Jag har återigen varit på den där helvetescykeln en halvtimme. Okej, det är inte jättemycket men med tanke på den arma bakdelen så är det allt som går att uthärda. Det jag måste säga är att jag ändå känner mig rätt duktig, jag promenerar som jag ska och nu även det här cyklandet. Jag menar jag kan ju liksom inte bli i sämre kondition av det även om det inte kommer att kickstarta kroppen till elitidrottarklass. Men som för att komma igång efter graviditeten känns det helt okej. :)

I eftermiddag ska vi ut på stan igen och då får vi se om vi hittar någon att fika med. Man vet aldrig eller jo... En av mina vänner kommer ner en sväng så att vi får träffas, däremot makens mormor har fyllt år, jag ska lista ut en bra födelsedagspresent åt henne - förslag???

Är det inte så det känns när man har försovit sig? För oss var det så i morse, vi var en halvtimme senare än vanligt upp ur sängarna och det märktes. Påklädning, tandborstning och övrigt morgonfix i ett rasande tempo, jag tror Toria slog nytt rekord i den aningen obskyra grenen "sluka din filtallrik på 2 minuter blankt".

Jag och Oskar gjorde oss klara fort som ögat iaf, hundarna var som tur var med på noterna när vi joggade iväg mot skolan (okej, joggade var att ta i men vi gick i ovanligt högt tempo). På väg hem från skolan mötte jag en arbetskompis så jag stannade och pratade en stund, trevligt sådär på morgonkröken. :)

Väl hemma fick hundarna sin högst efterläntade frukost och själv sitter jag här med morgonens temugg. Inte helt fel måste jag nog säga även om jag inte helt och hållet uppskattar den stress som blev här idag. Nu ska vi försöka peta i Åskan lite mat så han klarar av att sova morgon. :)