Min lilla söta perserkatt är i vanliga fall en rätt beskedlig typ som verkligen lever upp till sin status som vandrande prydnadskudde... Inte idag heller, nu när jag var borta och hämtade Toria på skolan har hon lyckats med konststycket att inte välta ut en blomkruka utan TVÅ!! Hon som aldrig puttat ner någonting alls tidigare. :S Märkligt djur det där!

Till råga på allt var den ena av glas och var i tusen bitar under köksbordet så jag såg det inte heller före det att jag hör att det plingar till när en av jyckarna går där. Som TUR var skar han sig inte men man blir ju rätt oroad ändå. Enda fördelen med det hela är att nu är hela bottenvåningen dammsugen och väntar på att jag ska ta fram moppen...

Ibland är jag en rätt förvirrad människa och i morse var absolut inte något undantag... Det började med att jag var seg som tusan på att ta mig upp ur sängen ty den charmante sonen har spenderat nattens timmar med att käka (vad är det här för DUM nyordning undrar mamman??) vilket då innebär att mamman utan större insatser från sminket skulle kunna spela en framstående roll i vilken zombie alternativt spökfilm som helst.. Mao jag påminner mycket starkt om ett lik.

Upp, koka gröt åt Toria och se till att alla har på sig kläder och att den minsta junioren har det torrt om rumpestumpen. Samtidigt som dottern åt gav jag jyckarna frukost och sedan var det bara att kasta ut hundarna fort som ögat, tur att de är duktiga på att pinka i hög hastighet för här fanns inte många sekundrar över för funderationer.

Inte ens tid för att gå till skolan hade vi så det fick bli bussen.. Dagens motionspass blev istället för den timmeslånga promenaden på morgonkröken en snabb språng march till bussen som hotade att åka iväg utan oss. *morr*

När jag väl lämnat dottern skulle jag posta brev så då gick jag till konsum, väl där passade jag på att bli med lite cola (livets dryck för er som inte vet det) och ett gäng äpplen. Sweet, då har jag fixat det men sedan blev jag bara för trött för att gå hem så det fick bli bussen... Ehhh, normalt?!?

När jag och den söte sonen väl var hemma blev det rastning i lite bättre tempo av den svarta ligan och sedan var såklart sonen hungrig igen (hur gör han?) så jag satte mig i fåtöljen i vardagsrummet för att ge honom mat, kan klockan ha varit nio, möjligen halv tio när jag satte mig där och helt plötsligt vaknar jag och klockan är elva... Jag har mao somnat där jag satt. Bra Ida, mycket bra!!

Hur mycket hann jag idag då? Ingenting är ganska nära sanningen så nu är det bar att hämta upp dottern igen och eftersom att jag prioriterade att äta frukost blir det bussen för att hämta.. Jodå, jag motionerar, varannan dag eller så. *mutter*