Märkligt nog har jag varit utan datorn ett helt dygn utan att hinna bryta ihop. Men det beror framförallt på att jag har haft fullt upp.

Först var det morgonfix som vanligt, sedan städning av hemmet och på det upptvättning av barn och sedan iväg för att fira makens mormor som fyllt år. Trevligt måste jag säga. :)

Sedan skuttade vi förbi Willys och handlade mat och hem fort som ögat och börja fixa till käket så kom min lillebror med flickvän och hennes son på middag. En trevlig samvaro och maten blev också helt okej måste jag nog erkänna. :) Mycket enkelt komponerad gryta med ris. Dock tillräckligt tacksam för att båda barnen (Toria och lille pojken) skulle kunna äta den utan att den var stark - vi vuxna kunde ju lägga till lite extra peppar så var det fullt okej även för oss. ;)

Nu på kvällskröken har jag mest pysslat med lilla Oskar som behöver lite närhet i slutet på dagen. Nattinatt önskar vi våra läsare. :)

Jag har återigen varit på den där helvetescykeln en halvtimme. Okej, det är inte jättemycket men med tanke på den arma bakdelen så är det allt som går att uthärda. Det jag måste säga är att jag ändå känner mig rätt duktig, jag promenerar som jag ska och nu även det här cyklandet. Jag menar jag kan ju liksom inte bli i sämre kondition av det även om det inte kommer att kickstarta kroppen till elitidrottarklass. Men som för att komma igång efter graviditeten känns det helt okej. :)

I eftermiddag ska vi ut på stan igen och då får vi se om vi hittar någon att fika med. Man vet aldrig eller jo... En av mina vänner kommer ner en sväng så att vi får träffas, däremot makens mormor har fyllt år, jag ska lista ut en bra födelsedagspresent åt henne - förslag???

Är det inte så det känns när man har försovit sig? För oss var det så i morse, vi var en halvtimme senare än vanligt upp ur sängarna och det märktes. Påklädning, tandborstning och övrigt morgonfix i ett rasande tempo, jag tror Toria slog nytt rekord i den aningen obskyra grenen "sluka din filtallrik på 2 minuter blankt".

Jag och Oskar gjorde oss klara fort som ögat iaf, hundarna var som tur var med på noterna när vi joggade iväg mot skolan (okej, joggade var att ta i men vi gick i ovanligt högt tempo). På väg hem från skolan mötte jag en arbetskompis så jag stannade och pratade en stund, trevligt sådär på morgonkröken. :)

Väl hemma fick hundarna sin högst efterläntade frukost och själv sitter jag här med morgonens temugg. Inte helt fel måste jag nog säga även om jag inte helt och hållet uppskattar den stress som blev här idag. Nu ska vi försöka peta i Åskan lite mat så han klarar av att sova morgon. :)

Just den här stunden på kvällen kan man bara inte annat än fyllas av kärlek till sina underbara ungar. Toria ligger i sin säng och sover efter att ha badat och ser så fantastiskt avslappnad ut där hon ligger i sin rosa säng i sitt rosa rum som ett enda stort fluff. Oskar som även han är nybadad (vi tog oss ett långt bad i badkaret) ligger bredvid mig i sängen och sover så fridfullt. När han vaknar för matning ska jag ta och massera honom igen. Han blir så härligt avslappnad och nöjd av det.

Ikväll är det avslappnat och jag säger bara det, mina ungar är så härliga för att inte säga att de är så söta när de sover. ;)

Efter maten insåg vi att det var rätt kyligt så att om man skulle ta ut bilen innebar det att den var tvungen att så med motorvärmare itryckt ett tag. Förvisso ingenting konstigt såhär mitt i vintern men eftersom att jag har fått någon modell av nytändning när det kommer till promenerandet så tog jag helt sonika dottern och hundarna i näven samt Åskan i vagnen och promenerade iväg till Konsum. Det är inte så långt med lite tur en kilometer men när man har ett barn med sig tar det sin stund ändå (typ 40 minuter fram och tillbaka). Vi hade ingen frukt hemma, det var bekymmret så det är numera löst inför fruktstunden imorgon på skolan. Skönt! Då slipper maken ut och vi andra fick oss lite frisk luft såhär på kvällskröken.

