Ja i lördags blev jag återigen 25, jag fattar inte det där men jag verkar onekligen inte bli äldre. ;) Alternativt så är det så enkelt att jag inte känner mig äldre än så. :P

Igår blev det då äntligen dagen D, Osse-Boss fyllde ett helt år!! Var i hela friden tog det året vägen?? Mammas lilla bebis kan ju nu så många saker och han är världens härligaste (om än aningen intensiv ibland), gladaste och spralligaste lilla grabb. Presenter blev det såklart och i söndags när vi hade gemensammt födelsedagsfika så blev det också tårta. BRA TÅRTA sa Osse och tryckte in allt på tvären! :D

Mammas sötnos!

Förutom det gör vi faktiskt inte så mycket då min foglossning är tämligen intensiv och lillasyster passar ju med jämna och ojämna mellanrum på att hoppa hopprep med navelsträngen (AJ!).

Hoppas ni som får nederbörd idag har en riktigt härlig dag i vintervackra Sverige. :)

Jupps igår blev det första klippningen av Osse min lilla grabb. Osse hade nämligen börjat likna Alfons Åbergs pappa i frissan så det var liksom inte många alternativ för att i princip enbart ha fluffigt på sidorna är inte helt okej. Numera har han någon modell av marinkårsfrilla av amerikanska mått, det är nog  mer än en "drill sargent" som skulle bli direkt imponerad av klippningen.

Jag hade tanken att fota honom, MEN ja, bilderna blev inte helt okej för han vill INTE visa upp sig.

En fråga, ni som rakar era ungar, är det bara jag som målar en linje med kajal först? Som en säkerhetsåtgärd - vore lite trist om jag körde hej vilt mitt på huvudet eller så. ;)

Ja, alltså som gravid har jag fått för mig de mest märkliga saker tidigare. Bland annat den här smått bisarra vanan att slänga mig i sängen vid 7 för att skona fogarna (som förövrigt håller på att ta livet av mig).

Okej, här kommer saker jag har upplevt som märkliga med mig och min graviditet den här gången (det verkar som att jag slår nya rekord för varje graviditet) men här kommer den här omgångens märkligheter:

- frukost (någonting jag vanligtvis tvingar i mig för att man SKA och inte alls för att jag öht känner något större behov av det), jag är fullständigt utsvulten!! När jag då väl kommer mig till kylen så ser allt rent genomvidrigt ut och det slutar med att jag tar det jag känner minst motstånd mot. Idag - pepsi max (som förövrigt smakar batterisyra!!) och popcorn! Jahapps, fullt logiskt?

- fötterna som är en kroppsdel jag vanligtvis har av kyligare modell, ja de håller på att brinna upp fullständigt och att ha täcke på dem gör ONT oavsett om det är kväll eller natt. Det att jag tidigare hade en katt som anföll fötter gör att man sveper in sig ett antal gånger/natt för att vakna av att aaaaaaaaaaaaaaaaj! Fötterna dunkar!!

- lukter, alla modeller lukter stör mig, bara mer eller mindre förvisso men onekligen är det så att jag märker av allt som luktar oavsett hur mycket eller lite, vilket då innebär att soppåsarna måste ut flera gånger/dag för att jag inte ska kräkas!

- tvätt, jag har nojjor! Jag måste köra minst (!!) en tvättmaskin om dagen för tänk om jag skulle bli inlaggd på sjukan och mina ungar inte har några rena kläder (att maken egentligen är fullt kapabel att köra maskinen hör inte alls hit!).

- röja, ja jag har numera ett antal flyttkartonger med allt möjligt som ska ut i förrådet i hemmet för att jag måste ju får ordning innan bebisen kommer!!

Med andra ord, som gravid blir man het och frusen, hungrig och tvärmätt samt inte att förglömma fulltständigt och kapitalt galen (det sistnämnda kan nog den arme maken skriva under på)!

Jahapps, det är väl ungefär vad vi har hunnit med idag. Först blev det en tur ner på MVC vilket i princip innebar att jag och de mina (maken och Osse, för Toria var på skolan) fick höra hjärtljuden för lillan. Nice! I övrigt ingenting nytt, men tja, det är ju liksom inte första gången jag är gravid heller så det är klokt att lägga mer tid på de som behöver stöttningen.

Sedan en tripp ner på stan i snöstormen för idag har det onekligen snöat en hel del här i Umeå. Min gissning är att det har kommit 15 -20 cm snö iaf - mao fullständigt TOKTUNGT att styra barnvagnen och nu längtar jag intensivt efter att Gurra ska komma hem så jag kan få gå ut utan barnvagn med hundarna.   

