekvent i en riktigt sur och gnällig OsseBoss. Trist!

Nu ska vi försöka få någon start på den här dagen nu när Toria tagit sig till bussen.. jag tror ärligt talat inte att det här kommer att funka!

Eller ja, jag är ju en morsa och nu bakar jag bullar... Hmm, innebär det då att jag är en sk bullmorsa? Eller tja, vad krävs för att uppnå det epitetet?

Samma sak med "lattemorsa" - iom att jag inte dricker kaffe torde det diskvalificera mig per omgående... Finns det temorsor?

Ska man egentligen spalta upp i termer av den modellen vad man är?

Jag är en helt vanlig, aningen galen, svennemorsa, med ett antal hundar, ett par ungar och en lika missförstådd karl...  Nä, ärligt talat jag vet inte men det krävs säkerligen mer än ett bullbak lite då och då för att bli en fullfjädrad bullmorsa!

Då kör vi!

Gissningstävlingen får väl vara i två delar:

Dels vilken sort ni andra tror (jag är bensäker på att det är en tjej) att det kommer?

Sedan vilket datum h*n kommer att födas? Ultraljuden hittills och övriga uträkningar har lagt det mellan 9/3 och 27/3. Mao fritt fram att gissa!

Jahapps, då har vi (jag, den där maken och såklart Ossemannen) varit iväg på MVC för koll och jag är helt övertygad. Bebisen hoppar hopprep i magen på mig.  Eller sparkar den kanske boll?  Ingen som vet!

Vi fick höra bebisens hjärtljud som låg kring 160 så mamman känner sig rätt övertygad - det blir en liten tjej!   

Den stora frågan är dock hur kommer Osse att ställa sig till att dela rum med en liten syrra på sikt? Den som lever får se, men att det är en tjej - det är jag helt övertygad om!

Så kom igen och ge mig lite förslag på flicknamn! Det är ingen nackdel om det passar ihop med de två jag har sedan tidigare Oskar och Viktoria.

Idag blev jag helt knäckt redan från start. Osse har hittat på att man ska vakna mitt i natten vilket då inser man hur ENKELT man haft det tidigare. I övrigt, ja vi ska iväg en sväng på förmiddagen iom att det är en gammal klassisk leksaksaffär som gått i graven här i Umeå, och självklart! Jag och Osse ska joina de andra gamarna på konkursrean. ;)

Sedan ikväll är det dags att åka och jobba igen, då hoppas jag att jag på något vänster har lyckats vakna till för som det är nu -helt löjligt trött. :(

Den svarta ligan har varit ute på morgonsväng och grabben med lite grus i hittade på att nämen HEJ matte - nu busar vi!! Tanken, ruskigt god - genomförandet mindre lyckat iom att alla hundarna just då råkade ha snören på sig och hans lekande gick ut på att ge Häxan en fettackling i sidan så hon flög som en liten vante iväg.