Som lyx till mig själv köpte jag faktiskt en cola, inte för att jag egentligen borde dricka det om man ser till "gå ner i vikt biten" men det skiter jag högaktningsfullt i för det är GOTT! Hur som helst känner jag mig ändå rätt nöjd med dagen, det har flutit på riktigt bra och jag hinner tillåmed både bada med Åskan (en sak han gillar) och köra en tvätt. Inte illa av en morsa som ändå är rätt långsam av sig. ;)

I vanliga fall är Åskan en rätt sympatisk typ som man lägger ner och han somnar omgående... Å andra sidan, ibland blir Åskan en rätt arg och sur typ - då är han inte lika rolig att tas med. Då tar man sin lilla son och först kollar man om någoting är presterat i blöjväg, här fångar man upp många missnöjesyttringar.. Andra gånger är det HUNGERN som river i hans lilla mage - då åtgärdar man det. MEN så har vi andra gånger när det inte är lika uppenbart vad som felas den lilla grabben. Exempelvis som nu på eftermiddagen då han var så trött att han satt och hängde i min famn men samtidigt fullständigt vägrade att lägga sig och sova.

Alltså tar mamman till det stora artelleriet nämligen att man tar sin arma son i famnen och håller honom nära nära samtidigt som mamman skuttar omkring på rena rama 80-talsrockermanér i hemmet ivrigt och ypperligt falskt skrålande någonting takfast och spöklikt. Som tur är så är det ingen som ser mig annat än hundarna och tillåmed de har en tendens att hålla sig ur vägen när matte blir galen och springer skrikande omkring i hemmet.. Dock sonen somnar och det är ju huvudsaken - maken hävdar dock att den arme pojken kommer att bli traumatiserad för livet. Vem som har rätt återstår att se.

Jag har varit ute och gått min timmeslånga promenad, vilket då även innefattar att hämta Toria på skolan... Idag ungefär halvvägs fick jag för mig att jag tappat mobilen. Vilken pärs! Hemska tanke, halva mitt liv finns ju i den där fånen.. Bara att öka takten så att man kunde få komma hem och spärra den.

Vid det här laget svettades mamman ymnigt, inte av promenadtakten men av känslan att mobilen skulle vara borta - att vända om och försöka hitta den insåg jag att jag inte hade tid med innan jag skulle hämta barnet - alltså hög hastighet för att få hem ungen. Iom att jag hade hundarna med mig går jag inte in på skolgården men Toria ser mig ändå från kapprummet och mycket riktigt jag ser barnet hon vinkar sedan börjar operation låååååååååååångsamhet. Frustrationen ökar men i helv* att barnet gör det! 15 minuter tog det för henne att klä sig, jag höll på att få fullständigt magsår när jag väntade, för att inte tala om hur mycket jag frös!!

Slutligen kommer trollungen ut och vi kan stega iväg (i bakspår) för att gå en lite längre promenad eftersom att det är nyttigt (snacka om att man förskönar sanningen lite inför barnen ibland för inte kan väl en mamma tappa mobilen?!?)..

I flygande fläng kom vi så småningom hem (det tog lite längre tid än den timme jag hade budgeterat för) och då kommer jag på att ojdå, jag hade ju lagt mobilen på laddning och inte ens tagit med mig den... *suck* Då har jag alltså stressat upp mig helt i onödan och det var inte alls underligt att jag inte hade någon mobiltelefon i fickan där den "alltid" är annars. Ja, jisses!

Ja, pass i form av motion alltså. Jag har suttit och spöat helvetescykeln igen. Nu skulle jag gissa att det står cykeln 1 - Ida 1 även om bakdelen fortfarande inte är helt kompis med det hela så förr eller senare borde jag få till det så att jag inte har så ont att jag helst vill avlida (alternativt demontera bakdelen).

Snart dags att traska iväg och hämta Toria (vilket innebär att jag går lite längre på vägen dit för att komma upp i en timmes promenad. Det är skönt att röra på sig, det är skönt att röra på sig, det är skönt att röra på sig... I helvete heller! Det är skönt att sitta inne där det är varmt och käka bullar!!

Tror det blir lite bakande i eftermiddag, dock kräver det en tur till Konsum för att handla mjöl, på något sätt lyckades det ta slut... IGEN! *mutter* Måste komma på någon mjölsort som återuppstår med jämna och ojämna mellanrum så att jag slipper handla. ;)

Därutöver har jag en vild tanke på att man borde bli med sandsäck så man kunde få ge någon lite mer handfast stryk... Dock återstår problemet att jag inte har någonstanns att hänga upp den. Eller den kanske går att fästa i gipstak?!? Knappast troligt, måste hitta takbjälkarna om det ska vara möjligt.. Hmmm.. Kanske ändå. ;)