Efter det har jag och Osse mest lekt och busat hemma, Toria sitter just nu planterad vid andra datorn och senare ikväll är planen att försöka hinna med att göra klart i trollungens trollhåla. Vi får se hur det går med den saken... Om jag känner mig själv rätt så kommer det här att ta tid, riktigt mycket tid!!

Ja, mammas kille, vad säger man världsklass??

Det hela började vid ett snåret inatt och där gick hela min planering rakt åt helvete. :S KUL KILLE!!! Eller så inte!!   Med ett illvrål vaknar han och fullständigt råvägrar att somna om i sin säng. Vid tvåsnåret somnar han så slutligen i mammasängen och visst, det skulle kunna ha varit mysigt om han inte lekte galen sprattelmask. Förutom det ja, vad ska man säga. Maken den sötnosen hade ju somnat i soffan och passade på att vakna samt komma upp och lägga sig snett efter två. KUL!! Jag har alltså med lite tur somnat vid halv tre eller så. Grattis!!

Nu på morgonen så drog grabben med lite grus igång igen och ja, vad säger man? Jodå, nog lyckades han hitta en liten sten från någon oaktsam skoägare (kanske han själv?) att stoppa i munnen och även om mamman fick ut den så var han ju inte direkt på lysande humör.

Nu vill han helst trasha stället istället för att käka sin frukost (dock, pojken fick i sig två mackor lite drygt så det är inte helt värdelöst). Nu hoppas vi på att han tar sig samman så att vi kan ta bussen till mvc och sedan iväg på jobbet för lönesamtal (känns klockrent att ha med barnet på, eller så inte!!). Däremellan hade jag tänkt att rasta av den svarta ligan i snöstormen. För snöstorm är det onekligen.

Ja, igårkväll började jag och Toria med den stora operationen "tömma Torias rum", det innebär att vi har börjat gå igenom ALLA Torias leksaker, garderober och ja, rubbet rent ut sagt det tog en 7 helsickes tid och helt seriöst hur mycket grejjer kan man egentligen samla på sig? Jag är inte klar ännu men på sikt (förhoppningsvis i eftermiddag) är det nog klart.. Ett antal kassar med rent ut sagt leksaker hon inte kommer att leka med (eftersom att hon lekt sönder dem!) och ett par kartonger med leksaker som hon inte använder då de ärför mindre barn har det blivit såhär långt men jag misstänker skarpt att det kommer att utökas en hel del innan vi ser slutet i tunneln.

Mamman får nog erkänna - det har inte blivit gjort någon riktigt stor och genomgripande urstädning har vi inte gjort sedan vi flyttade hit, städat har jag gjort men inte på samma sätt som nu.. Nu är det verkligen supernoga och fullständig urplockning på alla punkter så att hon och jag har kastat samt gjort iordning för förrådet det som ska på lagring. Hur blir det såhär???

Idag ska jag ut och shoppa julklappar, sedan blir det en riktig långprommis med hundarna följt av att Dina ska opereras i eftermiddag.. Jag hoppas att det kommer att gå vägen. Det vore jättegulligt om ni kunde hålla tummarna för min gamla tant frammåt halv fem-fem tiden.

.. det tycker jag är kul? Nä, men idag har jag städat en del här hemma och onekligen det jag hade tänkt och faktiskt förutsatt mig att göra har jag såklart INTE gjort, men jag fick en del annat fixat. ;) Man får väl vara glad över det lilla? Jag vet inte men just det där som man verligen borde ta sig samman och göra - det är det som av någon anledning känns minst motiverande. Jag kanske borde gå in lite mer förutsättningslöst och bara tänka att jahapps, idag ska jag vara i det rummet eller på den våningen och röjja - så behöver man inte må fullt lika illa över att man har gjort någonting helt annat men även det mycket nödvändigt..  Hmmm. Nu - mot tvätten igen. Tvättberget krymper ju aldrig!!!

Jupps, lagom mysigt är det att vara gravid igen. Visst det ska bli kul att träffa lilltrollungen MEN just nu gör det rent helvittiskt ont i snittet på en punkt och den räkan har hittat på att sparkas precis just där det gör som ondast (eller kan det möjligen vara så enkelt att det är där det känns riktigt mest?).

Jag har nära på halva graviditeten kvar och redan nu klagar jag högljutt, hur ska det här sluta egentligen?!? Jag hoppas att det  går bra och att det kommer att göra mindre mycket ont om ett tag till och att det egentligen mest är frågan om nervändar som hittar "rätt" igen. Tills nästa gång jag får gnällanfall. ;)